Det här blir inget långt inlägg. Jag ar feberfrossa så jag skakar i kroppen o huvudet känns packat med bomull. Kroppen känns som den är inslagen i en för högt påslagen värmefilt som inte går att ta av. Idag har jag vrit och tränat med min lilla häst. Vi fick köra en maratonvagn. Det var som att köra en riktigt fin bil. Jag ska få köpa den där vagnen när den blir till salu om typ tre månader. Det känns hur bra som helst, bar de nu vill sälja den:-)
Min tränare sken upp som en sol när han fick syn på vagnen. jag fick köra mellan konor som var alldeles för trånga enligt tränaren. Men vad gjorde det. Det var skjut skoj och vi nuddade bara en enda kona under vårt pass. Stolt tror jag var ordet och lycklig. det var mycket länge sedan jag log så mkt.
Vänner var det ja. Jo mina vänner är viktiga för mig. De håller mig flytande jag känner att jag sjunker. De är min livväst. Ibland får jag vara deras. Som härom dagen när jag for till min kompis och mockade sju boxar när hon hade ryggskott. fredagskväll i stallet. Men vad gör väl det. Det är så gott att kunna hjälpa till. Jag försöker vara hjälpsam och lyssnande. Oftast går det men man är ju människa och misslyckande är en naturlig del av livet som man får lära sig att leva med. Hursomhelst älskar jag mina vänner. tack för att ni finns!!!!
Bubblan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar