26 november 2011

Händelserik vecka!

Ja se vad som kan hända när man inte riktigt hänger med. Förra helgen kändes det som om att jag grät konstant. Stackars gammelgubben hade ont i benet o jag kände mig lätt påhoppad både här o där. Blodsockren gick åt helvete, vilket är jättefarligt för min lilla bebis i magen o livet kändes skit. Hur som helst bestämde jag att nu får jag väl ändå ta mitt ansvar för att avliva min stackars skadade kille. Beslutet var tungt, men jag har lovat mina grabbar att de aldrig ska få lida i onödan. Sagt och gjort, jag ringde veterinären o bokade tid för undersökning och eventuell avlivning. Tårarna sprutade åt alla håll o den stackars tjejen som jag pratade med i telefon, det var ett under att hon hörde vad jag sa alls.

Tog med min härliga medryttare o for till kliniken. Jag försökte övertala mig själv att det skulle gå bra men innerst inne visste jag att det kunde vara tomt i min transport på hemvägen. Väl där fick vi vänta i nästan en timma efter utsatt tid. Klumpen i magen blev större och större och jag insåg att det här kunde vara mina sista minuter med min älskade kille. Min allra första egna häst.

Väl inne på undersökningen var veterinären först tyst, väääääldigt länge. Hon kallade in en kollega och de kikade båda på svullnaden. Till sist kläcker hon ur sig att det här borde gå bra. Det är en blödning i ett förstärkningsband i benet och om fyra till sex månader borde han vara helt ok igen. Det är väl ungefär då jag kan börja rida igen så jag tar det med god ro. Nu får grabben strosa omkring hemma på gårdsplanen och vara kung där. Han tar det så lugnt och fint. det svåra är att linda benen tre fyra gånger per dag eftersom min kära mage är i vägen, men jag kämpar på och knycklar ihop mig så gott det går.

Det var måndagens äventyr det. Dagarna går och i torsdags kväll ska vi ta in hästarna. Lillkillen går ensam i hagen o rätt vad det är så hojtar någon : -Han blöder!

Innerst inne tänker man nä det här är ju inte så farligt och sant kan det ju bara inte vara. Inser att det är väldigt sant. Grabben har slitit loss en stor flik i överläppen på 4x2 cm. Blodet droppar en hel del. In med honom i spolspiltan och jag inser ganska kvickt att jag måste ha dit veterinären omgående. Veterinären är där på en halvtimma och tycker det ser bra ut. Med hjälp av snälla människor i stallet så bedövar de honom med minsta möjliga dos och skär bort den lösa fliken. Tur var det att han fick så liten dos för han somnade till rätt fort. Känslig kille det där! jag vågade förstås inte vara med när veterinären skar det var ju min älskade häst som skulle opereras. Slutligen fick vi beröm för vår fina spolspilta och snäll häst av veterinären vilket var väldigt roligt. Bidrager med lite bilder på vårt stall sist i dagens inlägg.

Nu har jag iaf farit iväg till huvudstaden för att gå på gloden horseshow med en gammal och väldigt kär vän. Ansvaret hemma har lillchefen hand om. Hon hade förresten beställt både jacka och schabrak med en variant på vår företagslogo. Söta lillchefen!!! Hon är för go :-D Kvällen på globen ska bli riktigt rolig. Jag har önskat att få gå på den i flera år men aldrig haft möjligheten. Men ikväll vinkar jag till folket hemma i tv-soffan. Hoppas bara jag inte gör som hemma och bara lipar när alla fina shownummer kommer igång. Det hör liksom hemmasoffan till!

Här kommer stallbilderna. ha en härlig helg allihop!
Kramar
Bubblan