5 december 2011

Lite tur kanske?

Känns faktiskt som om min jäkla otur har vänt lite. Turen till sjukhuset i fredags gick ju bra. Vi sa att det kändes som om nyttig övning att åka dit med tanke på hur jobbigt vi tyckte att det var sist. Positiv var iaf upplevelsen.

Haft en tuff helg med hög feber och svårt att andas. Men det har släppt lite idag. Har varit på sjukhuset för att operera i ögonen. en skada jag fått av graviditeten. men när jag kom dit tyckte doktorn att det såg så bra ut att det inte behövdes göras något åt nu. Han ville träffa mig igen i vår. Vilken bra julklapp!!! Jag som varit så rädd och orolig för det här. Snällaste M följde med som moraliskt stöd. Gott att ha en sådan vän vid sin sida <3

När nu allt känns lite lättare så tog jag mod till mig och tog tag i något jag funderat länge på. Jag skickade följande mail till patientnämden i Göteborg;


Hej!
För det första vill jag säga att detta mail inte alls handlar om att jag är missnöjd med vården jag har fått och får. Men jag har en fundering som jag och flera av mina bekanta funderar över. Vet inte om ni kan hjälpa mig men kanske :-D
 
Jag är en person som åker bil till sjukhuset. Precis som många andra. Jag åker inte till sjukhuset för att det är så fantastiskt roligt eller för att jag ibland ens vill. När jag väl kommer dit ska jag parkera min bil. Varje gång funderar jag över vart mina skattepengar försvinner någonstans. Jag måste nämligen betala 10 kr per timma från åtta på morgonen tills åtta på kvällen. Sedan är det tre kronor per timma. Jag funderar över varför parkeringsavgiften på våra sjukhus i Göteborg är så pass hög som tio kronor i timman. Som jag sa innan så är det med mig som med många andra att vi faktiskt måste parkera vid sjukhuset. Det finns ingen maxtaxa och jag kan få betala ca 130 kr per dygn för att bara vara på sjukhuset. Utöver de pengar jag sedan lägger på att få vård.
 
Att betala för vård som vi alltid gjort tycker jag inte är något att diskutera men varför ska jag betala så mycket för att ställa min bil på ett ställe där jag redan betalar med hjälp av mina skattepengar. Att jag dessutom ibland måste springa ikapp med parkeringsvakten för att inte få böter känns helt orimligt. Var är medmänskligheten och etiken i detta läge????
 
Med siffror saxade direkt från Sahlgrenskas egen hemsida får vi reda på följande :
En vanlig dag på sjukhuset har vi:
  • 30 förlossningar
  • 500 akutbesök
  • 2200 läkarbesök
Räknar man lite lågt på dessa siffror så kommmer man fram till följande.
Om Akutbesöken och läkarbesöken betalar för ca 3 timmars parkering á 10 kr blir det 81000 kr per dag i inkomst för sjukhuset i form av BARA parkeringsavgifter.
Räknar man på förlossningarna och räknar med att de betalar för 12 timmar så blir det 3600 kr perr dag.
 
Om man sedan slår ut detta på ett år blir det nästan 31 miljoner!!!!! kronor i bara parkeringsavgifter. Är detta rimligt? Vad kostar det att driva parkeringarna? Kan det kosta 31 miljoner? Jag tycker det här känns totalt orimligt och vill väcka frågan för diskussion. Kan man inte åtminstone få till att man har en maxtaxa per dag. Vi patienter har det tufft nog ändå utan att behöva springa ikapp med parkeringsvakter och lägga ut orimliga summor på att ställa vår bil som i vissa fall krävs för att vi över huvudtaget ska kunna ta oss till vården. Jag hoppas ni kan hjälpa mig att väcka denna fråga på rätt ställe och föra upp den i ljuset.
 
Med vänliga hälsningar
XXXXX ( mitt namn )

Kände mig som en gnällkärring men vill ändå väcka frågan.

31 miljoner är ganska mycket pengar för att ha hand om ett par parkeringsplatser. Eller vad tycker du?

Kram från gnällkärringen
Bubblan

4 december 2011

Tur till förlossningen

Ja tänk så det kan gå. Jag har i flera dagar mått helt kass. Huvudvärk o förkylning. I förrgår hittade min BM äggvita i urinen o blodtrycket var långt över det vanliga. Inget vidare med andra ord. men hem från sjukan fick jag iaf åka med löfte om att vila lite extra o komma in om huvudvärken blev värre. och det blev den. Huvudet kändes som om det skulle hoppa av axlarna. det blixtrade i hela huvudet o sen började jag kräkas. Då tänkte jag att det här är nog vad jag skulle kalla värre. efter att ha läst på lite o tittat på mina fötter som svullnat så kände jag att ringa förlossningen nog kunde vara en klok idé. De tyckte jag skulle komma in bums.

Jag for med en god väns hjälp till min mamma och lämnade dottern. Maken mötte upp o in for vi. Väl på förlossningen tog de en massa provet, kollade hjärtljudet och sen fick vi vänta. Efter två timmar i en soffa kikandes på lite tv och en del snack med ett annat par så fick vi reda på att värdena hade förbättrats. Infektion i kroppen o maxdos med panodil så ska jag nog kunna stå upprätt om några dagar.

Vi blev så fantastiskt väl mottagna. Alla var så lugna o snälla. Det kändes som om de fattat att jag är tokskraj och att min förra förlossning var skitkass. Veckans ros till alla som hjälpte till med allt. Både på hemmaplan och på sjukhuset.

Idag har jag tagit det ganska lugnt. En liten körtur med lillkillen som ska på träning imorgon. Massor av sova o en snabb rengöring av selen var allt jag orkade idag. Nu blir det till att vara vara vaken tills hostan lagt sig. Känner att min otur vänt lite. Vill ju vänta lite med att föda barn. O den ligger faktiskt jättebra där den är nu ett antal veckor till. man blir ju rädd ju... Skönt att allt gick så bra.

Kramar
Bubblan

1 december 2011

Hatar sjukhus!!

Har varit på sjukhuset idag igen. Insett att jag hatar eländet. Dessutom verkar det som om att jag lär få vara kvar där snart. Havandeskapsförgiftning på G. Inte bra alls. Jag har ju iofs känt på mig att den här bebisen ska komma tidigt. Men snart känns lite för snart. Oroar mig för pållarna förstås o familjen. Hur ska det här gå om jag ska ligga på sjukhus. Det kommer bli en intressant jul i så fall. USCH!  Just nu är det sängläge som gäller för min del, usch så trist!!! Jag som hatar att ligga still. men nu så måste jag iaf tills jag ska in på nästa kontroll. Blir spännande att ta hand om sjuk häst o vara sjuk själv. Skulle behöva typ tusen extra armar känns det som. Ja som jag har sagt ett tag nu, det kan inte bli så värst mycket värre, men det går väl det med... Får lägga mig till med att vara lite positiv tror jag :-D

Imorgon blir det iaf lugnt o skönt o sen en tur i skogen. Ska bli skönt med lite luft för mitt onda huvud. Huvudvärk är inget vidare ska jag säga. Längtar till på söndag då det är körträning. Något att se fram emot!!!!
Ha en go kväll o sov gott!
Bubblan

26 november 2011

Händelserik vecka!

Ja se vad som kan hända när man inte riktigt hänger med. Förra helgen kändes det som om att jag grät konstant. Stackars gammelgubben hade ont i benet o jag kände mig lätt påhoppad både här o där. Blodsockren gick åt helvete, vilket är jättefarligt för min lilla bebis i magen o livet kändes skit. Hur som helst bestämde jag att nu får jag väl ändå ta mitt ansvar för att avliva min stackars skadade kille. Beslutet var tungt, men jag har lovat mina grabbar att de aldrig ska få lida i onödan. Sagt och gjort, jag ringde veterinären o bokade tid för undersökning och eventuell avlivning. Tårarna sprutade åt alla håll o den stackars tjejen som jag pratade med i telefon, det var ett under att hon hörde vad jag sa alls.

Tog med min härliga medryttare o for till kliniken. Jag försökte övertala mig själv att det skulle gå bra men innerst inne visste jag att det kunde vara tomt i min transport på hemvägen. Väl där fick vi vänta i nästan en timma efter utsatt tid. Klumpen i magen blev större och större och jag insåg att det här kunde vara mina sista minuter med min älskade kille. Min allra första egna häst.

Väl inne på undersökningen var veterinären först tyst, väääääldigt länge. Hon kallade in en kollega och de kikade båda på svullnaden. Till sist kläcker hon ur sig att det här borde gå bra. Det är en blödning i ett förstärkningsband i benet och om fyra till sex månader borde han vara helt ok igen. Det är väl ungefär då jag kan börja rida igen så jag tar det med god ro. Nu får grabben strosa omkring hemma på gårdsplanen och vara kung där. Han tar det så lugnt och fint. det svåra är att linda benen tre fyra gånger per dag eftersom min kära mage är i vägen, men jag kämpar på och knycklar ihop mig så gott det går.

Det var måndagens äventyr det. Dagarna går och i torsdags kväll ska vi ta in hästarna. Lillkillen går ensam i hagen o rätt vad det är så hojtar någon : -Han blöder!

Innerst inne tänker man nä det här är ju inte så farligt och sant kan det ju bara inte vara. Inser att det är väldigt sant. Grabben har slitit loss en stor flik i överläppen på 4x2 cm. Blodet droppar en hel del. In med honom i spolspiltan och jag inser ganska kvickt att jag måste ha dit veterinären omgående. Veterinären är där på en halvtimma och tycker det ser bra ut. Med hjälp av snälla människor i stallet så bedövar de honom med minsta möjliga dos och skär bort den lösa fliken. Tur var det att han fick så liten dos för han somnade till rätt fort. Känslig kille det där! jag vågade förstås inte vara med när veterinären skar det var ju min älskade häst som skulle opereras. Slutligen fick vi beröm för vår fina spolspilta och snäll häst av veterinären vilket var väldigt roligt. Bidrager med lite bilder på vårt stall sist i dagens inlägg.

Nu har jag iaf farit iväg till huvudstaden för att gå på gloden horseshow med en gammal och väldigt kär vän. Ansvaret hemma har lillchefen hand om. Hon hade förresten beställt både jacka och schabrak med en variant på vår företagslogo. Söta lillchefen!!! Hon är för go :-D Kvällen på globen ska bli riktigt rolig. Jag har önskat att få gå på den i flera år men aldrig haft möjligheten. Men ikväll vinkar jag till folket hemma i tv-soffan. Hoppas bara jag inte gör som hemma och bara lipar när alla fina shownummer kommer igång. Det hör liksom hemmasoffan till!

Här kommer stallbilderna. ha en härlig helg allihop!
Kramar
Bubblan





20 november 2011

Usch !

Det känns som om jag inte gör annat än gråter just nu. igår grät jag typ hela kvällen. Alla folk är så negativa till min hästs skada. Visst folk försöker komma med goda råd om ditten och datten. Men lite positiv energi hade ju inte skadat. Tur att det finns någon enstaka människa som är sådan iaf. Det är väl det man får leva på :-D i övrigt känns det som om jag bara lipar så fort någon nämner min häst eller hans namn. O tårarna verkar aldrig ta slut. Hur som haver så får vi se vad medicinering ger o sen får vi bestämma om han ska avlivas eller inte. Lugnt och fint ska vi nog får tillbaka honom på benen tänker jag. Det är ju liksom inte bråttom heller eftersom jag ändå inte jag ändå inte kan rida något alls just nu. Tjocka magen är ju ivägen. Det får ta den tid det tar.

Igår var jag iaf ute på en himla trevlig tur med min andra häst och en riktigt god vän. Det känns som om vi känt varandra i hundra år fastän det inte är så. Sådana vänner ska man vara rädd om.  Vi tog typ världens längsta skrittrunda, härligt o trevligt på alla sätt och vis. Lite energi som behövs för att orka med allt annat.

Nu längtar jag iaf tills nästa helg då blir det en tur till Globen horseshow och kvällsshowen. Har önskat åka dit i flera år men äntligen fanns chansen. lite typiskt att behöva åka hemifrån när hästen är sjuk men roligt ska vi ha jag och min väninna.

Nä nu ska jag vila lite, sedan blir det tre tjugominuters skrittprommenader med grabben, ridtur om magen håller och lite allmänt småfix.
´Ha en skön dag
Bubblan

18 november 2011

Stackars pållen!

Min lilla gubbe eller snarare min äldsta häst har skadat sig i hagen. En sena är svullen men fästena till den verkar vara fina. Veterinären är jättepositiv o det känns gott. Så nu blir det boxvila i minst 10 dagar o sen får vi se. Men utan några mediciner så gick svullnaden ner rejält på ett dygn så jag ser ljust på tillvaron.

Nu ber jag lite om ursäkt men eftersom det är min blogg så skriver jag vad jag själv tycker här. Det finns saker som förvånar mig. Ringde distriktsveterinären igår. Deras kommentar när jag beskrev skadan var typ ja vi kommer o avlivar hästen imorgon. Kändes ju sådär bra att höra på telefon. Sedan skrev jag ett litet inlägg på Facebook om att min häst hade trolig senskada, genast börjar ett antal av mina bekanta prata om alla hästar som de fått avliva på grund av liknande skador. Om hur viktigt det var att kasta sig iväg till djursjukhuset o undersöka hästen från topp till tå annars skulle det vara avlivning på stört. Känns ju superbra att höra. Ja visst jag kan förstå att man som vän vill komma med positiva o bra förslag om vad man kan göra men att börja rabbla alla hästar som hit o dit dött av liknande skador kändes inte direkt tröstande som alla verkar vara i alla andra fall. jag blev jätteledsen o besviken. har typ lipat hela gårkvällen o flera gånger idag. Jag tänker inte skriva mer om hur det går för min häst på FB. Det blir här i bloggen istället. Negativa minnen om hästar som dör kan ni bespara mig här, de kommentarerna kommer jag att låta bli att publicera. Så är det. Om det nu är nån som känner sig stött så varsegod, min blogg mina åsikter!!! Jag är jättebesviken på alla som inte visar lite moraliskt stöd när man går igenom något svårt. Det gör ju alla annars så varför inte idag kan man undra. Just nu känner jag att jag skiter i vilket jag klarar mig ändå!

Nåväl har också varit på julmarknad idag och ätit lussekatt. Riktigt trevligt, gott sällskap i form av min hovslagarr med familj hade vi också. Vi hade en supertrevlig kväll, skönt efter allt elände jag haft de sista dagarna. Nu ska vi bara ta tag i lite runtomkring livet så blir det nog bra också.
Gonatt!
Bubblan

14 november 2011

2-0

Idag känns det lite som att vinsten är på min sida. För att ta saker i rätt ordning så vet du kanske om du brukar läsa min blogg att jag kämpat för att bli snittad i samband med födseln av det barn som jag bär i min mage just nu. Detta har jag ju fått godkänt sedan tidigare. 1-0 med andra ord. i natt vaknade jag dock av att jag grät, hela ansiktet var fyllt med tårar. Kanske berodde det på att jag läst om hur snittet kommer att gå till. Jag har kass smärttröskel. Så det känns hemskt bara det även om ryggmärgsbedövningen tar det just i själva operationen. men efteråt. Hur som helst vaknade jag iaf ca kl 3 i natt av att jag grät. Inte en alldeles härlig känsla.

Mitt önskemål är ju givetvis att bli sövd, jag vet att det finns risker med det men jag tänker ändå att det är värt det. Jag vill inte fortsätta vara den ledsna människa jag varit efter min dotters födelse. Det har påverkat mitt liv mer än det borde och jag tycker att nu är det min tur att få det som jag vill eftersom det faktiskt är något som är nåbart. Eller åtminstone borde vara det. Jag hoppas att sjukvården ska fortsätta lyssna på mig.

Så till match nr två. Den vann jag också och äntligen har jag fått en sjukskrivning som varar lite mer än ett par veckor. Så nu blir det till att vara hemma fram tills förlossningen på heltid. Tur är väl det. Så nu kan jag äntligen satsa lite på mig och min kropp. Hålla ordning på blodsockret blir väl det stora jobbet men också att hålla sig i form. Sedan är det snart dags för att mäta hjärtljudet på bebisen två gånger i veckan. Barnmorskebesök typ en gång i veckan, Auroramottagning ( hjälp för förlossningsrädda ) och sedan ska jag fixa till mina ögon. De har fått lite bristningar av blodsockret under graviditeten så de ska lysas med laser. Riktigt läskigt om du frågar mig. Men det ska ju göras det också.

Så nu är det liksom två matcher kvar känner jag. 1 Ögonen , 2 Att bli sövd.

Som tur är jag envisare än en åsna så det kommer nog att gå bra. Men håll gärna tummarna :-D
Kramar
Bubblan

5 november 2011

Bildbomb

Här kommer för omväxlings skull en liten bildbomb med min gamla häst. han är världens bästa och idag trodde massor av folk att han var dressyrhäst. de blev rätt förvånde att höra att han tävlats både nationellt o internationellt i westernridning. det fick mig att skratta gott. Min fina medryttare var den som red och tog hand om killen idag :-)



 Det är inte jag på bilden, så vet ni det :-D

Vinst!

Ja det känns faktiskt lite som om jag har vunnit. Högsta vinsten, nä inte riktigt men iaf. Jag har under flera veckor kämpat mot min läkare. Förklarat, lipat och varit mer eller mindre arg. Så nu efter ett antal veckort, typ tio- tolv veckor har de äntligen fattat. Hur skraj jag är och vilka enormt djupa spår min förra förlossning satt i mig. Detta har nu gjort att jag får kejsarsnitt. Visst det är en jättestor operation med massa risker men det känns ändå bra. Jag vill inte göra om min förra förlossning på 42 timmar hur som helst. det här känns mer kontrollerat och lite lugnare måste jag säga. det är som ett stort lugn har lagt sig i hela vår lilla familj. kanske kan jag få nöjet att faktiskt uppskatta första tiden med vår nya lilla familjemedlem och inte bara vara ett trött vrak i flera veckor. Tjoho för att man är så grymt envis :-D

På hemmaplan är svärföräldrarna på besök och en miljard saker blir fixade. Känns gott. Jag känner mig så handlingsförlamad när jag varken orkar eller kan fixa grejer. I vanliga fall är jag ju rätt driftig och har hundra järn i elden. men inte med magen i vädret. Då blir man lite begränsad och får tänka sig för.

idag är en ganska spännande dag för övrigt. Min nya medryttare ska iväg med min äldsta häst på Hubertusjakt. De ska var med i en lady klass och rida omkring ute på ägorna till ett litet slott här i närheten. Tydligen får de något gott att dricka och första priset är en flaska vin :-) Kul idé. De mer ´vågade typerna kan ge sig av och hoppa terrängbana med hinder på 60-90 cm. Undra om arrangörerna tänkt på att de flesta är vana att hoppa inomhus och att en sådan här aktivitet kanske inte lockar de riktigt duktiga ryttarna. Varför inte bjuda på små lätta hinder och göra det roligt för måååånga att vara med istället. Eller tänker jag helt fel? Vad tycker du? Hindren skulle tydligen vara allt mellan vanliga hinder till stockar och diken. Usch hoppas verkligen det går bra och att det inte händer några olyckor på allt halkigt gräs som det är nu. Speciellt eftersom det tydligen inte fanns någon väg förbi hindren. Jag tänkte iaf fara dit och kika och heja på stallgänget. Ska försöka fånga in dem på några bilder också :-)
Ha en grymt bra dag och var rädda om er
En morgonpigg Bubblan

2 november 2011

En ny dag!

Usch va jag känner mig hängig. Vaknade av att jag hade så ont i kroppen att jag inte kunde röra mig. En tablett hjälpte dock o sen blev det lite fart på mig. Tog mig för att ringa o boka en tid hos frisören. Sista veckorna har jag bara tittat mig i spegeln o suckat. Nu känns det lite bättre. Jag ska bara färga om håret så blir det nog fint. Tjejen som klippte mig var dessutom kompis med typ alla våra grannar så vi hade massor att prata om. Jättetrevligt!

Innan var jag på lunch med två av mina härliga tjejkompisar. Det blev mycket snack om ditt och datt och lite planer för nyår och andra roligheter, kul o ha lite att se fram emot.

Sedan bar det av till affären för att handla. Det blev mycket frukt och grönt. Muuuuums. Jag har cravings på allt som är grönt. Mkt gott och nyttigt. Har idag ätit säsongens första apelsisn och sett massa julskyltning. Känns lite tidigt men det känns ändå bra på något sätt. Snart når jag mitt mål att jobba ända fram till jullovet, men det känns lite avlägset ännu. Det är så mkt när man är gravid och diabetiker. Det är inte alldeles lätt, men jag kämpar på så gott jag kan.

På hemmaplan håller vi på att förbereda en liten överraskning imorgon. Jag lovar o skriva imorgon kväll o berätta hur det gick med den :-) Roligt ska det bli hur som helst!

Så tills imorgon, var rädd om dig!
Bubblan

PS Muntrar upp med en bild på världens snällaste och finaste hund, min und så klart. Finsk lapphund om du funderade på det :-)

1 november 2011

Upp o NEEER!

Alltså det här med graviditetshormoner är inte o leka med. jag känner mig helt hängig och bara gråter. För allt o inget o för saker som faktiskt är allvarliga. det känns verkligen som jag ränner ut och in på sjukhuset stup i kvarten. Av alla möjliga skäl. hit o dit. Väntar på besked om jag ska få kejsarsnitt eller inte. Känns som om det tar en jävla (ursäkta språket) tid. Jag har tjatat sedan i graviditetsvecka 8 om att jag vill ha snitt, Nu är det snart vecka 23 och jag vet ingenting ännu. jag hade ju en tuff förlossning sist och sviterna av den gör att livet varit tufft och nu är det typ olidligt. Det blir värre och värre för varje dag. Och ingen hjälp får man. Det tar tid oc mer tid. man bara väntar och väntar. De tycker att man är rätt knäpp och att jag inte vet någonting om min kropp. det var lika dant förra gången när vår dotter kom. Då gissade jag fel på 4 dagar när hon skulle komma och hon kom för tidigt. Något som tydligen inte är så vanligt för förstföderskor som jag var då. Ännu kan jag inte gissa riktigt men jag har mina känningar. Värkarna kommer ju mer och mer för varje vecka så att jag skulle vänta tills vecka 40 det lär ju inte hända. Nä nu får vi byta till något muntrare samtalsämne.

Jag var iväg och tävlade lite i helgen. Första klassen fick jag 69 av 70 möjliga poäng men blev diskad på grund av att jag hade ett gäng band i svansen. Konstigt tycker jag med tanke på att jag haft det på internationella och nationella tävlingar och då fått beröm av domaren. Denna domaren påstod att det skulle störa hästen. Då undrar man hur man kan prestera så nära maxpoäng om hästen verkar störd. Det verkar helt galet.

Sedan blev det tre klasser till med en 4, 5 och 6 plats. Jag är supernöjd. Domaren var dock på alla och klagade stup i kvarten. Jag tänker inte tävla för henne igen. Hon verkade inte riktigt klok. Detta instämde en god vän till mig i som vunnit EM på sin häst. Hon sa att hon inte hört talas om något galnare typ. Kändes mycket bra att höra.

På hemmaplan är det ganska lugnt. Livet flyter på lite. Stallarbetet flyter. Jag har hittat en supergullig medryttare till min äldsta häst och det behövs ju med tanke på att magen växer. Nu ska vi bara lyckas göra en plan för hur vi ska göra med hus och hem när vi är på BB. Känns som om vi behöver åka hem så fort det bara går.

Tills nästa gång!
Bamsekramar
Bubblan

23 oktober 2011

Liv i bloggen

Jo jag vet att det varit långt mellan inläggen men nu ska jag göra ett allvarligt ryck o blogga lite oftare. Äntligen mår jag lite bättre, kräks inte dygnet runt iaf, bara ibland. Magen blir tjockare och tjockare o där inne sparkar det en del. Det känns inte på utsidan ännu men inuti där är det en liten kille eller tjej som simmar runt. Värst är att jag ibland får förvärkar så det gör skitont. Det känns nästan som om bebisen är på väg och det vill vi INTE ännu, det är ju halvägs kvar.

I stallet är det full rulle som vanligt. Mina nya hyresgäster är hur mysiga som helst och hjälper till i bunt. Känns jättebra. Dessutom har jag hittat en ny medryttare till min äldsta häst och det känns jättetryggt och bra. Så vet jag att han kan få lite motion i vinter även om inte jag kan rida. Än så länge kan jag ju rida o när jag gjort det så mår jag jättebra. Nästa helg laddar jag för lite tävling med gammelgubben. Det blir plesure, hoorsemanship och reining. Spännande värre. På morgonen ska jag träna för min tränare i körning så den dagen blir det full fart och massor med häst. Som tur är får jag med mig sällskap :-D

Nä nu ska jag samla ihop mig lite och gå ut i stallet en stund bara för att det är kul. Äntligen får vi gödseln hämtad idag och sen blir det familjetur med hästar och vagn :-) Älllllllsakar att att ha en körhäst <3
kramar
Bubblan

8 oktober 2011

Mitt liv just nu

Du kanske undrat varför jag inte har skrivit något alls på hur länge som helst. Jag ska strax förklara det. Förs måste jag bara summera tävlingen med min lilla häst. Silver i ena körklassen, brons i den andra, silver i plesure med en ryttare som ridit honom i en minut, fyra av 30 hästar i löshoppningen och till sist trea i bästa allroundhäst. Jag tycker min lilla häst o jag gjort en fantastisk insats. Speciellt nu när det är som det är.

Folk i min närhet börjar nog snart undra vart jag blivit av. Mitt liv har förändrats lite för tillfället. Jag och min man ska ha barn i mars. Vi är förstås jätteglada för det. Vår dotter är glad och allt kunde ha varit frid och fröjd. Problemet är att min kropp inte riktigt håller för att vara gravid. För det första är jag diabetiker sedan 31 år tillbaka, det medför risker både för mig och min ofödda bebis. Jag måste kontrollera mitt blodsocker supernoga varje dag minst 8 gånger per dag. Det gör jag med ett litet stick i fingret. Det gör inte ont men fingertopparna blir stenhårda av all belastning. Inte alldeles roligt. Sedan måste jag tänka extra noga på vad jag äter så att inte blodsockret rör på sig för mycket. 1 dl mjölk kan göra skillnaden mellan ett bra eller dåligt värde. Dåliga värden medför risker på skador på barnet. Fel på hjärtat osv saker man helst inte vill tänka på...

För det andra så regerear min kropp på att vara gravid genom att jag kräks och mår illa ca 24 timmar per dygn. Jag vaknar illamående och somnar illamående, vaknar mitt i natten av att jag mår illa. Sedan kräks jag våldsamt. Det är bara till att hänga över något att spy i och se glad ut, allt från fem minuter till en halvtimma. När som helst på dygnet. Jag kan vakna av att jag måste kräkas. Det är faktiskt ingen höjdare. Så jag får äta massor med tabletter mot åksjuka, om du ätit EN sådan tablett nån gång så vet du att man blir jättetrött av dem. Tänk dig då att äta två eller tre sådana tabletter per dygn. Du kan ju föreställa dig att jag sover väldigt mycket av min tid. Det värsta är när man nästan somnar bakom ratten. Det är otäckt. Jag sover ett vanligt dygn från ca 00.00 på kvällen till åtta på morgonen, somnar om vid nio och vaknar vid tolv halv ett, är vaken hela eftermiddagen om jag har tur,annars sover jag ca en till två timmar på eftermiddagen. Är vaken en stund på kvällen o sedan börjar det om. Jag känner att jag missar massor med tid för min dotter som jag har nu, hon är fyra år men vad ska man göra. Om jag struntar i att sova något av passen får jag räkna med att kräkas fyra till fem timmar till och från. Att umgås med andra blir svårt och man får kämpa för att vara social.

För tillfället kämpar jag mig till jobbet en hel och en halv dag i veckan och det fungerar hyfsat, Men följden är att jag efter heldagen får gå o lägga mig tidigt och räkan med att sova bort dagen efter. Efter halvdagen sover jag hela eftermiddagen. Jag vill faktiskt göra annat än att sova.

Nu får du inte misstolka detta inlägg. Det handlar inte om hur jobbigt det är att vara gravid. Tror du det är du ALLDELES fel ute. Det handlar om varför jag inte orkar vara social just nu. Min umgängeskrets är oerhört liten just nu. De jag umgås med vet om hur läget är o ställer upp så gott de kan. Tusen tack för det, speciellt min stackars man som får fixa det mesta. Nu är jag i grav vecka nitton, de flesta som är gravida slutar kräkas i vecka tolv, när mitt slutar vet jag inte. Men jag mår lite bättre iaf. Det blir inte riktigt lika många kvällar som man får äta middag tre gånger för att få i sig något alls och det blir lite oftare man orkar vara med någon vän en kort stund. Mina hästar motionerar jag när jag orkar vara vaken och inte kräks och det blir mer än man tror. Att sitta i sadeln får mig att må bra och då mår jag faktiskt inte så illa. Det är härligt, det sura kommer efteråt då jag ansträngt mig för mycket och måste börja om.

Jag är så glad att vi ska ha barn, det är värt allt när man väl sitter där o tittar på det lilla knytet. Att veta att allt man kämpat inte varit förgäves. Men dit har vi en bit kvar. Funderar mycket på vad han eller on ska heta. Killnamn har vi helt klart för oss. Men tjejnamn är svårare. Vi tog ju ett av de bästa till vår dotter. Så kom gärna med ett förslag o en motivering varför just ditt förslag är det bästa namnet.
Ha det bäst!
Bubblan med bubbel i magen

2 augusti 2011

Konsten att förbereda sig!

Jag är en rätt målmedveten människa. I två år har jag haft en plan, en hemlig plan. Jag tror egentligen bara det är min man och min kompis sara som fattat hur målmedveten jag har varit. Sen får vi ju se om målmedvetengheten har hjälpt ;-)

Nå vad är det för hemlig plan jag har haft då. Jo jag har en liten söt häst här hemma. han är av en speciell ras som det inte finns så många av i Sverige. I övermorgon är det SM för hans ras. Jag har tränat stenhårt och kört in honom alldeles själv. sedan har jag kört för en i landslaget i körnig och tränat kontinuerligt. Plus att jag haft en annan tränare i körning också. Han som är med i landslaget tror att jag kommer vinna SM om fem år om jag fortsätter så här och det får väl ses som ett gott betyg. Vi har varit iväg på små tävlingar där våra resultat inte har registrerats och det har gått bättre gång för gång. Sista gången körde vi på medelsvår tid i precisionskörningen :-) Så fort går det och i maratonkörningen kör vi fortast av alla nybörjarna. Det är så vår tränare skäller på oss för att vi kör för fort :-) Stort tack till T och H för all hjälp med körningen så här långt.

Sedan har vi tränat ridning för tre härliga tränare. Inte så mkt men några pass har det allt blivit. Tack snälla P och A för hjälp och till fantastiska M som skäller på mg så jag äntligen fattar. M som dessutom lät mig rida sin fantastiska tävlingshäst som vunnit SM i westernridning fler gånger än jag kan räkna till. Dessutom var vi iväg på en liten westerntävling i våras och kom femma av åtta ekipage. vi slog hästar som har utbildats av några av Sveriges främsta tränare. Jag som gjort jobbet själv känner mig ectra stolt. Snälla J lånade ut sin fina sadel till oss, utan den hade vi ju inte kunnat tävla.

L hjälper till med ridning lite nu och då på min lille buse och den hjälpen tackar vi ju inte nej till. Dessutom har vi min snälla medryttare L som hjälper till i vått och torrt. ibland tror jag att det mest är vått för hon lyckas alltid rida när det ösregnar.

Världens bästa hovis har vi förstås också som trollar på fina skor och håller ordning på fossingarna på lillkillen. Tack för att du finns och alltid hjälper till <3

Nåväl sen tränar vi förstås löshoppning för domaren som är på SM. Han är lyrisk och hästen hoppar 123 cm i kraftigt motljus. Lika högt som hästar som är 15 cm högre än honom. Stolt matte är ordet :-) Vi har fått stränga order att komma på SM av domaren så dit åker vi så klart :-) Jag misstänker att han gillar min lilla häst :-)

Sedan har vi snällaste C som hjälper till och visar hur man ställer upp sig snyggt när det är utställning. Vi kämpar på så gott vi kan men det är inte alltid det blir bra. Men vi försöker iaf :-)

Rätt foder har vi jobbat med att hitta o A.K hjälper till med det. det känns bra och min häst ser fin ut i päls och hårrem.

Mer förberedelser än så här kan man nog inte göra. Många kommer med goda råd och glada tillrop. Tusen tack till er allihop ingen nämnd och ingen glömd <3 <3 <3

Så nu är det bara till att köra så tömmen ryker med våra fina kläder som M sponsrat oss med. Lila, svarta och blå kommer vi synas väl.

Kram på er allihop.
TACK!


/ Bubblan

5 juli 2011

Sommar o svåra samtal

Har varit på semester ett tag som ni kanske vet. Men nu är det dags att ta tag i saker. Ledigheten påbörjades i och för sig med mer ledighet. Jag styrde min lilla bil mot High Chaparall och tillbringade en riktigt trevlig helg där med goda vänner. Hem kom ett nytt bälte, ett par nya boots som är grymt svåra att få på men de är sköna :-) jag får helt enkelt töja ut dem lite. Sedan har jag beställt ett tävlingsträns till lillhästen inför den stora tävlingen vi ska iväg på i början av augusti.

Under helgen hamnade jag i ett mycket intressant samtal med en god vän. Jag tyckte rätt synd om honom men det kändes så gott att kunna vara där o stötta lite. Det hela verkar just nu ha löst sig riktigt bra dessutom. Jag fick ett gott råd av honom och igår bestämde jag mig att följa det. Jag har känt mig rätt förvirrad på sista tiden. Det har inte varit ett dugg skoj och jag har mått skit för att vara helt ärlig. Så igår tog jag tag i det hela, åkte hem till en god vän o lade korten på bordet. Det var SKITJOBBIGT att göra det men som tur är så är det här en fin människa med stort <3 så det gick långt över förväntan. Jag hade laddat för att säga det jag skulle och sedan springa därifrån. Men eftersom den här personen är både smart och klok så satt vi och pratade i över två timmar. Om allt möjligt. Jag blev så glad att det inte går att beskriva. Det hela slutade med att det i alla fall i min mage känns så mycket bättre och det känns som att jag är på gång att få en riktigt god ny vän. Det är bästa tänkbara utgångsläge och jag är såååååå glad. Puuh ibland borde man slå sig själv och göra saker direkt och inte vänta flera månader.

Idag blir det en tur till doktorn och sedan ska jag ut o köra lite. Får med mig en god vän tror jag och det känns jättekul. Nya dag, nya tag :-)
Kramar
Bubblan

1 juli 2011

Eclipse

Har precis sett tredje filmen i Twiligt sagan. Den är riktigt bra. Ska bli spännande att läsa boken sedan. Jag brukar normalt inte se filmer före jag läser boken men den här gången blev det så. Det var en vän till mig som hade alla böckerna i sin bokhylla och vi kom att prata om dem precis innan jag åkte på semester så då bestämde jag mig för att läsa dem. De är riktigt bra, kanske inte en super favorit men bra är de definitivt.

Idag har varit en smågalen dag. Jag kom hem vid alv fyra tiden i morse, såg ett meddelande om att min häst ev var sjuk. inte så kul så vid halv åtta var det bara att kasta sig ur sängen. Jag gav mig direkt ut i stallet där jag och en vän kastade runt lite höbalar för att få ordning i höförrådet. Sedan var det in och göra en handlingslista, for iväg till ICA och handlade. Sedan hem käka frukost och ut och köra min ena häst. Efter det var det en stunds lugn med familjen, passade på att ringa en massa samtal. Får ett spännande besök på måndag, ska bli kul att se var det leder.

Sedan var det av till en av mina vänner. Hon är verkligen en fantastisk människa. Jag har fått låna en helt fantastisk klänning av henne som jag ska ha på en tävling längre fram. Den är toklila och har en ursöt hatt som hör till. Ska modifiera lite så att det passar perfekt men det ska bli skoj. Hon är verkligen en fantastisk vän och jag är lika glad varje gång jag varit och hälsat på hos henne.

Sedan var det iväg och shoppa. Det blev lite bra grejer inköpta inför helgens äventyr. Det berättar jag mer om efter helgen så klart :-)

Sedan for jag hem och såg en film. den var bra men mitt fokus var lite försvunnet så jag for iväg till häst nr 2 för dagen. han fick en rejäl rykt och lite longering. Ska försöka rida honom imorgon. Längtar :-)

Dagens sista stopp belv hemma hos en god vän. Det är en sådan där vän som alltid ställer upp. För några år sedan var jag med om en bilolycka. Jag skadades inte alls men det var hemskt otäckt. En häst dog och en människa blev lite skadad. Dagen efter fick jag ett telefonsamtal av vännen. Det var oväntat eftersom vi inte står varandra så nära men det var liksom den första som hörde av sig. det betydde oerhört mkt för mig. Så idag passade jag på att lämna en liten blomma som ett mikroskopiskt tack för att den här personen alltid ställer upp. Sådana vänner är jag verkligen rädd om :-)

Vi passade på att ta en fika och blev sittande ganska länge. Jag trivs gott i den här personens sällskap och vi hamnade i ett djupt samtal. jag lyckades kläcka ur mig något som oerhört få människor vet om mig. Känns lite  jobbigt att prata om men idag gick det bra, jag brukar tycka att det här ämnet är svårt men det kändes helt ok att berätta.

När jag skulle gå påbörjade vi ett samtal. Jag fick en mycket märklig fråga av min vän som jag absolut inte kunde ge ett bra svar på. Otroligt frustrerande. Jag förstod inte ens varför jag fick den. Jag svarade bara : Och vad vill du att jag ska svara på det ? Det samtalet får vi avsluta en annan dag för jag var hungrig och ville hem. Jag är dålig på att komma med kluriga svar när jag är hungrig :-) Detta är en grej jag får ta tag i snarast, omgående. Hatar oavslutade samtal...

Ja så kan det vara, vissa dagar är frustrerande. Det här var en av dem. Men jag har fått mycket gjort.
Kramar Bubblan

27 juni 2011

Dagens bus!

Har varit o kört Jet-ski idag. Det var grymt roligt. Vantar pa att fa ite bilder fran det snart. Det var svarare an jag hade trott, mkt berodde det pa det sjukt stora vagorna. Det var flygtur.se kan man lugnt saga. Annars sa har det varit molnigt idag sa det har faktiskt gatt att vara ute i solen hela dagen. Solbrannan börjar bli fin. Kollade pa vadret hemifran o konstaterade att det kommer bli regnklader hela helgen i taltet. Kan bli lite jobbigt men det ska nog funka det med. Tur att jag har varldens basta regnrock. Lang o harlig.

Annars har det inte hant sa mkt idag. Men dottern börjar lara sig simma riktigt fint. Far bli simskola för henne i höst. Plus nat med hastar för det ar dags att hon lar sig. Viktigt att kunna nar man bor som vi gör. Nu vantar nagot sa absurt som mexikansk afton, kanns lite konstigt nar man ar i Turkiet. Men jag gillar mexikansk mat som tur ar :-)

Ha det bast!!!!
Kramar
Bubblan

26 juni 2011

Mer semester

Livet ar ratt gott nar man ar pa semester. Har varit pa ett stalle idag som heter Dim Chai. Det ar fantastıska droppstensgrottor. Mina ben darrade av hojden, jag som ar sa hojdradd. Men det gick fınt. Sedan for vi tıll en flod och kakade. Jag valde forell och det smakade fantastiskt. Det var kallt vatten i floden. 11-12 grader. Jag badade sa klart men det var kallt sa in i vassen. Tank att man kan bada kallare har an hemma. Det var ett motorcykel gang dar och de badade ocksa. Rıktıgt kul att se dem bada i sina jeans.

Jag blir för övrigt helt galen pa tangentborden har i Turkiet. Men det ar kul att kunna skriva ett par rader till vannerna dar hemma. Funderar lite pa livet som vantar nar jag kommer hem igen. Ska fara till Chappen. jag langtar ju efter det varje ar. Sa aven i ar. Kravs lite planering men pa fredag bar det av. Lite trist att ingen av vannerna hemma verkar hanga pa utan att jag far möta upp ganget dar nere men sa kan det vara. Varre saker har hant. Kul ar det hur som helst.

För er som ınte vet vad jag talar om sa lagger jag en lank har:
http://www.teamrhc.se/

Na nu vantar lite kalas och en drink vid polen. Hoppas ni andra inte regnar bort helt o hallet dar hemma. Saknar er allıhop <3
Kram
Bubblan
PS Bilder fran semestern kommer sa klart nar jag kommer hem igen :-)

25 juni 2011

Brev fran Turkiet

Sa var det antlıgen dags för semester. Man kan lugnt saga att det behovdes. Har ar tangentbordet lite annorlunda sa texten ser lite konstig ut.

Sista dagen innan vi akte sa skadade min hast sig. kanndes sa dar bra nar man ska aka bort. Men tack vare mına fantastıska vanner sa kanndes det lite battre. Hade precis flyttat tıll ett superfint sommarbete dar det kanns som om att vi kommer trivas hur bra som helst. De snalla hyresvardarna ryckte bokstavlıgt talat ut med blıxtens hastıghet nar hasten skadat sig. Hur bra kanns inte det?

Sen var det bara att fixa allt innan avresan. Akte hem till en van for att lamna lite papper pa kvallen och damp ned ı hans fotolj. Det var ett under att jag over huvud taget kom upp ur den for sa trott var jag. Jag lipade hela vagen dit och hela vagen hem sa trott var jag. Tur att man har vanner :-)

Sen kom vi iallafall ivag. Resan gıck fınt och det var chockande varmt nar vı klev av planet. 40 grader, helt galet. Chaufforen som korde oss tıll hotellet var helt galen och struntade helt i allt vad trafikregler heter. Han korde fort och fel. Sedan hıttade han ınte tıll hotellet trots att vı satt o pekade vılken vag han skulle kora. Till sist blev vı rıktıgt arga och da lyssnade han pa oss. Vi typ skrek vart han skulle kora. Da hade vi kort runt i en extra halvtimma eller nat. Galet var ordet.

Hotellet ar fint och vı bor sa nara stranden. Vagorna ar jattehöga och vi slas ikull av dem hela tiden. Lite laskigt. Man tanker pa de som varit med om tsunamin nar man blir radd for en tva meters vag. Stackars manniskor.

Maten ar god och jag börjar fa lite farg. Men anda sa langtar man hem lite. Det ar första gangen pa 20 har som jag inte har folkdrakt pa mıg pa mıdsommar. Kanns konstıgt. Nasta ar far det blı extra mycket av allt midsommarfirande tror jag.

Saknar er darhemma. Kramar ı tokstora buntar till er allihop.
Bubblan
PS Pussa pa mına hastar fran mıg...

11 juni 2011

Brev!

Det här kommer att bli ett lite annorlunda inlägg, jag har varit hos en vän till mig idag. Hon gav mig rådet att skriva ett brev och sedan slänga det, jag tänkte lite annorlunda så jag skriver det här istället. Brevet handlar om hur jag haft det på mitt jobb det här året.


Bästa Du!
Jag älskar mitt jobb. Det är det bästa jag någonsin gjort att bli lärare, det känns så RÄTT!!!! Jag vet att jag kan förändra ungdomars vardag och framtid till det bättre. Det är jag bra på. Jag ville bli lärare redan som mycket liten. Grannarnas barn blev redan tidigt utsatta för mina lärarfasoner. Jag lärde någon eller några att läsa lite redan som mycket ung. Viljan att bli lärare var det enda som fanns där. Visst drömde jag som många andra att bli ridlärare, cirkusprinsessa och veterinär, men innerst inne visste jag att det var lärare jag skulle bli.

Min egen skolgång var inte den allra bästa, jag blev slagen, misshandlad både fysiskt och psykiskt från förskolan till sista året i gymnasiet. Lärarna såg det men gjorde ingenting. De såg när jag blev sparkad ned för trappor, slängd in i stenväggar med huvudet före, fick en kockkniv mot halsen, sparkad, slagen och skriken glåpord efter. Jag visste redan då att så här får det inte vara och man kan som vuxen och lärare göra ganska mycket för att förhindra att det händer. Jag visste att om jag började att förändra skolans värld så skulle i alla fall några elever få det bättre.

Så har jag fortsatt att utbilda mig och jobbat på att hjälpa olika unga människor till en bättre vardag i skolan. Ibland går det bra och ibland kommer vi bara ett litet steg på vägen. men i alla fall ett litet steg.

I höstas började jag på en ny skola. Det är hemskt roligt att jobba där, men vissa saker förvånar mig. Jag har aldrig varit med om att bli så respektlöst bemött. Jag är inte van att elever pratar rakt ut och inte tystnar när man säger till dem både en och flera gånger. Jag är inte van att man som elev fullständigt ignorerar att göra de arbetsuppgifter man får. Att man som elev kan slå och sparka på en lärare. Hade det varit utanför skolans värld hade jag nog slagit tillbaka men i skolans värld får jag knappt säga ifrån för då blir man anmäld. Så i skolans värld spelar mina blåmärken som lärare ingen roll. I år har jag blivit utsatt för att elever utsätter sig för direkt fara i min sal och fullständigt struntar i att lyssna när jag säger till dem att de kan skada sig allvarligt eller dö av sitt beteende. Då är det mitt fel att att jag blir arg och det är jag som får skit för det. Jag får skäll för att jag kräver att eleverna ska göra sina uppgifter så att de når målen. När de sedan inte når målen så är det också mitt fel.

Föräldrar som ringer och skriker åt mig i telefonen förväntas jag bemöta med vänlighet och glädje, de förväntas alltid ha rätt och jag förväntas vara den onda människan.Vad jag säger eller gör ska granskas utifrån ett misstänksamt perspektiv. Jag förväntas alltid göra fel och vara den sämsta läraren som finns. Jag förväntas få sparken, Föräldrarna kan hota mig till livet och jag förväntas acceptera det som en del av mitt jobb. De kan ringa hem till mig när som helst och skälla, extra gärna en sen fredagskväll. Det är en del av mitt jobb, för jag är LÄRARE. Sedan ska jag helst ha så låg lön som möjligt och ha tusen arbetsuppgifter. Men...

...vad vill ja då.
Är det någon som har frågat mig?
Nej!
Är det någon som bryr sig om vad jag känner eller tycker?
Nej!
Är det någon som tror på mig och min version av historien?
Nej!
Är det någon som vill höra min version?
Nej, absolut inte!!!!!

Jag vill... att mina elever ska lyckas med sina studier, jag vill att de ska nå målen i sina ämnen. Kunde jag skulle jag sätta MVG på alla elever. För jag tycker de är fantastiska. Jag hatar att skälla på elever. Det är det värsta jag vet. jag vill vara en snäll lärare och jag är det när jag får chansen, så ge mig den chansen! Jag hatar att höja rösten, men  ser inte någon utväg. Jag får panik när jag inser att mina elever är på väg mot att inte nå målen bara för att de inte vill eller orkar. Jag älskar att hjälpa mina elever. Jag älskar att ge dem stöd, lyssna på dem och komma med ett och annat gott råd. Lite små historier om hur tokigt livet kan vara och vad man kan göra åt det. Men just nu får jag inte den chansen. Jag ges inte chansen att vara varken snäll eller omtänksam. Paniken byggs upp inom mig och jag ser ingen utväg. Jag vill bara ge upp och försvinna upp i ingenting. Jag prövar alla vägar men hittar ingen väg ur min labyrint. Andningen blir ansträngd, jag får inte luft. Jag river mina händer blodiga inombords när jag försöker klättra upp ur livets hårda, mörka brunn. Men jag kommer inte över kanten.

Vad är vägen framåt?
Det vet jag inte.
Hur kommer jag vidare?
Det vet jag inte.
Hur kan jag hjälpa dem som inte vill bli hjälpta?
Det vet jag inte.
Hur kan jag få dem att lyckas som inte inser att de håller på att misslyckas?
Det vet jag inte.

Men ett vet jag jag tänker inte ge upp. Jag hoppas på lite hjälp från de som står eleverna nära. Jag hoppas att jag ska hitta min inre styrka tills i höst och ladda för att förklara ytterligare en 1000:de gång att jag vill finnas där och hjälpa dem att lyckas i sina liv.

Jag ger aldrig upp. Nu är det min tur att stå stark i livet, kliva på med starka steg med moln under fötterna och gå vidare in på ett nytt moln, en ny stig. Framåt! Uppåt! Jag vill, jag kan, jag ska!!!!
Bubblan

PS Lägger med en låt som spelades massor på niornas fest förra året. Vi dansade och hade himla kul. den kvällen glömmer jag ALDRIG! <3 <3 <3

ghttp://youtu.be/h3S4dBk4E1g

2 juni 2011

Uppdatering!

Jo jag vet att jag skrivet lite sällan men det har varit mycket nu. det känns som att jag jobbar alldeles för mycket trots att jag ska bara jobba 25 %. Det blir två alldeles för långa dagar varje vecka och det känns som att man aldrig blir färdig. Det bara hopar över mig om vi säger så. Har påbörjat städningen av salen, det är så skitigt och stökigt att man helst vill gråta. Materialet är nästan slut och det jag har beställt verkar ha försvunnit på vägen. Känns INTE bra. Vårt system för att beställa saker är krångligt och jättesvårt. Grrr.

På hemmaplan har det varit hur mycket städning som helst. Hela huset är jättevälstädat från topp till tå. Vi har ju nästan 300 kvadratmeter hus så det tar ju ett tag att fixa det. Jag har rensat ur garderoberna i hela huset, slängt massa gamla kläder som inte passar längre. Det känns jättebra.


Sedan har jag haft det stora nöjet att fylla år. Då passade jag på att baka lite tårtor. Det blev två till likadana. Men de är inte med på bilden. Det är kul att göra tårtor från grunden, med egen gjord marsipan och alltihop. Jag börjar bli riktigt bra på det är. Igår kväll bakade jag ytterligare en jordgubbstårta eftersom jag får fint besök idag. Tyvärr kommer inte min lillebror men gott och väl min kära vänn och han är värd en tårta alla gånger. han ska hjälpa mig att fixa min vagn som krånglar lite med bromsarna. Hoppas att han kan fixa den, man vet ju aldrig. Men det tror jag nog han kan. Det är så gott att ha vänner som alltid ställer upp när man behöver hjälp, fast jag hoppas att jag också är sådan. 

På hästfonten så är det planering och full fart. På måndag ska jag tävla med lillhästen i körning. Vi håller på att trimma in oss inför höstens tävling. Dessutom verkar det som att vi får en egen liten hejarklack med oss så det känns jättekul. Alltid härligt att ha vännernas stöd. Jag är lite nervös för just nu så krånglar min lillkille massor. han viker huvudet åt höger och vägrar svänga åt höger. Kroppen åt vänster och huvudet åt höger. Det där med att gå rakt fram har han helt glömt. Det känns inte jättebra. Sedan fick han för ssig att han skulle stegra sig i vagnen och sparka bakut samtidigt. Det var inte så roligt eftersom jag körde ensam. Jag får försöka köra lite i helgen så vi har trim på det där innan måndagens tävling. Tänk så skönt att vi har en så lång och ledig helg.  

Storhästen håller jag på att plocka upp lite i kondition. Han har tappat en del nu när jag varit sjuk så nu jobbar vi på det igen. Jag försöker rida lite mer och träna honom så att han orkar och kan lite mer. Det känns roligt och kanske vi komemr iväg och tävlar lite i höst. Drömma kan man ju iallafall. Nä nu ska jag äta frukost och göra ett ryck med sista städningen. 
Ha en fantastisk dag och flyghelg :-)


16 maj 2011

Stolt hästägare:-)

Jag är hemskt stolt över båda mina hästar. Jag har jobbat hårt med dem båda och satsat både tid och pengar på dem. Jag gör det för att jag vill lyckas inom tävlandet och kämpa för att på sikt kanske byta jobb. Jag har en dröm om att jobba med hästar någon gång i livet på hel- eller deltid. Mina hästar är två härliga individer med härlig humor och envishet. men innerst inne är det två snälla killar. Den yngre av mina hästar får alltid så goda lovord från alla som ser honom. Min körtränare tror ju att vi kommer vinna SM om ett par år om  vi kämpar vidare. Jag litar på honom eftersom han själv kör i landslaget. Då känns det extra kul att få sådant beröm. Men mitt hjärta brinner ju för westernridningen. Speciellt plesure. Om man ska förklara enkelt vad det är så är det en gren där man ska rida lugnt och fint. Ekipaget ska vara en njutning ( plesure ) att se på. Man kan vara upp till ca 25 ekipage inne på banan samtidigt och man rider hästen i alla gångarter. Vilken bestämmer domaren. Det kan vara normal fart eller ökad. Ökad galopp kan vara spännande med så många hästar samtidigt :-)










Nåväl igår tog jag med mig min unghäst på tävling för första gången. Det var plesure och walk and trot, dvs skritt och trav. Jag vågade mig inte på att galoppera eftersom vi inte övat så mycket på det ännu. Sista en och en halv veckan så har vi övat lite på att gå i form för första gången och på fyra ridpass har han lärt sig att gå i form hyfsat. Fantastisk utveckling om jag får säga det själv. Vi fick vänta jättelänge på framridningen. Min häst började bli trött och protesterade lite, då satt jag av och lät honom vila. Sedan var det vår tur. jag var så nervös att jag grät lite inne på banan. Men det var det nog ingen som såg för leendet var från ena örat till det andra. Jag var så stolt över min lilla häst. Jag har ju ändå gjort all träning på honom alldeles själv.

Till min stora förvåning kom vi på en femteplats av åtta startande. Med lånad sadel och den lilla träning vi har gjort så är det helt fantastiskt. Vi firade med champange när vi kom hem. Jag ringde till hans uppfödare och berättade och det nästan stockade sig i halsen på henne. Det var kul att kunna berätta om våra framsteg.

Nu laddar vi för nästa tävling i körning den 6 juni :-)
Kram
Bubblan

PS Som enda ekipage under dagen fick vi en kommentar från speakern om hur fina vi var =)

8 maj 2011

Gott!

Hallo där ute!
Har varit på barndop idag. Det var trevligt fast vi blev lite sena. Vilken ovanlighet. Det är så galet svårt att komma iväg när jag mår som jag gör o med barn o så. Som tur var var vi duktiga på att smyga in i kyrkan.

Väl hemma igen passade jag på att sova lite. Sedan kom en tjej och provred min äldsta häst för att ev bli medryttare. Det gick fint och vi satsar på att starta ett litet samarbete tillsammans. jag själv ar ridit min yngsta häst ett par dagar. Det går bra men jösses så svårt det är att få den lilla rackaren i form. här ska tränas muskler allt eftersom. det behövs i både körning och ridning. Lill hästen och vi var föresten o körde riktiga maratonhinder härom dagen. Det var riktigt skoj o vi travade igenom till och med. Han är duktig den lilla godingen :-) Nu laddar vi för första körtävlingen o sedan blir det stora tävlingar för hans ras i sommar.

Ni som följt min blogg vet att jag har världens bästa lillebror. Vi pratade länge i telefon häromdagen och jag är så stolt över honom. Hur många dyslektiker kan stava till juste korrekt och hur många tonåringar jobbar hela dagar 10 av 11 veckor på sitt sommarlov. Jag känner inga andra sådana, duktig bror är vad jag har. Jag är en stooooooolt syster.

I övrigt börjar det närma sig bete på heltid på hästarna och min härliga kompis som pluggar till veterinär tycker jag är den perfekta hästägaren. Det blir man ju stolt att höra. Här ökas betet med 15 minuter om dagen fram tills de går 7 timmar per dag då tar vi i med 20 minuter per dag. Det verkar funka bra och hästarna mår fint. Nu ska vi bara få ihop det hela med sprutning av bete och hitta 30 höbalar till så klarar vi sommaren toppenbäst. Planen finns men nu ska vi bara ro ihop det hela.
kramar till världens bästa bror och alla andra, livet är rätt gott just nu :-)
Bubblan

28 april 2011

Kör så det ryker!

Just nu är jag väl lite hängig minst sagt. men det går säkert över så småningom. Jag ska bara jobba 25 % resten av terminen. Känns rätt gott faktiskt. Jag tror det är precis det jag behöver.

På hemmaplan är det också ganska lugnt. Vi håller på att bygga ett vagnslider till alla våra vagnar. Min nya maratonvagn är så himla fin. Kallar den för "porschen" som smeknamn. Vi har köpt en släpkärra som vi kan lasta den på så nu är det bara till att börja tävla. Antagligen blir det väl  första tävlingen någon gång i juni. Hojta till mig om du är sugen på att komma och titta så berättar jag var.

Till min äldsta häst kommer det en ev ny medryttare och provrider imorgon. Ska bli spännande att se vad det är för en tjej. Hon har tydligen varit här och provridit en annan häst för länge sedan. Men det minns inte jag.

Idag väntar mer städning och en tur till Uno för lite löshoppning. Alltid lika roligt, måste också till vårdcentralen för att hämta mitt intyg.

Ha en under bar dag i solen!
Bubblan

19 april 2011

Sol ute, sol inne, sol i sinne!

Känner mig lite filosofisk idag o kom på inledningen till en bok när jag skulle sova igår. Den går ungefär så här ;

"Det är mörkt. Kolsvart. Det är tyst, innanför mina ögonlock. Jag försöker öppna dem, men det går inte. Beror det på att det inte går eller på att jag inte vill...det vet jag inte. Inom mig är det mörkt, oändligt svart. Det är som den djupaste brunn du kan tänka dig. Den har tegelstenar på väggarna. De är hala. Jag kommer inte upp utan trillar ner igen och igen i det mörka vattnet. helt plötsligt får jag upp mina ögonlock och en smal strimma ljus letar sig in. En ny dag i mitt liv har börjat. Jag vet inte om jag är tacksam eller inte för mitt liv är mörk, ett enda stort mörker..."

Jag får väl fundera på om jag ska skriva fortsättningen på den här historien eller inte. Vad tycker du?

Idag har jag fått lite saker gjorda. Motionerat lilhästen. Sedan blev det fika med världens bästa lillebror, min lillebror förstås. Han är så klok och förståndig. Det känns som att man kan prata med honom om allt och han vågar prata med mig om det mesta tror jag. Idag pratade vi om en del spännande och svåra saker. Det är så roligt att träffa honom, men jag blir alltid lite ledsen efteråt eftersom jag då vet att det är ett tag tills nästa gång vi ses. Kanske blir det på min födelsedag 28 maj:-) Hade tänkt ha lite fika/ tårtbjudning hemma. Om du är vän till mig är du härmed välkommen. Berätta bara att du kommer så jag vet hur mkt tårta och fika jag ska fixa :-) Öppet hus är grejen :-)

Sedan har jag börjat att planera för en kul utsmyckning till fredagens tävling. Ska se om det går i lås eller ej. Dessutom är makens överraskningspresent på gång och jag får min nya maratonvagn på fredag :-) Livet är rätt gott. TACK bror för att du finns :-)
Kram
Bubblan

17 april 2011

Livet är svart ibland!

Snacka om att springa in i tegelväggen. Sista veckorna har jag inte mått så bra. Riktigt uselt för att vara ärlig. Känns som om jag sprungit in i en vägg stenhårt. Jag har varit jätteledsen o lipat så jag säkert kunnat fylla en mindre pool med alla tårar. Magen spökar igen och livet har känts rätt värdelöst. känns som att man helst vill dra täcket över huvudet och inte gå upp igen. Nåväl jag bestämde mig för att nu får det vara nog och gick till doktorn. Hon sjukskrev mig på stående fot i tre veckor. Känns jobbigt men riktigt bra.

Nu börjar jag hämta mig lite igen och jag passade på att ringa världens bästa lillebror. Min lillebror förstås. Vi pratade länge o väl om hur han har det och så. Efter en stund frågar han hur jag har det. -Jo det är väl inte så bra svarar jag. -Vill du höra barnversionen eller vuxenversionen? frågar jag. VUXENVERSIONEN, kom svaret genast.

Då kunde jag inte hålla mig o tårarna bara sprutade på mig. - Men Bubblan då, sa lillebror, varför har du inte ringt tidigare ???? Då blir man ju så glad att man inte vet vad man gör. Jag har världens bästa bror :-)

På hästfronten är det full fart. Kommer få min nya fina maratonvagn väldigt snart :-) Dyrt men roligt. Ska bli så skoj :-) På fredag ska vi träna körning igen och idag har vi löshoppat för Uno. Lillhästen hoppade 115 cm. jag vågade nästan inte titta. Uno undrade om han kommer till SM i år och det lovade jag honom att vi skulle göra :-) Kul att Uno verkar gilla honom fortfarande. Bådar gott inför SM.

Nåväl sol ute, sol inne sol i sinnet idag iaf .-)
Kram Bubblan

28 mars 2011

Äntligen!!!

Var o hälsade på gänget på körklubben igår. De är verkligen supersnälla o jättetrevliga. Vi pratade en del om en liten tävling som är på långfredagen. Jag sa att jag gärna vill vara med men att det känns svårt att få dit en vagn. När jag kom hem hade jag erbjudande från en i klubben om att få låna deras vagn. Snacka om trevliga och snälla människor!!!! Funderar allvarligt på att nappa på erbjudandet, ska bara övertala maken att följa med som groom.

Väl hemma igen gav jag mig ut på en körtur med en av hyresgästerna. Det började toksnöa. Det blev vitt överallt, inklusive på minaglasögon. Lilla hästen ville bara galoppera. Men roligt hade vi. Känns bra att han äntligen verkar bli frisk. Febern är borta idag på honom och imorgon ska han få gå i stora hagen med de andra. ikväll blir det en sväng ut med båda hästarna och min snälla hyresgäst. Hoppas jag ska kunna rida lite ikväll:-)
Kram
Bubblan

23 mars 2011

Beatles

Den här veckan har varit tuff på flera sätt. Men idag släppte det. Hela dagen idag har jag gått å nynnat på en låt. Den har du i förra inlägget:-) Lyssna på den så förstår du nog. Tack mina vänner för att ni finns där o ställer upp när man behöver er :-)
Kramar
Bubblan

With a Little Help From my Friends- The Beatles

21 mars 2011

Lite jobbigt läge!

Ja tänk vad livet kan vara jobbigt ibland. I lördags var vi ute o körde lillhästen en sväng. Efter en stund såg jag att han haltade lite. Men det lättade lite när vi travade. Han har haft ett litet sår på insidan benet typ en gånger två centimeter stort. Det var lite svullet runtom. Så igår for min man iväg på jobb i England. Ensam hemma alltså. Då ser jag att hästen haltar kraftigt, tar in honom och ser att han har 40,4 graders feber. Ringer ut veterinären. Hon klämmer o har sig på såret, ger antiinflammatoriskt o smärtstillande i halsen. Sedan fick hon känna på det. Hon visade hur jag skulle sätta en nål i halsen på min stackars häst och ge honom penicillin. Lite läskigt men det gick fint. 

Så var det hemmafronten som var lite besvärlig, jag har så sjukt låga värden av min diabetes att jag inte vågat sova själv. En av mina bästa goaste vänner sov över igår. Jag kände mig helhängig. Febern kom krypande. Så jag beslutade mig att stanna hemma från jobbet. Så på morgonen visar det sig att min dotter har feber. Så vi sjuklingar fick stanna hemma. Jag har varit helt supersvettig hela dagen och att käka Panodil har inte hjälpt alls. Men det var bara till att kila ut o promenera med den lilla hästen tio minuter två gånger idag. De två sista vändorna fick jag som tur hjälp med. Tur var det för så här sjuk har jag inte varit på länge. Är det inte typiskt att man ska få allt på en gång. Men med goda vänner så går allt. 

Imorgon kommer min snälla pappa o hjälper mig. Plus att jag har lite vänner som kommer. Sicken tur att man kan få lite hjälp. Gott att få lite tillbaka för alla de gånger man hjälpt andra :-)
Kram 
Bubblan

16 mars 2011

Livet på jobbet!

Idag har jag haft en riktigt bra dag. Igår var det dock värre så vi kanske ska ta det först. Vi har ju lite hyresgäster i vårt stall. Det är sällan problem och vi har bra stämmning i stallet. Igår betsämde jag mig dock för att säga upp min ena hyresgäst. Känns tråkigt men det måste göras. Hennes häst fungerar inte i flocken och det känns tråkigt. Det som känns ännu tråkigare är att ägaren slängde på luren i mitt öra när jag sa det. Men jag har ju rätt att säga upp henne så nu får det bli så. Hon har platsen kvar fram tills 15 april.

Nåväl till mitt lilla jobb. Har haft riktigt roligt idag. Håller på att lära två killar att läsa snabbt. Jag läser ju ganska fort. Mitt OPM är riktigt högt och deras är ganska rejält lågt. De läser en fjärdedel av vad jag gör på en minut. Nåväl, vi satt o tjatade lite och jag lärde dem lite av hur man gör.

Efter att skolan slutat så kommer en av killarna o låter allmänt eländigt. Det visar sig att han fått in en tre millimeter lång flis under nageln ända ner till nagelbandet. Jag fixar och trixar lite och sedan drar jag ut den på honom. Han gnyr riktigt mycket. Men det går bra, jag var myckt förvånad att han inte började gråta. Sedan hällde jag på lite handsprit, det lär ju ha gjort riktigt ont för han sprattlade som en fisk på torra land. Det var synd om honom.

En stund senare så frågar jag honom hur det är. Han sa att det gjorde ganska ont. Sedan började vi prata. det var ett sådant där fantastiskt samtal som man så sällan får men när det väl händer så blir det helt fantastiskt. Vi pratade om vad han ska göra nästa år i gymnasiet och om lite allt möjligt. Sedan gick jag runt med en lycklig känsla i hela magen resten av eftermiddgen.

Avslutar med lite bilder från helgens träning. Min duktiga lilla häst!


God natt!
/Bubblan

13 mars 2011

Dag 30 10 dödssynder

Inte så lätt men jag försöker
1. Dö för ung, det lämnar så många ledsna, skriver detta eftersom tre elever från mitt gamla arbete dog igår kväll i en bilolycka, hemskt var ordet.
2. Strunta i vänskap som är stark. dvs man lämnar inte en vän som behöver dig.
3. Att gå över lik för pengar.
4. Att sätta sig själv främst i alla! lägen
5. Att inte kunna hålla en viktig hemlighet.
6. Att bryta ett förtroende man fått av någon.
7. Att inte spela sportsligt på tävlingar.
8. Att ljuga så att det skadar någon.
9. Att skada ett djur.
10. Att misshandla människor, stora som små.

Jag kan nog räkan upp fler saker jag tycker är döödssynder men idag går det lite trögt. Som sagt har tre gamla elever lämnat jordelivet igår natt. Känns tragiskt och fruktansvärt på alla sätt även om jag inte haft just dem som nära.

Med detta avslutar jag mitt trettiodagarrs bloggprojekt som blev lite längre. Nu blir det åter till rapporter om livet på vår lilla gård och träningen inför SM i sommar med lillhästen.

I have seen that I have readers from englishspeaking countries. Tanks for that! <3  Sorry but I wont change language in my blogg but post a note if you want me to translate anything.
 Best regards
Bubbel

/Bubblan

5 mars 2011

Dag 29 Det här ska jag bli när jag bli stor

Tänk jag tror jag är stor. Men jag har alltid velat bli lärare så mitt drömjobb det har jag redan. När jag var liten ville jag bli ridlärare och det jobbar jag ju som lite till och från. Så det drömjobbet har jag också. Sen drömde jag om att bli cirkusprinsessa. det blir jag nog aldrig men jag jobbar inför publik med mina hästar ibland så lite drömmar blir sanna där med. Som vuxen drömmer jag om att få jobba på IKEA. Tänk vilken knasig dröm men det är min dröm. Jag har sökt ett jobb på IKEA men det fick jag inte bara nästan. Men det var som chef och det är jag nog i ärlighetens namn inte kvalificerad för:-)

I stallet är det full rulle. Vi har fått en ny hyresgäst som är ett sött litet russ. Han är russigt envis men söt som få. Lite att jobba med rent horsemanshipmässigt. Men det får hans matte roa sig med. Sedan har jag fått ett riktigt roligt besked angående mina hästar men det får vara hemligt ett tag till. jag lovar att bilder kommer så snart det blir verklighet men det dröjer nästan ända fram till sommaren. Hemligt men roligt. Imorgon ska jag träna lite med min lilla häst. För en i landslaget. Det ska bli skoj. Ser mkt fram emot detta.
Kramar
Bubblan

25 februari 2011

Dag 28 Saker jag saknar

Just nu att kunna sova. Har haft en riktigt skitdag på jobbet idag. Är så grymt arg och ledsen. Vad jag än gör så blir det fel. En jävla ursäkta svenskan förälder som liksom förföljer mig och ska klanka ned på allt jag gör. det här att varje lärare har full rätt att planera sin undervisning har den här föräldern inte fattat, Hon kommer till skolan och ställer sig och skriker på mig. Hon ringer mig hem på min privata mobiltelefon och skriker åt mig och vad jag än säger så är det inte bra. Jag mår så grymt dåligt just nu. Ledsen och arg. Min chef ger mig inget stöd trots att att han tycker att jag har rätt. Det känns skit och jag vill inte gå till jobbet imorgon trots att jag tycker om mitt jobb egentligen. Jag är så trött på att folk ska lägga sig i vad jag än gör. Ska bli intressant dock att se hur det går för eleverna imorgon när de ska ha prov.

I övrigt funderar jag på om det är något jag saknar. Men det tror jag inte. Materialistiska saker kan man ju så klart sakna men i det stora hela spelar det väldigt liten roll.
Kramar från en jätteledsen
¨Bubblan

20 februari 2011

Dag 27 min favoritplats

Funderar just på om jag har en favoritplats. Men en av dem är skogen där jag växte upp som liten. Den är så vacker speciellt om våren när hela skogens mark täcks av vitsippor. En annan härlig plats är mitt stall och min sköna säng. Jag sover gärna länge under mina tjocka täcken. Är rätt frusen av mig.

Idag har vart en aktiv dag. Har varit i ett annat stall och hjälpt till lite. Det gick bra förutom att där var så galet dammigt. Har vilat lite och sett på en bra film. Sedan var det ut i skogen med några kompisar och vi hade en härlig tur i skogen. Lärde mina hästar att stå stilla när man sitter upp. En liten rolig övning som tar max tre minuter. Kul när det fungerar :-)
Kram Bubblan

19 februari 2011

Dag 26 Mina rädslor

Jag är rädd för två grejer egentligen. Förutom alla vanliga grejer man är skraj för. Typ döden döden och allmänt elände.

Jag är sketrädd för höjder. Jag kan inte gå på teatern och sitta för högt upp, har svårt att klättra på stegar, har lärt mig att stå på stol men gillar inte att klättra över stup för ofta. Kan inte gå ut på vilka balkonger som helst eller gå för nära fönster som är högt upp. Jag har svårt att åka skidor i för branta backa ja kort sagt är jag urfånig när det gäller höga höjder små eller stora. Vi bor i ett hus med tre våningar och när inte trappan var uppe fick man klättra i trappschaktet och det tog flera månader innan jag vågade göra det. Som tur är så jag inte så rädd för höjden från hästryggen.

Den andra saken som jag är rädd för är lite mer märklig, Jag har kommit fram till det med tiden, i början fattade jag inte vad det var. men jag är ridrädd ur konstigt det än låter. Jag har svårt att rida min häst när han börjar bråka med mig ute. Ju räddare han blir dessto räddare blir jag. Jag är rädd för att galoppera för fort ute, hatar att hoppa om inte världens bästa Lotta ser på förstås. Jag rider inte gärna andras hästar. De sista fem åren har jag bara galopperat på typ fem hästar förutom mina egna. Jag har ju som tränare ofta chansen att rida fina hästar men galoppera dem det gör jag nästan aldrig. Jag mesar ut. Jag blir rädd om jag hör oljud när jag är ute o rider, jag blir liksom rädd innan hästen blir det och då blir den det av min rädsla. Jag spänner mig vid minsta lilla och då kan jag bara inte rida. Då rider jag så grymt dåligt att jag nästan skäms. Detta hände härom dagen när jag fick rida min tränares häst. Skitpinsamt men det är bara till o bita ihop och erkänna att jag är en fegis. Jag tränar och tränar och kanske snart så blir det bättre. Varje gång jag rider är jag rädd men jag vet att jag har ridit utan rädsla som yngre så det SKA gå!!! Jag ger mig inte! För att rida när man inte är så rädd att man bara vill grina är fantastiskt underbart härligt.

Idag har jag varit på shoppingtur och handlat BH på Change. Den satt hur bra som helst. Sedan fick min kompis lite stylingtips och kom hem med en rosa kjol. Den kommer vi le åt länge. Sedan bar det av för att käka bakad potatis på närliggande café. Gott och tokmätt var resultatet av det. Sedan hem och ut på en fantastisk härlig tur ute i skogen. Snö och sol från klarblå himmel, kan det bli bättre?

Kvällen avslutades med ett samtal med lillebror som fick översätta en text från finska åt mig. Så himla bra och ha världens bästa lillebror med familj. <3 <3 <3
Kram
Bubblan

18 februari 2011

Dag 25 Det här är jag bra på

Usch jag är så typiskt svensk. jag vill helst inte säga vad jag är bra på men nu gör jag det iaf. Ta det för vad det är. Jag är en bra pedagog för jag är bra på att bilda trygga förtroliga relationer till mina elever. De litar på mig och jag litar på dem. Jag är bra på att läsa fort. Jag är bra på att lära mina hästar gejer, tex min lilla häst som jag har kört in alldeles själv trots att jag inte kan något om körning. Jag är bra på att uppmuntra mina ridelever, får dem att våga nya saker och hitta nya mål i sin ridning. Jag är en bra vän och jag är bra på att virka och laga mat.

Nåväl nog med info om vad jag är bra på- Har haft en busy dag med full fart. Vilade lite på eftermiddagen och sedan tog jag och medryttaren med hästarna och vagnen i det fantastiska vädret. Helt ljuvligt. Sedan var maken och jag och såg Sanctum. En riktigt bra film, man satt bokstavligt talat med hjärtat i halsgropen.

Sedan avslutades kvällen med ett trevligt telefonsamtal som gjorde mig lite förvirrad, men jag blundar o ser glad ut, det brukar funka på den här människan.
Sov gott
Bubblan

17 februari 2011

Dag 24 Det här får mig att gråta

Jag erkänner frivilligt, jag gråter för precis allt. Blir jag ledsen så gråter jag, blir jag glad så gråter jag, blir jag arg så gråter jag. Och vet du vad det är skitjobbigt. Men jag gör det iaf och jag har lärt mig att leva med det. Men saker jag blir ledsen över är nog om någon sårar mig eller om nån skadar sig illa eller varför inte en riktigt sorglig fil. Sådana saker gråter jag för fast inte så ofta. mer när jag blir arg eller nån är ojuste.

Idag har varit en spännande dag. Jag började dagen med att sitta vid köksbordet och äta frukost. Helt plötsligt hör jag en bil som kör in tutande på gårdsplanen. Ur bilen kliver min veterinär, jag vinkar lite genom köksfönstret och far ut med dottern efter mig.

-Hej! Vad gör du här?  frågar jag.
- Äh jag hade vägarna förbi så hur är det med  hästen.

Veterinären stolpar genom stallet och ut i hagen, kollar på benet på min sparkskadade häst. Ja han ska ha medicin i två tre dagar till. Så var det hunden då! Skulle han vaccineras. Min hund följer glatt med veterinären ned till bilen och blir vaccinerad medan jag springer in i full fart och hämtar vaccinationspappren. Sliter med mig resultatet på maskkontrollen jag gjort på lilla hästen och får ett recept utskrivet. Det blir fyra hundra kronor då säger veterinären. Har du det? Jag betalar glatt och tänker att det är ju vad jag brukar betala för bara vaccination av hunden. Sedan far min veterinär därifrån. jag lite lätt chockad går tillbaka till min frukost. Snacka om service från VÄRLDENS BÄSTA VETERINÄR!!!!!!
kram
Bubblan

16 februari 2011

Dag 23 Mitt hem

Jag bor ju som du kanske vet på en gård på landet någonstans i Sverige. jag har ridit på den här gården som ung och min gamla sköthäst ligger faktiskt begravd i trädgården. det var inte jag som gjorde det utan ställets gamla ägare. Min morfar har bott i granngården men jag är uppvuxen ett par mil härifrån.



Vi har 9 ha mark med lite ängar och skog blandat. Huset har vi byggt själva och stallet har jag ritat. Stallet är faktiskt mitt fjärde husbygge så jag har lite rutin på det där med att bygga hus. Men egentligen är väl hemmet där man känner sig hemma. Jag känner mig hemma där jag har människor runt omkring mig som gillar mig. Det har jag ju här hemma och därför känns det som mitt hem. Men saker och djur gör också att det känns som ett hem. Jag har ju mina katter, min gosiga vovve, mina härliga hästar och så. det gör att det här är migg hem men jag skule nog känna mig lika hemma någon annanstans. Jag vill dock inte flytta igen i första taget. Det finns bara en enda sak som kan får mig att flytta, större mark och ett ridhus :-)
/ Bubblan

14 februari 2011

Dag 22 Det här upprör mig

Jag blir förstås upprörd över små saker i livet men en sak gör mig bara sådär galet arg. Eftersom jag är lärare så kanske du kan gissa. jag blir skitarg över mobbning. Det är nog det värsta jag vet. att vi som är av samma sort. människor allihop kan behandla varandra på det viset. Jag blir arg på de som är mobbare förstås men ännu argare blir jag på alla de som bara ser på och inte gör något alls. De gör mig rosenrasande. Att man kan se på när andra blir dåligt behandlade, det gör mig jättearg och besviken på mänskligheten. Tänk på det att de som ser på är lika illa som de som slår eller retas.

Idag har jag plåstrat ihop min lille kille. Han börjar bli friskare. Svullnaden gick ned efter en kort skrittur upp till grannstallet. Jag ville inte rida så långt eftersom jag inte visste hur ont han hade. Veterinären skrev ut antiinflamatoriskt och smärtstillande och det var grymt bra. Så om några dagar ska nog min lille kille vara frisk igen. Eller liten förresten han är ju rätt stor. Det är iaf min äldsta häst som fått sparkskador i bunt. På vissa ställen ser man hinnorna, men det verkar läka fint med lite blåspray och aloe-vera och lite bandage på rätt ställe så är han nog som ny snart :-) Hoppas jag.
kram o gonatt
Bubblan

13 februari 2011

Dag 21 Mina dåliga sidor

Min sämsta sida är nog att jag pratar typ jämt. För tillfället är jag rätt tyst, eftersom mina stämband lagt av. Jag har ju en gammal skada på dem. Inte så kul men det blir bättre och bättre dag för dag. Andra dåliga sidor är att jag kan bli tokarg hur lätt som helst men det har med min diabetes och min panikångest att göra. Blodsockerfall är ingen höjdare för humöret om vi säger så. Sista dåliga gejen för nu är nog min fullständiga brist på tålamod. Har typ -25 på en skala mellan 1-5:-)

Idag var ingen bra dag. Min äldsta häst har fått sitt ben fullständigt söndersparkat. Stora sår över hela benet. Känns sådär skoj, imorgon blir det veterinären iaf. Det blir nog bra, hoppas bara att jag hinner med allt annat jag lovat att göra imorgon. Är inte jätteorolig för det ser fint ut men lite medicin till grabben skulle nog inte skada.
Kram Bubblan

Dag 20 Mina förebilder

Mina förebilder är nog inte så många men en av dem är han som rider på bilden. Kanske kan du gissa vem det är men gör inte det vi låter honom får vara lite anonym också. Det är iaf en av de som jag brukar träna för , nu var det i och för sig länge sedan men jag kommer alltid tillbaka. Kanke på god av hans stora lugn, goda humör och förmåga att alltid säga sanningen oavsett om man vill hör den eller ej. Dessutom är han himla snäll. Nu för tiden vågar jag ju till och med heja på honom men i början var jag så blyg att jag inte fick fram ett ljud knappt. det har gått över nu som tur är :-)

En annan förebild är min gamla slöjdlärare, han var sådär lugn och snäll. han kunde massor, inspirerade oss elever. Han kunde sitt ämne och brann för det. Många är de som varit på studiebsök i hans fantastiska sal. Inspirerats av alla idéer och grejer. En härlig pedagog och inspiratör.
/Bubblan