Nåväl i helgen gick jag en liten kurs för en duktig körtränare. jag bekände färg genast genom att avböja all tänkbar hjälp med att ta mig in i ridhuset. Det gick fint o jag hade säkert tre centimeter på varje sida om vagnen till godo. Sen hälsade jag glatt på tränaren och berättade att jag tänkte vinna svenska mästerskapen för min hästs ras till sommaren, hästen är tre år gammal. Han skratta lite och skakade på huvudet. Han såg verkligen ut som han funderade på vilken sorts galning jag var.
Nåväl jag gav mig ut på fyrkantsspåret och körde. Tränaren frågade flera gånger hur gammal hästen var och om det var jag som ägde honom. Han undrade om jag stött på några problem under inkörningen. -Nej svarade jag. Han gav exempel på en massa otäcka saker som kan hända under inkörning och jag svarade: -Nej, det har inte hänt. Sen gick tonläget upp och han nästan skrek men några problem har du väl råkat ut för. -Nej, svarade jag förstås. Sen fick vi lite hjälp med hur jag skulle få hästen att gå i form. Det gick bra det också. Tränaren trodde att hästen skulle sticka vilken sekund som helst. Men jag känner ju min kille så jag var inte så orolig. Efter typ tusen frågor om hästen verkligen var bara tre år konstaterade tränaren att han inte visste vad han skulle göra med mig. Han vågade inte pressa oss mer, jag tyckte att det var bra för ett första pass men nästa gång vill jag nog ha lite mer press. Ska se om jag kan visa lite av vad vi egentligen kan. Vi fick ju inte visa hälften:-) Tränaren skulle dö om han såg hur jag kör ute i skogen. Då är det full fart i S-kurvor utan några som helst problem. Men det är inget jag pressar fram, vi bar kan det liksom. jag är ju orädd så jag bara kör.
Sen fick vi skritta av men jag passade på att galoppera lite också bara för å visa att det kan vi ,med. Tränaren liksom bara suckade, han trodde nog inte att vi kunde det heller. Men det är ju inget problem för oss :-) Han berömde mig en massa och sa att jag ar en väldigt vacker häst. Att han trodde att om fem år så kommer vi att kunna tävla fullt ut i Sverige. Jag sa inte att vi inte har det som mål, men det var ju skoj att höra :-) Mot slutet lät han inte heller så tveksam till våra mål. Jag passade ju på att berätta att hon som vann i somras hade kört sin häst tolv gånger, jag har kört min i ett år lite drygt. Nu och sen har jag ju en bra o vettig tränare också :-) Livet känns helt enkelt toppen. Jag är riktigt stolt över min fina häst och mig själv också förstås. känns som att jag gjort ett riktigt bra jobb :-)
Kram
Bubblan
