Döden, döden

ja precis som Astrid lindgren alltid brukade säga när hon pratade i telefon med sina vänner. Döden, döden så behöver vi inte prata mer om det. Men i det här fallet kanske det är nödvändigt. I lördags var det full rulle här hemma. Vi fixade en massa, jag for till hästsportaffären, fixade lite inför söndagen och så.

På söndagsmorgonen lastade jag lillhästen och vi for till träningen. Problemet var bara att jag inte kunde bromsa i nedförsbacken från vårt hus. det var glashalt och jag fick bromsa genom att köra på tvären nedåt med framhjulen på bilen i snövallarna för att få stopp. Ingen gas alls, bara grundgas och det gick ändå alldeles för fort. men ned kom vi med hjärtat i halsgropen.

När vi skulle svänga av från stora vägen så gick det bra i typ 40 meter sedan tog det stopp i uppförsbacken. Det var bara till att lasta ur och börja backa. Hästskötaren fick promenera med min lille kille till ridhuset ca 1 km. Där stod jag och kom varken fram eller åter. Men till slut fick jag hjälp, vi vände transporten och drog ned den med bilen till stora vägen och parkerade den där. Sedan var det bara till att koppla bort bilen och köra upp med grejerna.

Träningen gick fint och min tränare har till sist börjat förstå att vi faktiskt kan lite. Vi fick en massa bra tips och råd. Sedan var det bara för hästskötaren att promenera ned till vägen och för mig att köra ned och koppla på släpet. Det tog en stund men det gick bra.

Väl hemma igen var det helt kört att få upp transport och bil. maken fick hämta traktorn och köra med fyrhjulsdrift och dif spärr men ändå gick det inte. Vi fick bogsera upp dem var för sig med mkt god hjälp från vår härliga hyresgäst. Medan hon fixade stallet somnade vi hela familjen och tur var väl kanske det.

Min man gick ut och skulle släppa in hästarna, han kommer ganska snart in igen. han inser att medan han mer eller mindre vänt ryggen åt har en av hästarna halkat i hagen. Den ar glidit ned och fått benparen på var sin sida om en stolpe och ligger där i snön. Vi försöker få upp honom men inser snabbt att det inte kommer att gå bra. Ägarna ringde jag direkt och de kom ganska snabbt. Jag ringer också till distriksveterinären och tillsammans tar vi snabbt beslut om att hon ska komma dit. Det hela går fort och jag inser att hästen har brutit benet på flera ställen när vi igen försöker flytta honom.

Veterinären kommer på mindre än 20 minuter och konstaterar det samma som jag. Hästen får somna in i den vackra vita snön med sin lilla matte tätt mot hans kind. Livet är verkligen sorgligt och orättvist ibland.

Bidrager med ett par fina vinterbilder. Jag är INTE med på någon av bilderna eftersom jag som vanligt håller i kameran.
Kram i bunt från en något sorgsen
Bubblan