2-0

Idag känns det lite som att vinsten är på min sida. För att ta saker i rätt ordning så vet du kanske om du brukar läsa min blogg att jag kämpat för att bli snittad i samband med födseln av det barn som jag bär i min mage just nu. Detta har jag ju fått godkänt sedan tidigare. 1-0 med andra ord. i natt vaknade jag dock av att jag grät, hela ansiktet var fyllt med tårar. Kanske berodde det på att jag läst om hur snittet kommer att gå till. Jag har kass smärttröskel. Så det känns hemskt bara det även om ryggmärgsbedövningen tar det just i själva operationen. men efteråt. Hur som helst vaknade jag iaf ca kl 3 i natt av att jag grät. Inte en alldeles härlig känsla.

Mitt önskemål är ju givetvis att bli sövd, jag vet att det finns risker med det men jag tänker ändå att det är värt det. Jag vill inte fortsätta vara den ledsna människa jag varit efter min dotters födelse. Det har påverkat mitt liv mer än det borde och jag tycker att nu är det min tur att få det som jag vill eftersom det faktiskt är något som är nåbart. Eller åtminstone borde vara det. Jag hoppas att sjukvården ska fortsätta lyssna på mig.

Så till match nr två. Den vann jag också och äntligen har jag fått en sjukskrivning som varar lite mer än ett par veckor. Så nu blir det till att vara hemma fram tills förlossningen på heltid. Tur är väl det. Så nu kan jag äntligen satsa lite på mig och min kropp. Hålla ordning på blodsockret blir väl det stora jobbet men också att hålla sig i form. Sedan är det snart dags för att mäta hjärtljudet på bebisen två gånger i veckan. Barnmorskebesök typ en gång i veckan, Auroramottagning ( hjälp för förlossningsrädda ) och sedan ska jag fixa till mina ögon. De har fått lite bristningar av blodsockret under graviditeten så de ska lysas med laser. Riktigt läskigt om du frågar mig. Men det ska ju göras det också.

Så nu är det liksom två matcher kvar känner jag. 1 Ögonen , 2 Att bli sövd.

Som tur är jag envisare än en åsna så det kommer nog att gå bra. Men håll gärna tummarna :-D
Kramar
Bubblan

Bildbomb

Här kommer för omväxlings skull en liten bildbomb med min gamla häst. han är världens bästa och idag trodde massor av folk att han var dressyrhäst. de blev rätt förvånde att höra att han tävlats både nationellt o internationellt i westernridning. det fick mig att skratta gott. Min fina medryttare var den som red och tog hand om killen idag :-)

 Det är inte jag på bilden, så vet ni det :-D

Vinst!

Ja det känns faktiskt lite som om jag har vunnit. Högsta vinsten, nä inte riktigt men iaf. Jag har under flera veckor kämpat mot min läkare. Förklarat, lipat och varit mer eller mindre arg. Så nu efter ett antal veckort, typ tio- tolv veckor har de äntligen fattat. Hur skraj jag är och vilka enormt djupa spår min förra förlossning satt i mig. Detta har nu gjort att jag får kejsarsnitt. Visst det är en jättestor operation med massa risker men det känns ändå bra. Jag vill inte göra om min förra förlossning på 42 timmar hur som helst. det här känns mer kontrollerat och lite lugnare måste jag säga. det är som ett stort lugn har lagt sig i hela vår lilla familj. kanske kan jag få nöjet att faktiskt uppskatta första tiden med vår nya lilla familjemedlem och inte bara vara ett trött vrak i flera veckor. Tjoho för att man är så grymt envis :-D

På hemmaplan är svärföräldrarna på besök och en miljard saker blir fixade. Känns gott. Jag känner mig så handlingsförlamad när jag varken orkar eller kan fixa grejer. I vanliga fall är jag ju rätt driftig och har hundra järn i elden. men inte med magen i vädret. Då blir man lite begränsad och får tänka sig för.

idag är en ganska spännande dag för övrigt. Min nya medryttare ska iväg med min äldsta häst på Hubertusjakt. De ska var med i en lady klass och rida omkring ute på ägorna till ett litet slott här i närheten. Tydligen får de något gott att dricka och första priset är en flaska vin :-) Kul idé. De mer ´vågade typerna kan ge sig av och hoppa terrängbana med hinder på 60-90 cm. Undra om arrangörerna tänkt på att de flesta är vana att hoppa inomhus och att en sådan här aktivitet kanske inte lockar de riktigt duktiga ryttarna. Varför inte bjuda på små lätta hinder och göra det roligt för måååånga att vara med istället. Eller tänker jag helt fel? Vad tycker du? Hindren skulle tydligen vara allt mellan vanliga hinder till stockar och diken. Usch hoppas verkligen det går bra och att det inte händer några olyckor på allt halkigt gräs som det är nu. Speciellt eftersom det tydligen inte fanns någon väg förbi hindren. Jag tänkte iaf fara dit och kika och heja på stallgänget. Ska försöka fånga in dem på några bilder också :-)
Ha en grymt bra dag och var rädda om er
En morgonpigg Bubblan

En ny dag!

Usch va jag känner mig hängig. Vaknade av att jag hade så ont i kroppen att jag inte kunde röra mig. En tablett hjälpte dock o sen blev det lite fart på mig. Tog mig för att ringa o boka en tid hos frisören. Sista veckorna har jag bara tittat mig i spegeln o suckat. Nu känns det lite bättre. Jag ska bara färga om håret så blir det nog fint. Tjejen som klippte mig var dessutom kompis med typ alla våra grannar så vi hade massor att prata om. Jättetrevligt!

Innan var jag på lunch med två av mina härliga tjejkompisar. Det blev mycket snack om ditt och datt och lite planer för nyår och andra roligheter, kul o ha lite att se fram emot.

Sedan bar det av till affären för att handla. Det blev mycket frukt och grönt. Muuuuums. Jag har cravings på allt som är grönt. Mkt gott och nyttigt. Har idag ätit säsongens första apelsisn och sett massa julskyltning. Känns lite tidigt men det känns ändå bra på något sätt. Snart når jag mitt mål att jobba ända fram till jullovet, men det känns lite avlägset ännu. Det är så mkt när man är gravid och diabetiker. Det är inte alldeles lätt, men jag kämpar på så gott jag kan.

På hemmaplan håller vi på att förbereda en liten överraskning imorgon. Jag lovar o skriva imorgon kväll o berätta hur det gick med den :-) Roligt ska det bli hur som helst!

Så tills imorgon, var rädd om dig!

Bubblan

PS Muntrar upp med en bild på världens snällaste och finaste hund, min und så klart. Finsk lapphund om du funderade på det :-)

Upp o NEEER!

Alltså det här med graviditetshormoner är inte o leka med. jag känner mig helt hängig och bara gråter. För allt o inget o för saker som faktiskt är allvarliga. det känns verkligen som jag ränner ut och in på sjukhuset stup i kvarten. Av alla möjliga skäl. hit o dit. Väntar på besked om jag ska få kejsarsnitt eller inte. Känns som om det tar en jävla (ursäkta språket) tid. Jag har tjatat sedan i graviditetsvecka 8 om att jag vill ha snitt, Nu är det snart vecka 23 och jag vet ingenting ännu. jag hade ju en tuff förlossning sist och sviterna av den gör att livet varit tufft och nu är det typ olidligt. Det blir värre och värre för varje dag. Och ingen hjälp får man. Det tar tid oc mer tid. man bara väntar och väntar. De tycker att man är rätt knäpp och att jag inte vet någonting om min kropp. det var lika dant förra gången när vår dotter kom. Då gissade jag fel på 4 dagar när hon skulle komma och hon kom för tidigt. Något som tydligen inte är så vanligt för förstföderskor som jag var då. Ännu kan jag inte gissa riktigt men jag har mina känningar. Värkarna kommer ju mer och mer för varje vecka så att jag skulle vänta tills vecka 40 det lär ju inte hända. Nä nu får vi byta till något muntrare samtalsämne.

Jag var iväg och tävlade lite i helgen. Första klassen fick jag 69 av 70 möjliga poäng men blev diskad på grund av att jag hade ett gäng band i svansen. Konstigt tycker jag med tanke på att jag haft det på internationella och nationella tävlingar och då fått beröm av domaren. Denna domaren påstod att det skulle störa hästen. Då undrar man hur man kan prestera så nära maxpoäng om hästen verkar störd. Det verkar helt galet.

Sedan blev det tre klasser till med en 4, 5 och 6 plats. Jag är supernöjd. Domaren var dock på alla och klagade stup i kvarten. Jag tänker inte tävla för henne igen. Hon verkade inte riktigt klok. Detta instämde en god vän till mig i som vunnit EM på sin häst. Hon sa att hon inte hört talas om något galnare typ. Kändes mycket bra att höra.

På hemmaplan är det ganska lugnt. Livet flyter på lite. Stallarbetet flyter. Jag har hittat en supergullig medryttare till min äldsta häst och det behövs ju med tanke på att magen växer. Nu ska vi bara lyckas göra en plan för hur vi ska göra med hus och hem när vi är på BB. Känns som om vi behöver åka hem så fort det bara går.

Tills nästa gång!
Bamsekramar
Bubblan

Liv i bloggen

Jo jag vet att det varit långt mellan inläggen men nu ska jag göra ett allvarligt ryck o blogga lite oftare. Äntligen mår jag lite bättre, kräks inte dygnet runt iaf, bara ibland. Magen blir tjockare och tjockare o där inne sparkar det en del. Det känns inte på utsidan ännu men inuti där är det en liten kille eller tjej som simmar runt. Värst är att jag ibland får förvärkar så det gör skitont. Det känns nästan som om bebisen är på väg och det vill vi INTE ännu, det är ju halvägs kvar.

I stallet är det full rulle som vanligt. Mina nya hyresgäster är hur mysiga som helst och hjälper till i bunt. Känns jättebra. Dessutom har jag hittat en ny medryttare till min äldsta häst och det känns jättetryggt och bra. Så vet jag att han kan få lite motion i vinter även om inte jag kan rida. Än så länge kan jag ju rida o när jag gjort det så mår jag jättebra. Nästa helg laddar jag för lite tävling med gammelgubben. Det blir plesure, hoorsemanship och reining. Spännande värre. På morgonen ska jag träna för min tränare i körning så den dagen blir det full fart och massor med häst. Som tur är får jag med mig sällskap :-D

Nä nu ska jag samla ihop mig lite och gå ut i stallet en stund bara för att det är kul. Äntligen får vi gödseln hämtad idag och sen blir det familjetur med hästar och vagn :-) Älllllllsakar att att ha en körhäst <3
kramar
Bubblan

Mitt liv just nu

Du kanske undrat varför jag inte har skrivit något alls på hur länge som helst. Jag ska strax förklara det. Förs måste jag bara summera tävlingen med min lilla häst. Silver i ena körklassen, brons i den andra, silver i plesure med en ryttare som ridit honom i en minut, fyra av 30 hästar i löshoppningen och till sist trea i bästa allroundhäst. Jag tycker min lilla häst o jag gjort en fantastisk insats. Speciellt nu när det är som det är.

Folk i min närhet börjar nog snart undra vart jag blivit av. Mitt liv har förändrats lite för tillfället. Jag och min man ska ha barn i mars. Vi är förstås jätteglada för det. Vår dotter är glad och allt kunde ha varit frid och fröjd. Problemet är att min kropp inte riktigt håller för att vara gravid. För det första är jag diabetiker sedan 31 år tillbaka, det medför risker både för mig och min ofödda bebis. Jag måste kontrollera mitt blodsocker supernoga varje dag minst 8 gånger per dag. Det gör jag med ett litet stick i fingret. Det gör inte ont men fingertopparna blir stenhårda av all belastning. Inte alldeles roligt. Sedan måste jag tänka extra noga på vad jag äter så att inte blodsockret rör på sig för mycket. 1 dl mjölk kan göra skillnaden mellan ett bra eller dåligt värde. Dåliga värden medför risker på skador på barnet. Fel på hjärtat osv saker man helst inte vill tänka på...

För det andra så regerear min kropp på att vara gravid genom att jag kräks och mår illa ca 24 timmar per dygn. Jag vaknar illamående och somnar illamående, vaknar mitt i natten av att jag mår illa. Sedan kräks jag våldsamt. Det är bara till att hänga över något att spy i och se glad ut, allt från fem minuter till en halvtimma. När som helst på dygnet. Jag kan vakna av att jag måste kräkas. Det är faktiskt ingen höjdare. Så jag får äta massor med tabletter mot åksjuka, om du ätit EN sådan tablett nån gång så vet du att man blir jättetrött av dem. Tänk dig då att äta två eller tre sådana tabletter per dygn. Du kan ju föreställa dig att jag sover väldigt mycket av min tid. Det värsta är när man nästan somnar bakom ratten. Det är otäckt. Jag sover ett vanligt dygn från ca 00.00 på kvällen till åtta på morgonen, somnar om vid nio och vaknar vid tolv halv ett, är vaken hela eftermiddagen om jag har tur,annars sover jag ca en till två timmar på eftermiddagen. Är vaken en stund på kvällen o sedan börjar det om. Jag känner att jag missar massor med tid för min dotter som jag har nu, hon är fyra år men vad ska man göra. Om jag struntar i att sova något av passen får jag räkna med att kräkas fyra till fem timmar till och från. Att umgås med andra blir svårt och man får kämpa för att vara social.

För tillfället kämpar jag mig till jobbet en hel och en halv dag i veckan och det fungerar hyfsat, Men följden är att jag efter heldagen får gå o lägga mig tidigt och räkan med att sova bort dagen efter. Efter halvdagen sover jag hela eftermiddagen. Jag vill faktiskt göra annat än att sova.

Nu får du inte misstolka detta inlägg. Det handlar inte om hur jobbigt det är att vara gravid. Tror du det är du ALLDELES fel ute. Det handlar om varför jag inte orkar vara social just nu. Min umgängeskrets är oerhört liten just nu. De jag umgås med vet om hur läget är o ställer upp så gott de kan. Tusen tack för det, speciellt min stackars man som får fixa det mesta. Nu är jag i grav vecka nitton, de flesta som är gravida slutar kräkas i vecka tolv, när mitt slutar vet jag inte. Men jag mår lite bättre iaf. Det blir inte riktigt lika många kvällar som man får äta middag tre gånger för att få i sig något alls och det blir lite oftare man orkar vara med någon vän en kort stund. Mina hästar motionerar jag när jag orkar vara vaken och inte kräks och det blir mer än man tror. Att sitta i sadeln får mig att må bra och då mår jag faktiskt inte så illa. Det är härligt, det sura kommer efteråt då jag ansträngt mig för mycket och måste börja om.

Jag är så glad att vi ska ha barn, det är värt allt när man väl sitter där o tittar på det lilla knytet. Att veta att allt man kämpat inte varit förgäves. Men dit har vi en bit kvar. Funderar mycket på vad han eller on ska heta. Killnamn har vi helt klart för oss. Men tjejnamn är svårare. Vi tog ju ett av de bästa till vår dotter. Så kom gärna med ett förslag o en motivering varför just ditt förslag är det bästa namnet.
Ha det bäst!
Bubblan med bubbel i magen