Du kanske undrat varför jag inte har skrivit något alls på hur länge som helst. Jag ska strax förklara det. Förs måste jag bara summera tävlingen med min lilla häst. Silver i ena körklassen, brons i den andra, silver i plesure med en ryttare som ridit honom i en minut, fyra av 30 hästar i löshoppningen och till sist trea i bästa allroundhäst. Jag tycker min lilla häst o jag gjort en fantastisk insats. Speciellt nu när det är som det är.
Folk i min närhet börjar nog snart undra vart jag blivit av. Mitt liv har förändrats lite för tillfället. Jag och min man ska ha barn i mars. Vi är förstås jätteglada för det. Vår dotter är glad och allt kunde ha varit frid och fröjd. Problemet är att min kropp inte riktigt håller för att vara gravid. För det första är jag diabetiker sedan 31 år tillbaka, det medför risker både för mig och min ofödda bebis. Jag måste kontrollera mitt blodsocker supernoga varje dag minst 8 gånger per dag. Det gör jag med ett litet stick i fingret. Det gör inte ont men fingertopparna blir stenhårda av all belastning. Inte alldeles roligt. Sedan måste jag tänka extra noga på vad jag äter så att inte blodsockret rör på sig för mycket. 1 dl mjölk kan göra skillnaden mellan ett bra eller dåligt värde. Dåliga värden medför risker på skador på barnet. Fel på hjärtat osv saker man helst inte vill tänka på...
För det andra så regerear min kropp på att vara gravid genom att jag kräks och mår illa ca 24 timmar per dygn. Jag vaknar illamående och somnar illamående, vaknar mitt i natten av att jag mår illa. Sedan kräks jag våldsamt. Det är bara till att hänga över något att spy i och se glad ut, allt från fem minuter till en halvtimma. När som helst på dygnet. Jag kan vakna av att jag måste kräkas. Det är faktiskt ingen höjdare. Så jag får äta massor med tabletter mot åksjuka, om du ätit EN sådan tablett nån gång så vet du att man blir jättetrött av dem. Tänk dig då att äta två eller tre sådana tabletter per dygn. Du kan ju föreställa dig att jag sover väldigt mycket av min tid. Det värsta är när man nästan somnar bakom ratten. Det är otäckt. Jag sover ett vanligt dygn från ca 00.00 på kvällen till åtta på morgonen, somnar om vid nio och vaknar vid tolv halv ett, är vaken hela eftermiddagen om jag har tur,annars sover jag ca en till två timmar på eftermiddagen. Är vaken en stund på kvällen o sedan börjar det om. Jag känner att jag missar massor med tid för min dotter som jag har nu, hon är fyra år men vad ska man göra. Om jag struntar i att sova något av passen får jag räkna med att kräkas fyra till fem timmar till och från. Att umgås med andra blir svårt och man får kämpa för att vara social.
För tillfället kämpar jag mig till jobbet en hel och en halv dag i veckan och det fungerar hyfsat, Men följden är att jag efter heldagen får gå o lägga mig tidigt och räkan med att sova bort dagen efter. Efter halvdagen sover jag hela eftermiddagen. Jag vill faktiskt göra annat än att sova.
Nu får du inte misstolka detta inlägg. Det handlar inte om hur jobbigt det är att vara gravid. Tror du det är du ALLDELES fel ute. Det handlar om varför jag inte orkar vara social just nu. Min umgängeskrets är oerhört liten just nu. De jag umgås med vet om hur läget är o ställer upp så gott de kan. Tusen tack för det, speciellt min stackars man som får fixa det mesta. Nu är jag i grav vecka nitton, de flesta som är gravida slutar kräkas i vecka tolv, när mitt slutar vet jag inte. Men jag mår lite bättre iaf. Det blir inte riktigt lika många kvällar som man får äta middag tre gånger för att få i sig något alls och det blir lite oftare man orkar vara med någon vän en kort stund. Mina hästar motionerar jag när jag orkar vara vaken och inte kräks och det blir mer än man tror. Att sitta i sadeln får mig att må bra och då mår jag faktiskt inte så illa. Det är härligt, det sura kommer efteråt då jag ansträngt mig för mycket och måste börja om.
Jag är så glad att vi ska ha barn, det är värt allt när man väl sitter där o tittar på det lilla knytet. Att veta att allt man kämpat inte varit förgäves. Men dit har vi en bit kvar. Funderar mycket på vad han eller on ska heta. Killnamn har vi helt klart för oss. Men tjejnamn är svårare. Vi tog ju ett av de bästa till vår dotter. Så kom gärna med ett förslag o en motivering varför just ditt förslag är det bästa namnet.
Ha det bäst!
Bubblan med bubbel i magen
