En ny dag!

Usch va jag känner mig hängig. Vaknade av att jag hade så ont i kroppen att jag inte kunde röra mig. En tablett hjälpte dock o sen blev det lite fart på mig. Tog mig för att ringa o boka en tid hos frisören. Sista veckorna har jag bara tittat mig i spegeln o suckat. Nu känns det lite bättre. Jag ska bara färga om håret så blir det nog fint. Tjejen som klippte mig var dessutom kompis med typ alla våra grannar så vi hade massor att prata om. Jättetrevligt!

Innan var jag på lunch med två av mina härliga tjejkompisar. Det blev mycket snack om ditt och datt och lite planer för nyår och andra roligheter, kul o ha lite att se fram emot.

Sedan bar det av till affären för att handla. Det blev mycket frukt och grönt. Muuuuums. Jag har cravings på allt som är grönt. Mkt gott och nyttigt. Har idag ätit säsongens första apelsisn och sett massa julskyltning. Känns lite tidigt men det känns ändå bra på något sätt. Snart når jag mitt mål att jobba ända fram till jullovet, men det känns lite avlägset ännu. Det är så mkt när man är gravid och diabetiker. Det är inte alldeles lätt, men jag kämpar på så gott jag kan.

På hemmaplan håller vi på att förbereda en liten överraskning imorgon. Jag lovar o skriva imorgon kväll o berätta hur det gick med den :-) Roligt ska det bli hur som helst!

Så tills imorgon, var rädd om dig!

Bubblan

PS Muntrar upp med en bild på världens snällaste och finaste hund, min und så klart. Finsk lapphund om du funderade på det :-)

Upp o NEEER!

Alltså det här med graviditetshormoner är inte o leka med. jag känner mig helt hängig och bara gråter. För allt o inget o för saker som faktiskt är allvarliga. det känns verkligen som jag ränner ut och in på sjukhuset stup i kvarten. Av alla möjliga skäl. hit o dit. Väntar på besked om jag ska få kejsarsnitt eller inte. Känns som om det tar en jävla (ursäkta språket) tid. Jag har tjatat sedan i graviditetsvecka 8 om att jag vill ha snitt, Nu är det snart vecka 23 och jag vet ingenting ännu. jag hade ju en tuff förlossning sist och sviterna av den gör att livet varit tufft och nu är det typ olidligt. Det blir värre och värre för varje dag. Och ingen hjälp får man. Det tar tid oc mer tid. man bara väntar och väntar. De tycker att man är rätt knäpp och att jag inte vet någonting om min kropp. det var lika dant förra gången när vår dotter kom. Då gissade jag fel på 4 dagar när hon skulle komma och hon kom för tidigt. Något som tydligen inte är så vanligt för förstföderskor som jag var då. Ännu kan jag inte gissa riktigt men jag har mina känningar. Värkarna kommer ju mer och mer för varje vecka så att jag skulle vänta tills vecka 40 det lär ju inte hända. Nä nu får vi byta till något muntrare samtalsämne.

Jag var iväg och tävlade lite i helgen. Första klassen fick jag 69 av 70 möjliga poäng men blev diskad på grund av att jag hade ett gäng band i svansen. Konstigt tycker jag med tanke på att jag haft det på internationella och nationella tävlingar och då fått beröm av domaren. Denna domaren påstod att det skulle störa hästen. Då undrar man hur man kan prestera så nära maxpoäng om hästen verkar störd. Det verkar helt galet.

Sedan blev det tre klasser till med en 4, 5 och 6 plats. Jag är supernöjd. Domaren var dock på alla och klagade stup i kvarten. Jag tänker inte tävla för henne igen. Hon verkade inte riktigt klok. Detta instämde en god vän till mig i som vunnit EM på sin häst. Hon sa att hon inte hört talas om något galnare typ. Kändes mycket bra att höra.

På hemmaplan är det ganska lugnt. Livet flyter på lite. Stallarbetet flyter. Jag har hittat en supergullig medryttare till min äldsta häst och det behövs ju med tanke på att magen växer. Nu ska vi bara lyckas göra en plan för hur vi ska göra med hus och hem när vi är på BB. Känns som om vi behöver åka hem så fort det bara går.

Tills nästa gång!
Bamsekramar
Bubblan

Liv i bloggen

Jo jag vet att det varit långt mellan inläggen men nu ska jag göra ett allvarligt ryck o blogga lite oftare. Äntligen mår jag lite bättre, kräks inte dygnet runt iaf, bara ibland. Magen blir tjockare och tjockare o där inne sparkar det en del. Det känns inte på utsidan ännu men inuti där är det en liten kille eller tjej som simmar runt. Värst är att jag ibland får förvärkar så det gör skitont. Det känns nästan som om bebisen är på väg och det vill vi INTE ännu, det är ju halvägs kvar.

I stallet är det full rulle som vanligt. Mina nya hyresgäster är hur mysiga som helst och hjälper till i bunt. Känns jättebra. Dessutom har jag hittat en ny medryttare till min äldsta häst och det känns jättetryggt och bra. Så vet jag att han kan få lite motion i vinter även om inte jag kan rida. Än så länge kan jag ju rida o när jag gjort det så mår jag jättebra. Nästa helg laddar jag för lite tävling med gammelgubben. Det blir plesure, hoorsemanship och reining. Spännande värre. På morgonen ska jag träna för min tränare i körning så den dagen blir det full fart och massor med häst. Som tur är får jag med mig sällskap :-D

Nä nu ska jag samla ihop mig lite och gå ut i stallet en stund bara för att det är kul. Äntligen får vi gödseln hämtad idag och sen blir det familjetur med hästar och vagn :-) Älllllllsakar att att ha en körhäst <3
kramar
Bubblan

Mitt liv just nu

Du kanske undrat varför jag inte har skrivit något alls på hur länge som helst. Jag ska strax förklara det. Förs måste jag bara summera tävlingen med min lilla häst. Silver i ena körklassen, brons i den andra, silver i plesure med en ryttare som ridit honom i en minut, fyra av 30 hästar i löshoppningen och till sist trea i bästa allroundhäst. Jag tycker min lilla häst o jag gjort en fantastisk insats. Speciellt nu när det är som det är.

Folk i min närhet börjar nog snart undra vart jag blivit av. Mitt liv har förändrats lite för tillfället. Jag och min man ska ha barn i mars. Vi är förstås jätteglada för det. Vår dotter är glad och allt kunde ha varit frid och fröjd. Problemet är att min kropp inte riktigt håller för att vara gravid. För det första är jag diabetiker sedan 31 år tillbaka, det medför risker både för mig och min ofödda bebis. Jag måste kontrollera mitt blodsocker supernoga varje dag minst 8 gånger per dag. Det gör jag med ett litet stick i fingret. Det gör inte ont men fingertopparna blir stenhårda av all belastning. Inte alldeles roligt. Sedan måste jag tänka extra noga på vad jag äter så att inte blodsockret rör på sig för mycket. 1 dl mjölk kan göra skillnaden mellan ett bra eller dåligt värde. Dåliga värden medför risker på skador på barnet. Fel på hjärtat osv saker man helst inte vill tänka på...

För det andra så regerear min kropp på att vara gravid genom att jag kräks och mår illa ca 24 timmar per dygn. Jag vaknar illamående och somnar illamående, vaknar mitt i natten av att jag mår illa. Sedan kräks jag våldsamt. Det är bara till att hänga över något att spy i och se glad ut, allt från fem minuter till en halvtimma. När som helst på dygnet. Jag kan vakna av att jag måste kräkas. Det är faktiskt ingen höjdare. Så jag får äta massor med tabletter mot åksjuka, om du ätit EN sådan tablett nån gång så vet du att man blir jättetrött av dem. Tänk dig då att äta två eller tre sådana tabletter per dygn. Du kan ju föreställa dig att jag sover väldigt mycket av min tid. Det värsta är när man nästan somnar bakom ratten. Det är otäckt. Jag sover ett vanligt dygn från ca 00.00 på kvällen till åtta på morgonen, somnar om vid nio och vaknar vid tolv halv ett, är vaken hela eftermiddagen om jag har tur,annars sover jag ca en till två timmar på eftermiddagen. Är vaken en stund på kvällen o sedan börjar det om. Jag känner att jag missar massor med tid för min dotter som jag har nu, hon är fyra år men vad ska man göra. Om jag struntar i att sova något av passen får jag räkna med att kräkas fyra till fem timmar till och från. Att umgås med andra blir svårt och man får kämpa för att vara social.

För tillfället kämpar jag mig till jobbet en hel och en halv dag i veckan och det fungerar hyfsat, Men följden är att jag efter heldagen får gå o lägga mig tidigt och räkan med att sova bort dagen efter. Efter halvdagen sover jag hela eftermiddagen. Jag vill faktiskt göra annat än att sova.

Nu får du inte misstolka detta inlägg. Det handlar inte om hur jobbigt det är att vara gravid. Tror du det är du ALLDELES fel ute. Det handlar om varför jag inte orkar vara social just nu. Min umgängeskrets är oerhört liten just nu. De jag umgås med vet om hur läget är o ställer upp så gott de kan. Tusen tack för det, speciellt min stackars man som får fixa det mesta. Nu är jag i grav vecka nitton, de flesta som är gravida slutar kräkas i vecka tolv, när mitt slutar vet jag inte. Men jag mår lite bättre iaf. Det blir inte riktigt lika många kvällar som man får äta middag tre gånger för att få i sig något alls och det blir lite oftare man orkar vara med någon vän en kort stund. Mina hästar motionerar jag när jag orkar vara vaken och inte kräks och det blir mer än man tror. Att sitta i sadeln får mig att må bra och då mår jag faktiskt inte så illa. Det är härligt, det sura kommer efteråt då jag ansträngt mig för mycket och måste börja om.

Jag är så glad att vi ska ha barn, det är värt allt när man väl sitter där o tittar på det lilla knytet. Att veta att allt man kämpat inte varit förgäves. Men dit har vi en bit kvar. Funderar mycket på vad han eller on ska heta. Killnamn har vi helt klart för oss. Men tjejnamn är svårare. Vi tog ju ett av de bästa till vår dotter. Så kom gärna med ett förslag o en motivering varför just ditt förslag är det bästa namnet.
Ha det bäst!
Bubblan med bubbel i magen

Konsten att förbereda sig!

Jag är en rätt målmedveten människa. I två år har jag haft en plan, en hemlig plan. Jag tror egentligen bara det är min man och min kompis sara som fattat hur målmedveten jag har varit. Sen får vi ju se om målmedvetengheten har hjälpt ;-)

Nå vad är det för hemlig plan jag har haft då. Jo jag har en liten söt häst här hemma. han är av en speciell ras som det inte finns så många av i Sverige. I övermorgon är det SM för hans ras. Jag har tränat stenhårt och kört in honom alldeles själv. sedan har jag kört för en i landslaget i körnig och tränat kontinuerligt. Plus att jag haft en annan tränare i körning också. Han som är med i landslaget tror att jag kommer vinna SM om fem år om jag fortsätter så här och det får väl ses som ett gott betyg. Vi har varit iväg på små tävlingar där våra resultat inte har registrerats och det har gått bättre gång för gång. Sista gången körde vi på medelsvår tid i precisionskörningen :-) Så fort går det och i maratonkörningen kör vi fortast av alla nybörjarna. Det är så vår tränare skäller på oss för att vi kör för fort :-) Stort tack till T och H för all hjälp med körningen så här långt.

Sedan har vi tränat ridning för tre härliga tränare. Inte så mkt men några pass har det allt blivit. Tack snälla P och A för hjälp och till fantastiska M som skäller på mg så jag äntligen fattar. M som dessutom lät mig rida sin fantastiska tävlingshäst som vunnit SM i westernridning fler gånger än jag kan räkna till. Dessutom var vi iväg på en liten westerntävling i våras och kom femma av åtta ekipage. vi slog hästar som har utbildats av några av Sveriges främsta tränare. Jag som gjort jobbet själv känner mig ectra stolt. Snälla J lånade ut sin fina sadel till oss, utan den hade vi ju inte kunnat tävla.

L hjälper till med ridning lite nu och då på min lille buse och den hjälpen tackar vi ju inte nej till. Dessutom har vi min snälla medryttare L som hjälper till i vått och torrt. ibland tror jag att det mest är vått för hon lyckas alltid rida när det ösregnar.

Världens bästa hovis har vi förstås också som trollar på fina skor och håller ordning på fossingarna på lillkillen. Tack för att du finns och alltid hjälper till <3

Nåväl sen tränar vi förstås löshoppning för domaren som är på SM. Han är lyrisk och hästen hoppar 123 cm i kraftigt motljus. Lika högt som hästar som är 15 cm högre än honom. Stolt matte är ordet :-) Vi har fått stränga order att komma på SM av domaren så dit åker vi så klart :-) Jag misstänker att han gillar min lilla häst :-)

Sedan har vi snällaste C som hjälper till och visar hur man ställer upp sig snyggt när det är utställning. Vi kämpar på så gott vi kan men det är inte alltid det blir bra. Men vi försöker iaf :-)

Rätt foder har vi jobbat med att hitta o A.K hjälper till med det. det känns bra och min häst ser fin ut i päls och hårrem.

Mer förberedelser än så här kan man nog inte göra. Många kommer med goda råd och glada tillrop. Tusen tack till er allihop ingen nämnd och ingen glömd <3 <3 <3

Så nu är det bara till att köra så tömmen ryker med våra fina kläder som M sponsrat oss med. Lila, svarta och blå kommer vi synas väl.

Kram på er allihop.
TACK!


/ Bubblan

Sommar o svåra samtal

Har varit på semester ett tag som ni kanske vet. Men nu är det dags att ta tag i saker. Ledigheten påbörjades i och för sig med mer ledighet. Jag styrde min lilla bil mot High Chaparall och tillbringade en riktigt trevlig helg där med goda vänner. Hem kom ett nytt bälte, ett par nya boots som är grymt svåra att få på men de är sköna :-) jag får helt enkelt töja ut dem lite. Sedan har jag beställt ett tävlingsträns till lillhästen inför den stora tävlingen vi ska iväg på i början av augusti.

Under helgen hamnade jag i ett mycket intressant samtal med en god vän. Jag tyckte rätt synd om honom men det kändes så gott att kunna vara där o stötta lite. Det hela verkar just nu ha löst sig riktigt bra dessutom. Jag fick ett gott råd av honom och igår bestämde jag mig att följa det. Jag har känt mig rätt förvirrad på sista tiden. Det har inte varit ett dugg skoj och jag har mått skit för att vara helt ärlig. Så igår tog jag tag i det hela, åkte hem till en god vän o lade korten på bordet. Det var SKITJOBBIGT att göra det men som tur är så är det här en fin människa med stort <3 så det gick långt över förväntan. Jag hade laddat för att säga det jag skulle och sedan springa därifrån. Men eftersom den här personen är både smart och klok så satt vi och pratade i över två timmar. Om allt möjligt. Jag blev så glad att det inte går att beskriva. Det hela slutade med att det i alla fall i min mage känns så mycket bättre och det känns som att jag är på gång att få en riktigt god ny vän. Det är bästa tänkbara utgångsläge och jag är såååååå glad. Puuh ibland borde man slå sig själv och göra saker direkt och inte vänta flera månader.

Idag blir det en tur till doktorn och sedan ska jag ut o köra lite. Får med mig en god vän tror jag och det känns jättekul. Nya dag, nya tag :-)
Kramar
Bubblan

Eclipse

Har precis sett tredje filmen i Twiligt sagan. Den är riktigt bra. Ska bli spännande att läsa boken sedan. Jag brukar normalt inte se filmer före jag läser boken men den här gången blev det så. Det var en vän till mig som hade alla böckerna i sin bokhylla och vi kom att prata om dem precis innan jag åkte på semester så då bestämde jag mig för att läsa dem. De är riktigt bra, kanske inte en super favorit men bra är de definitivt.

Idag har varit en smågalen dag. Jag kom hem vid alv fyra tiden i morse, såg ett meddelande om att min häst ev var sjuk. inte så kul så vid halv åtta var det bara att kasta sig ur sängen. Jag gav mig direkt ut i stallet där jag och en vän kastade runt lite höbalar för att få ordning i höförrådet. Sedan var det in och göra en handlingslista, for iväg till ICA och handlade. Sedan hem käka frukost och ut och köra min ena häst. Efter det var det en stunds lugn med familjen, passade på att ringa en massa samtal. Får ett spännande besök på måndag, ska bli kul att se var det leder.

Sedan var det av till en av mina vänner. Hon är verkligen en fantastisk människa. Jag har fått låna en helt fantastisk klänning av henne som jag ska ha på en tävling längre fram. Den är toklila och har en ursöt hatt som hör till. Ska modifiera lite så att det passar perfekt men det ska bli skoj. Hon är verkligen en fantastisk vän och jag är lika glad varje gång jag varit och hälsat på hos henne.

Sedan var det iväg och shoppa. Det blev lite bra grejer inköpta inför helgens äventyr. Det berättar jag mer om efter helgen så klart :-)

Sedan for jag hem och såg en film. den var bra men mitt fokus var lite försvunnet så jag for iväg till häst nr 2 för dagen. han fick en rejäl rykt och lite longering. Ska försöka rida honom imorgon. Längtar :-)

Dagens sista stopp belv hemma hos en god vän. Det är en sådan där vän som alltid ställer upp. För några år sedan var jag med om en bilolycka. Jag skadades inte alls men det var hemskt otäckt. En häst dog och en människa blev lite skadad. Dagen efter fick jag ett telefonsamtal av vännen. Det var oväntat eftersom vi inte står varandra så nära men det var liksom den första som hörde av sig. det betydde oerhört mkt för mig. Så idag passade jag på att lämna en liten blomma som ett mikroskopiskt tack för att den här personen alltid ställer upp. Sådana vänner är jag verkligen rädd om :-)

Vi passade på att ta en fika och blev sittande ganska länge. Jag trivs gott i den här personens sällskap och vi hamnade i ett djupt samtal. jag lyckades kläcka ur mig något som oerhört få människor vet om mig. Känns lite  jobbigt att prata om men idag gick det bra, jag brukar tycka att det här ämnet är svårt men det kändes helt ok att berätta.

När jag skulle gå påbörjade vi ett samtal. Jag fick en mycket märklig fråga av min vän som jag absolut inte kunde ge ett bra svar på. Otroligt frustrerande. Jag förstod inte ens varför jag fick den. Jag svarade bara : Och vad vill du att jag ska svara på det ? Det samtalet får vi avsluta en annan dag för jag var hungrig och ville hem. Jag är dålig på att komma med kluriga svar när jag är hungrig :-) Detta är en grej jag får ta tag i snarast, omgående. Hatar oavslutade samtal...

Ja så kan det vara, vissa dagar är frustrerande. Det här var en av dem. Men jag har fått mycket gjort.
Kramar Bubblan