Brev!

Det här kommer att bli ett lite annorlunda inlägg, jag har varit hos en vän till mig idag. Hon gav mig rådet att skriva ett brev och sedan slänga det, jag tänkte lite annorlunda så jag skriver det här istället. Brevet handlar om hur jag haft det på mitt jobb det här året.


Bästa Du!
Jag älskar mitt jobb. Det är det bästa jag någonsin gjort att bli lärare, det känns så RÄTT!!!! Jag vet att jag kan förändra ungdomars vardag och framtid till det bättre. Det är jag bra på. Jag ville bli lärare redan som mycket liten. Grannarnas barn blev redan tidigt utsatta för mina lärarfasoner. Jag lärde någon eller några att läsa lite redan som mycket ung. Viljan att bli lärare var det enda som fanns där. Visst drömde jag som många andra att bli ridlärare, cirkusprinsessa och veterinär, men innerst inne visste jag att det var lärare jag skulle bli.

Min egen skolgång var inte den allra bästa, jag blev slagen, misshandlad både fysiskt och psykiskt från förskolan till sista året i gymnasiet. Lärarna såg det men gjorde ingenting. De såg när jag blev sparkad ned för trappor, slängd in i stenväggar med huvudet före, fick en kockkniv mot halsen, sparkad, slagen och skriken glåpord efter. Jag visste redan då att så här får det inte vara och man kan som vuxen och lärare göra ganska mycket för att förhindra att det händer. Jag visste att om jag började att förändra skolans värld så skulle i alla fall några elever få det bättre.

Så har jag fortsatt att utbilda mig och jobbat på att hjälpa olika unga människor till en bättre vardag i skolan. Ibland går det bra och ibland kommer vi bara ett litet steg på vägen. men i alla fall ett litet steg.

I höstas började jag på en ny skola. Det är hemskt roligt att jobba där, men vissa saker förvånar mig. Jag har aldrig varit med om att bli så respektlöst bemött. Jag är inte van att elever pratar rakt ut och inte tystnar när man säger till dem både en och flera gånger. Jag är inte van att man som elev fullständigt ignorerar att göra de arbetsuppgifter man får. Att man som elev kan slå och sparka på en lärare. Hade det varit utanför skolans värld hade jag nog slagit tillbaka men i skolans värld får jag knappt säga ifrån för då blir man anmäld. Så i skolans värld spelar mina blåmärken som lärare ingen roll. I år har jag blivit utsatt för att elever utsätter sig för direkt fara i min sal och fullständigt struntar i att lyssna när jag säger till dem att de kan skada sig allvarligt eller dö av sitt beteende. Då är det mitt fel att att jag blir arg och det är jag som får skit för det. Jag får skäll för att jag kräver att eleverna ska göra sina uppgifter så att de når målen. När de sedan inte når målen så är det också mitt fel.

Föräldrar som ringer och skriker åt mig i telefonen förväntas jag bemöta med vänlighet och glädje, de förväntas alltid ha rätt och jag förväntas vara den onda människan.Vad jag säger eller gör ska granskas utifrån ett misstänksamt perspektiv. Jag förväntas alltid göra fel och vara den sämsta läraren som finns. Jag förväntas få sparken, Föräldrarna kan hota mig till livet och jag förväntas acceptera det som en del av mitt jobb. De kan ringa hem till mig när som helst och skälla, extra gärna en sen fredagskväll. Det är en del av mitt jobb, för jag är LÄRARE. Sedan ska jag helst ha så låg lön som möjligt och ha tusen arbetsuppgifter. Men...

...vad vill ja då.
Är det någon som har frågat mig?
Nej!
Är det någon som bryr sig om vad jag känner eller tycker?
Nej!
Är det någon som tror på mig och min version av historien?
Nej!
Är det någon som vill höra min version?
Nej, absolut inte!!!!!

Jag vill... att mina elever ska lyckas med sina studier, jag vill att de ska nå målen i sina ämnen. Kunde jag skulle jag sätta MVG på alla elever. För jag tycker de är fantastiska. Jag hatar att skälla på elever. Det är det värsta jag vet. jag vill vara en snäll lärare och jag är det när jag får chansen, så ge mig den chansen! Jag hatar att höja rösten, men  ser inte någon utväg. Jag får panik när jag inser att mina elever är på väg mot att inte nå målen bara för att de inte vill eller orkar. Jag älskar att hjälpa mina elever. Jag älskar att ge dem stöd, lyssna på dem och komma med ett och annat gott råd. Lite små historier om hur tokigt livet kan vara och vad man kan göra åt det. Men just nu får jag inte den chansen. Jag ges inte chansen att vara varken snäll eller omtänksam. Paniken byggs upp inom mig och jag ser ingen utväg. Jag vill bara ge upp och försvinna upp i ingenting. Jag prövar alla vägar men hittar ingen väg ur min labyrint. Andningen blir ansträngd, jag får inte luft. Jag river mina händer blodiga inombords när jag försöker klättra upp ur livets hårda, mörka brunn. Men jag kommer inte över kanten.

Vad är vägen framåt?
Det vet jag inte.
Hur kommer jag vidare?
Det vet jag inte.
Hur kan jag hjälpa dem som inte vill bli hjälpta?
Det vet jag inte.
Hur kan jag få dem att lyckas som inte inser att de håller på att misslyckas?
Det vet jag inte.

Men ett vet jag jag tänker inte ge upp. Jag hoppas på lite hjälp från de som står eleverna nära. Jag hoppas att jag ska hitta min inre styrka tills i höst och ladda för att förklara ytterligare en 1000:de gång att jag vill finnas där och hjälpa dem att lyckas i sina liv.

Jag ger aldrig upp. Nu är det min tur att stå stark i livet, kliva på med starka steg med moln under fötterna och gå vidare in på ett nytt moln, en ny stig. Framåt! Uppåt! Jag vill, jag kan, jag ska!!!!
Bubblan

PS Lägger med en låt som spelades massor på niornas fest förra året. Vi dansade och hade himla kul. den kvällen glömmer jag ALDRIG! <3 <3 <3

ghttp://youtu.be/h3S4dBk4E1g

Uppdatering!

Jo jag vet att jag skrivet lite sällan men det har varit mycket nu. det känns som att jag jobbar alldeles för mycket trots att jag ska bara jobba 25 %. Det blir två alldeles för långa dagar varje vecka och det känns som att man aldrig blir färdig. Det bara hopar över mig om vi säger så. Har påbörjat städningen av salen, det är så skitigt och stökigt att man helst vill gråta. Materialet är nästan slut och det jag har beställt verkar ha försvunnit på vägen. Känns INTE bra. Vårt system för att beställa saker är krångligt och jättesvårt. Grrr.

På hemmaplan har det varit hur mycket städning som helst. Hela huset är jättevälstädat från topp till tå. Vi har ju nästan 300 kvadratmeter hus så det tar ju ett tag att fixa det. Jag har rensat ur garderoberna i hela huset, slängt massa gamla kläder som inte passar längre. Det känns jättebra.

Sedan har jag haft det stora nöjet att fylla år. Då passade jag på att baka lite tårtor. Det blev två till likadana. Men de är inte med på bilden. Det är kul att göra tårtor från grunden, med egen gjord marsipan och alltihop. Jag börjar bli riktigt bra på det är. Igår kväll bakade jag ytterligare en jordgubbstårta eftersom jag får fint besök idag. Tyvärr kommer inte min lillebror men gott och väl min kära vänn och han är värd en tårta alla gånger. han ska hjälpa mig att fixa min vagn som krånglar lite med bromsarna. Hoppas att han kan fixa den, man vet ju aldrig. Men det tror jag nog han kan. Det är så gott att ha vänner som alltid ställer upp när man behöver hjälp, fast jag hoppas att jag också är sådan. 

På hästfonten så är det planering och full fart. På måndag ska jag tävla med lillhästen i körning. Vi håller på att trimma in oss inför höstens tävling. Dessutom verkar det som att vi får en egen liten hejarklack med oss så det känns jättekul. Alltid härligt att ha vännernas stöd. Jag är lite nervös för just nu så krånglar min lillkille massor. han viker huvudet åt höger och vägrar svänga åt höger. Kroppen åt vänster och huvudet åt höger. Det där med att gå rakt fram har han helt glömt. Det känns inte jättebra. Sedan fick han för ssig att han skulle stegra sig i vagnen och sparka bakut samtidigt. Det var inte så roligt eftersom jag körde ensam. Jag får försöka köra lite i helgen så vi har trim på det där innan måndagens tävling. Tänk så skönt att vi har en så lång och ledig helg.  

Storhästen håller jag på att plocka upp lite i kondition. Han har tappat en del nu när jag varit sjuk så nu jobbar vi på det igen. Jag försöker rida lite mer och träna honom så att han orkar och kan lite mer. Det känns roligt och kanske vi komemr iväg och tävlar lite i höst. Drömma kan man ju iallafall. Nä nu ska jag äta frukost och göra ett ryck med sista städningen. 

Ha en fantastisk dag och flyghelg :-)

Stolt hästägare:-)

Jag är hemskt stolt över båda mina hästar. Jag har jobbat hårt med dem båda och satsat både tid och pengar på dem. Jag gör det för att jag vill lyckas inom tävlandet och kämpa för att på sikt kanske byta jobb. Jag har en dröm om att jobba med hästar någon gång i livet på hel- eller deltid. Mina hästar är två härliga individer med härlig humor och envishet. men innerst inne är det två snälla killar. Den yngre av mina hästar får alltid så goda lovord från alla som ser honom. Min körtränare tror ju att vi kommer vinna SM om ett par år om  vi kämpar vidare. Jag litar på honom eftersom han själv kör i landslaget. Då känns det extra kul att få sådant beröm. Men mitt hjärta brinner ju för westernridningen. Speciellt plesure. Om man ska förklara enkelt vad det är så är det en gren där man ska rida lugnt och fint. Ekipaget ska vara en njutning ( plesure ) att se på. Man kan vara upp till ca 25 ekipage inne på banan samtidigt och man rider hästen i alla gångarter. Vilken bestämmer domaren. Det kan vara normal fart eller ökad. Ökad galopp kan vara spännande med så många hästar samtidigt :-)

Nåväl igår tog jag med mig min unghäst på tävling för första gången. Det var plesure och walk and trot, dvs skritt och trav. Jag vågade mig inte på att galoppera eftersom vi inte övat så mycket på det ännu. Sista en och en halv veckan så har vi övat lite på att gå i form för första gången och på fyra ridpass har han lärt sig att gå i form hyfsat. Fantastisk utveckling om jag får säga det själv. Vi fick vänta jättelänge på framridningen. Min häst började bli trött och protesterade lite, då satt jag av och lät honom vila. Sedan var det vår tur. jag var så nervös att jag grät lite inne på banan. Men det var det nog ingen som såg för leendet var från ena örat till det andra. Jag var så stolt över min lilla häst. Jag har ju ändå gjort all träning på honom alldeles själv.

Till min stora förvåning kom vi på en femteplats av åtta startande. Med lånad sadel och den lilla träning vi har gjort så är det helt fantastiskt. Vi firade med champange när vi kom hem. Jag ringde till hans uppfödare och berättade och det nästan stockade sig i halsen på henne. Det var kul att kunna berätta om våra framsteg.

Nu laddar vi för nästa tävling i körning den 6 juni :-)
Kram
Bubblan

PS Som enda ekipage under dagen fick vi en kommentar från speakern om hur fina vi var =)

Gott!

Hallo där ute!
Har varit på barndop idag. Det var trevligt fast vi blev lite sena. Vilken ovanlighet. Det är så galet svårt att komma iväg när jag mår som jag gör o med barn o så. Som tur var var vi duktiga på att smyga in i kyrkan.

Väl hemma igen passade jag på att sova lite. Sedan kom en tjej och provred min äldsta häst för att ev bli medryttare. Det gick fint och vi satsar på att starta ett litet samarbete tillsammans. jag själv ar ridit min yngsta häst ett par dagar. Det går bra men jösses så svårt det är att få den lilla rackaren i form. här ska tränas muskler allt eftersom. det behövs i både körning och ridning. Lill hästen och vi var föresten o körde riktiga maratonhinder härom dagen. Det var riktigt skoj o vi travade igenom till och med. Han är duktig den lilla godingen :-) Nu laddar vi för första körtävlingen o sedan blir det stora tävlingar för hans ras i sommar.

Ni som följt min blogg vet att jag har världens bästa lillebror. Vi pratade länge i telefon häromdagen och jag är så stolt över honom. Hur många dyslektiker kan stava till juste korrekt och hur många tonåringar jobbar hela dagar 10 av 11 veckor på sitt sommarlov. Jag känner inga andra sådana, duktig bror är vad jag har. Jag är en stooooooolt syster.

I övrigt börjar det närma sig bete på heltid på hästarna och min härliga kompis som pluggar till veterinär tycker jag är den perfekta hästägaren. Det blir man ju stolt att höra. Här ökas betet med 15 minuter om dagen fram tills de går 7 timmar per dag då tar vi i med 20 minuter per dag. Det verkar funka bra och hästarna mår fint. Nu ska vi bara få ihop det hela med sprutning av bete och hitta 30 höbalar till så klarar vi sommaren toppenbäst. Planen finns men nu ska vi bara ro ihop det hela.
kramar till världens bästa bror och alla andra, livet är rätt gott just nu :-)
Bubblan

Kör så det ryker!

Just nu är jag väl lite hängig minst sagt. men det går säkert över så småningom. Jag ska bara jobba 25 % resten av terminen. Känns rätt gott faktiskt. Jag tror det är precis det jag behöver.

På hemmaplan är det också ganska lugnt. Vi håller på att bygga ett vagnslider till alla våra vagnar. Min nya maratonvagn är så himla fin. Kallar den för "porschen" som smeknamn. Vi har köpt en släpkärra som vi kan lasta den på så nu är det bara till att börja tävla. Antagligen blir det väl  första tävlingen någon gång i juni. Hojta till mig om du är sugen på att komma och titta så berättar jag var.

Till min äldsta häst kommer det en ev ny medryttare och provrider imorgon. Ska bli spännande att se vad det är för en tjej. Hon har tydligen varit här och provridit en annan häst för länge sedan. Men det minns inte jag.

Idag väntar mer städning och en tur till Uno för lite löshoppning. Alltid lika roligt, måste också till vårdcentralen för att hämta mitt intyg.

Ha en under bar dag i solen!
Bubblan

Sol ute, sol inne, sol i sinne!

Känner mig lite filosofisk idag o kom på inledningen till en bok när jag skulle sova igår. Den går ungefär så här ;

"Det är mörkt. Kolsvart. Det är tyst, innanför mina ögonlock. Jag försöker öppna dem, men det går inte. Beror det på att det inte går eller på att jag inte vill...det vet jag inte. Inom mig är det mörkt, oändligt svart. Det är som den djupaste brunn du kan tänka dig. Den har tegelstenar på väggarna. De är hala. Jag kommer inte upp utan trillar ner igen och igen i det mörka vattnet. helt plötsligt får jag upp mina ögonlock och en smal strimma ljus letar sig in. En ny dag i mitt liv har börjat. Jag vet inte om jag är tacksam eller inte för mitt liv är mörk, ett enda stort mörker..."

Jag får väl fundera på om jag ska skriva fortsättningen på den här historien eller inte. Vad tycker du?

Idag har jag fått lite saker gjorda. Motionerat lilhästen. Sedan blev det fika med världens bästa lillebror, min lillebror förstås. Han är så klok och förståndig. Det känns som att man kan prata med honom om allt och han vågar prata med mig om det mesta tror jag. Idag pratade vi om en del spännande och svåra saker. Det är så roligt att träffa honom, men jag blir alltid lite ledsen efteråt eftersom jag då vet att det är ett tag tills nästa gång vi ses. Kanske blir det på min födelsedag 28 maj:-) Hade tänkt ha lite fika/ tårtbjudning hemma. Om du är vän till mig är du härmed välkommen. Berätta bara att du kommer så jag vet hur mkt tårta och fika jag ska fixa :-) Öppet hus är grejen :-)

Sedan har jag börjat att planera för en kul utsmyckning till fredagens tävling. Ska se om det går i lås eller ej. Dessutom är makens överraskningspresent på gång och jag får min nya maratonvagn på fredag :-) Livet är rätt gott. TACK bror för att du finns :-)
Kram
Bubblan

Livet är svart ibland!

Snacka om att springa in i tegelväggen. Sista veckorna har jag inte mått så bra. Riktigt uselt för att vara ärlig. Känns som om jag sprungit in i en vägg stenhårt. Jag har varit jätteledsen o lipat så jag säkert kunnat fylla en mindre pool med alla tårar. Magen spökar igen och livet har känts rätt värdelöst. känns som att man helst vill dra täcket över huvudet och inte gå upp igen. Nåväl jag bestämde mig för att nu får det vara nog och gick till doktorn. Hon sjukskrev mig på stående fot i tre veckor. Känns jobbigt men riktigt bra.

Nu börjar jag hämta mig lite igen och jag passade på att ringa världens bästa lillebror. Min lillebror förstås. Vi pratade länge o väl om hur han har det och så. Efter en stund frågar han hur jag har det. -Jo det är väl inte så bra svarar jag. -Vill du höra barnversionen eller vuxenversionen? frågar jag. VUXENVERSIONEN, kom svaret genast.

Då kunde jag inte hålla mig o tårarna bara sprutade på mig. - Men Bubblan då, sa lillebror, varför har du inte ringt tidigare ???? Då blir man ju så glad att man inte vet vad man gör. Jag har världens bästa bror :-)

På hästfronten är det full fart. Kommer få min nya fina maratonvagn väldigt snart :-) Dyrt men roligt. Ska bli så skoj :-) På fredag ska vi träna körning igen och idag har vi löshoppat för Uno. Lillhästen hoppade 115 cm. jag vågade nästan inte titta. Uno undrade om han kommer till SM i år och det lovade jag honom att vi skulle göra :-) Kul att Uno verkar gilla honom fortfarande. Bådar gott inför SM.

Nåväl sol ute, sol inne sol i sinnet idag iaf .-)
Kram Bubblan