Crazy Horse Technique

Så nu ska jag hålla mitt löfte om att förklara detta en gång för alla. Jag får ofta frågan när jag jobbar som tränare vad vi ska göra med dessa hästar som inte kan hålla ett jämnt tempo utan bara ökar och ökar. Jag läste på och hittade den här tekniken på någon hemsida någonstans. När jag sedan letat så har jag inte hittat sidan igen tyvärr. Men nu ska jag hjälpa till och reda ut detta en gång för alla.

Visst har du suttit där en eller annan gång när hästen bara ökar och ökar från det tempo du begärt. Inte speciellt roligt alls. Att sitta o slita i tyglarna tröttnar man på, att byta till skarpare bett och bromsa sig ur situationen ger sällan det resultat man vill ha. Så då är det här en teknik som fungerar. Jag har använt den på flertalet hästar i ca 5 års tid och varit jättenöjd med resultatet.

Först ska man kanske ta bakgrunden till att westenhästar ska gå jämnt och fint. det handlar ju om att cowboyen ska kunna arbeta och lita på sin häst. Har cowboyen begärt att hästen ska röra sig i ett visst tempo så måste han kunna lita på att hästen fortsätter i samma tempo så att ingen olycka händer. Därför är detta något som domaren tittar noga på i gernar som plesure och horsemanship.

Först får du bestämma vilket tempo du ska jobba med för dagen. Är det skritt rekommenderar jag att du leder din häst tills hästen är varm innan du sitter upp och kör denna övning. jag rekommenderar att man kör övningen som ett ensamt ridpass. Man ska ju inte stirra sig blind på klockan när man rider varje gång. Ibland får man vara nöjd med ett kortare pass och ta ett längre en annan dag.

Först rider du in på en stor volt. Se till att den är jämn och fint rund. Detta är viktigt. Vi antar att det är trav som är problemet. Du kommer fram i trav och justerar in det tempo du vill ha. Bestäm en hastighet som känns ok. Tänk på att ta en låg hastighet, det är oftast enklare. Om du tycker det är svårt att veta om och när din häst ökar ta hjälp av någon på marken. När du justerat in rätt tempo släpper du efter lite på tyglarna och ser till att du har den längd som du vill ha på tex tävling senare. Det som mest troligt händer då är att din häst kommer att öka tempot. Då gäller det att vara snabb som attans och vända rakt igenom volten. Rid tvärs över volten och fortsätt i samma varv. Det som händer är att din häst måste krympa vägen och då saktar tempot igen. Om det absolut behövs så bromsa lite med tyglarna men gå snabbt tillbaka till tidigare längd.

Sedan gäller det att ha tålamod. VARJE gång hästen ökar tempot minsta lilla så är det bara till att vända igenom igen.. Detta kan ta lång tid. Jag har hört folk som hållit på en timma första gången. Jag brukar få de flesta hästar att ge sig efter ca 20 minuter men det är ju högst individuellt. Det som gäller är att sätta en gräns för hur lång tid hästen ska klara att gå i samma tempo. Jag kan tycka att två varv på volten borde vara rimligt vid första tillfället. Men en del hästar är svårare än andra och då kanske det bara fungerar med ett varv. Varje ryttare känner ju sin häst själv bäst.

Om du nu är intresserad av att prova denna teknik med handledning så är det bara till att boka ett pass. Skriv en kommentar så kontaktar jag dig :-)

Jag tror förresten att det blir ett inlägg till idag med lite bilder från dagen. men det blir väl senare.
Ha dett gott så länge!
Bubblan

Kampen för ett barn

Har fått lite frågor idag så jag passar på att svara lite på dem.

Jo vi är kvar på sjukhuset. Det vi egentligen väntar på är att Smul ska gå upp i vikt och börja amma ordentligt. Han har en liten slang i näsan som kalla sond och det är den han får mat i just nu utöver det han orkar amma. det är verkligen en kamp. Jag känner att han kan amma men personalen trycker på mat genom sonden och då blir han trött, nöjd och glad. Vilket får till följd att han inte vill amma. Därför kämpar vi för att få komma hem och sköta oss själva. Amning är ju inte så lätt som man kan tro och man måste kämpa med det. men när det väl fungerar så är det hur bra som helst. Jag har så mkt mat just nu att de frågat om jag vill donera bröstmjölk. Självklart kan jag göra det, extremt roligt om man kan hjälpa barn vars mammor inte har så mycket mjölk som jag har.

Sen fick jag en fråga om hur det var med mina smärtor. Ska försöka förklara. Jag har sedan i december haft fruktansvärt ont i min mage. Min svärfar skulle klappa mig på magen dagen innan julafton för att berömma mig för magen. Många gör ju på det viset. Detta resulterade i att jag vek mig dubbelt och skrek rätt ut. Tårarna sprutade på mig i säkert 5 minuter. Stackars svärfar! Då insåg vi att det nog var något fel på mig. Jag fick undersökas av flera läkare på mödravården och de remmiteerade mig till en neurolog. Jag hade så ont att jag hade svårt att gå, stå och ligga ned. Alla sträckor längre än 25 meter var extremt smärtsamma. Till slut fick jag via rätt kontakter tag på en rullstol. ibland ska man vara glad för kontakter ;-) Neurologen kom förresten fram till att nerverna i min mage var antagligen överbelastade på grund av tyngden men hon visste inte säkert.

Sedan rullade jag omkring i min rullstol från början på januari. En god vän till mig håller på med sakarnorial terapi ( hoppas nu jag fick till detta svåra ord rätt). Helt fantastiskt vad detta har hjälpt mig. Rekommenderar den här typen av  behandlingar mer än varmt! Detta har varit det enda som har hjälpt mig. Smärtstillande har ju inte varit att tänka på eftersom jag var gravid. Dessutom hjälper inte vanliga panodil mot nervsmärtor.

Läkarbesöken fortsatte och en fredag var jag hos min läkare. Hon ringde sedan upp mig på måndagen och bad mig komma till sjukhuset morgonen därpå direkt eftersom hon var så orolig för mig. Det kändes väl sådär. men sedan blev det ju bra till sist i alla fall. Nu är smärtorna i magen borta förutom att jag har lite ont efter kejsarsnittet som var planerat sedan länge. Men det visste jag ju att jag skulle ha ont av sedan innan. Det som fortfarande är jobbigt är att gå längre sträckor. Jag har ju liksom inte gått så långt på över en månad. men jag tränar och använder rullstolen när snittet gör ont och jag blir trött i benen. Snart, snart ska jag kunna gå ut på promenad med häst, hund och barnvagn igen. Kanske inte samtidigt men i alla fall.

Här kommer lite bilder från dagen. Grabben har verkligen hur mkt hår som helst. Imorgon blir det till att ta det allra första badet här på sjukhuset. 

Äntligen får vi se mer av hans härliga ögon. De vakna perioderna blir längre och längre. Idag låg han och tittade på lampan väldigt länge.

Det killar i örat! Dessutom kan man dra i sondslangen. han verkar tycka att den är mest i vägen.

ÖÖÖÖhhh det var ingen som såg att jag försökte dra i slangen eller hur?

Vi bor högt, högt upp i sjukhuset nu och trots att jag har en extrem höjdskräck måste jag erkänna att utsikten är himla fin.

Nä gonatt på er kära vänner där ute. Imorgon lovar jag att jag ska skriva om något annat än min lille söte kille. Har lovat att förklara Crazy Horse Technique en gång för alla.

Kram på er från 

Bubblan