Ja tänk så det kan gå. Jag har i flera dagar mått helt kass. Huvudvärk o förkylning. I förrgår hittade min BM äggvita i urinen o blodtrycket var långt över det vanliga. Inget vidare med andra ord. men hem från sjukan fick jag iaf åka med löfte om att vila lite extra o komma in om huvudvärken blev värre. och det blev den. Huvudet kändes som om det skulle hoppa av axlarna. det blixtrade i hela huvudet o sen började jag kräkas. Då tänkte jag att det här är nog vad jag skulle kalla värre. efter att ha läst på lite o tittat på mina fötter som svullnat så kände jag att ringa förlossningen nog kunde vara en klok idé. De tyckte jag skulle komma in bums.
Jag for med en god väns hjälp till min mamma och lämnade dottern. Maken mötte upp o in for vi. Väl på förlossningen tog de en massa provet, kollade hjärtljudet och sen fick vi vänta. Efter två timmar i en soffa kikandes på lite tv och en del snack med ett annat par så fick vi reda på att värdena hade förbättrats. Infektion i kroppen o maxdos med panodil så ska jag nog kunna stå upprätt om några dagar.
Vi blev så fantastiskt väl mottagna. Alla var så lugna o snälla. Det kändes som om de fattat att jag är tokskraj och att min förra förlossning var skitkass. Veckans ros till alla som hjälpte till med allt. Både på hemmaplan och på sjukhuset.
Idag har jag tagit det ganska lugnt. En liten körtur med lillkillen som ska på träning imorgon. Massor av sova o en snabb rengöring av selen var allt jag orkade idag. Nu blir det till att vara vara vaken tills hostan lagt sig. Känner att min otur vänt lite. Vill ju vänta lite med att föda barn. O den ligger faktiskt jättebra där den är nu ett antal veckor till. man blir ju rädd ju... Skönt att allt gick så bra.
Kramar
Bubblan
