Sista tiden har jag varit sjuk en hel del. Just nu snörvlar jag rätt mkt. Har fått en elak förkylning som vägrar ge upp, inte ens massa Alvedon verkar fungera. Jag är ju iofs helt emot sånt men ibland måste till och med jag ge med mig. Jag gillar inte att käka tabletter helt enkelt. Men nu har jag fått ge upp ett par dagar. Jag hade feberfrossa typ igår och idag med. Efter halva dagen gav jag upp och gick hem, ställde in sista utvecklingssamtalet. Ett jobbigt sådant också så det var rätt skönt.
Sen gick jag hem o toksov ett par timmar, men rösten låter som en kratta o jag känner mig inte alls pigg. Funderar på att vara hemma imorgon med så att jag blir frisk ordentligt. Jag känner mej rätt kass faktiskt. Länge sen jag var så här dålig, hostar gör jag också.
Skikcade ett litet SMS imorse till min bror. Han vekade bli glad. Jag typ bara skickade en liten hälsning. Så han vet att ajg tänker på honom. Ni som känner mig väl och läser min blogg vet att jag har ju ingen biologisk bror. Det är kanske lika bra att jag förklarar hur det här hänger ihop.
Förra läsåret hade jag en massa goa glada elever. Två av dem hjälpte mig gansa mycket med små saker. Fixa lite i salen och så. Trevligt och många goa glada skratt hade vi. Den ena av dem har en storebror. denna storerbror hjälpte jag när han skadat sig en gång för massa år sedan. Vi satt på sjukhuset i massor med timmar och då lovade jag denna storebror att ta hand om hans lillebor. Som du säkert fattar var förstås lillebror en av de eleverna som hjälpte mig.
Nåväl i början på vårterminen förra året fick jag blödande magsår. Jag blev jättesjuk o blev sjukskriven under två veckor. När jag sedan kom tillbaka så kom dessa två elever o fullkomligt kastade ig runt halsen på mig. De var så jätteglada att jag var tillbaka på jobbet. Just det där kom att betyda rätt mkt för mig. Jag fortsatte hjälpa dem med smått och gott. Fick dem att öka sin närvaro, räddade dem när de hitta på dumeter eller när det var bekymmer med andra ämnen än just mina. Vi hade kul och skrattade ofta. En av killarna, han utan storebror, kom att stå mig ganska nära. En dag kom det in en annan elev i salen när vi höll på att geja med något.
- Ni låter ju som två syskon sa eleven som kom in.
Vi båda blev alldeles tysta och sen skratta vi lite åt det hela. Men vi insåg nog båda att hon hade rätt.
I slutet på terminen skrev jag ett litet brev till de båda grabbarna och tackade för läsåret och för all hjälp jag fått. På det ena skrev jag under med din bonussyster ( och mitt namn )
Sedan den dagen så kommer det ofta meddelanden från "brorsan" och jag skickar från "syster". Det är en fin och speciell relation som jag är så glad över att jag har. Det är verkligen syskonkärlek mellan oss. det känns speciellt och roligt att ha någon som står en så nära, om man vet att man kan lita på. Han vet att han kan lita på mig i alla lägen, ett förtroende jag aldrig tänker bryta. Han vet att jag finns där i alla lägen, vad det än är, vart det än är och när det än är.
För ett tag sedan var hans mamma jättesjuk och vem var det då som ringde varje dag och kollade läget? Vem oroade sig, kunde inte sova och funderade en massa. Jo jag så klart. jag tror han tyckte jag var lite tjatig ett tag, men jag tror också att han tyckte att det var rätt gott att ha mig där om än på avstånd. hans riktiga familj hälsade så gott när vi hördes när hans mamma kommit hem. Så jag tror de uppskattade engagemanget.
Ja det är en ovanlig vän jag har men roligt är det. Roligare än någon kan förstå, tack för att du finns brorsan :-)
Kramar
Bubblan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar