Snöfärd

Ibland undrar jag var det är med snön och mig. Jag verkligen älskar snö. Gissa till exempel vem som var den enda som var ute o red i skogen förra året när det var massa med snö...jag givetvis. Snön gör mig lugn och glad. det blir ljust och det mest fantastiska tycker jag är ljudet. Knarrandet i snön eller tystnaden och lugnet. Hästarna blir lugnare och jag också. det blir liksom en liten lycklig känsla i min mage.

Idag gav vi oss ut allihop, två hästar och medryttare, Jag o kompisen i vagnen o medryttaren på den stora hästen. Det gick faktiskt bra trots att vi mötte både fyrhjulingar och snöslungor. Värst var nog traktorn som körde i full fart rakt mot oss. Vi blev faktiskt tvingade av vägen o rätt ut i ett fält. Mindre skoj med vagn o allt. Jag fattar inte hur folk tänker när de tvingar oss av vägen och vi pratar inte att galningen körde långsamt. Nä där var det full fart. Stora hästen stegrade sig o Lilleman som ni ser på bilden drog rätt ut i fältet utan någon som helst broms. Näväl allt gick jättebra och vi hade en superfin tur längs gamla fina landsvägar som vi har häromkring.

Jag är så glad att jag har så fantastiska människor i mitt liv som hjälper till. Vips när vi kom hem var alla boxarna mockade, hösilagepåsarna packade, allt annat stalljobb fixat och selen rengjord. Sånt gillar jag. Nästa helg ska ju jag o Lilleman på en lien kurs i körning. Det ska bli skoj o se vad vår lärare tycker eftersom jag har kört in honom helt själv o har absolut noll utbildning i körning. Rapport om det här kommer givetvis senare, sådär efter nästa helg.

Imorgon blir det tillbaka till verkligheten. Massor med utveckligssamtal ligger nästa vecka och jag fastar för vissa av dem. Men det kommer att gå bra förstås. Som tur är har jag bra kollegor runt mig som hjälper till där det behövs. Tänk om alla föräldrar kunde förstå att vi lärarskrällen vill deras barn väl :-)

Kram o hej för denna gång
C

I'm back!

Ja det här är starten av min nya blogg. Jag har haft en förut men den fick då häromdagen, eftersom mina läsare inte kunde respektera att jag skriver anonymt.

Nåväl, vem är jag undrar väl du som läser det här. Jo jag är en glad tjej som bor utanför en stor svensk stad. Jag har en dotter som snart fyller fyra, världens snällaste man, två katter, en riktig bonnhund och två pigga hästar. ästarna är väl det som tar upp mest av min tid här på gården. Gården har vi haft i fem år och jag har ridit här som ung. Så alla grannar och fina ridvägar känner jag utan och innan. jag tävlar ofta med min stora häst i westenridning och ska vi gå in på detaljer så har vi tävlat på nationell nivå ett par år. det har gått ganska bra.

Men den andra hästen har jag vunnit SM för hans ras o slog folket med häpnad eftersom det var första gången vi var hemifrån, två guld, två silver och ett brons fick vi med oss hem.

Jag är som sagt ganska pigg och glad. Folk brukar beskriva mig som en studsboll. Jag far alltid runt i full fart och försöker liksom hinna ikapp livet. Jag jobbar som lärare i skolans senare år och det är väl egentligen varför jag vill vara anonym. Jag brukar nämligen skriva lite om mitt jobb utan att avslöja för mycket. Jag älskar verkligen mitt jobb, det är det bästa som finns. Hade du läst min tidigare blogg så hade du fått läsa om hur jag fick en lillebror via jobbet. Underligt tycker kanske du, men livets stig är inte alldeles rak. Eller så kunde du läsa om hur jag ibland retas lite med mina elever och får dem att skratta. Tänk vad skrattet är viktigt:-) Eller hur svårt/ lätt det ibland är att vara lärare.

Så vad kan du som följer min blogg förvänta dig? Jo du kommer att få läsa om hur jag filosoferar över livet, allt spännande som händer på vår gård och när jag är ute och jobbar som tränare i westernridning. Lite insidereport från skolans värld och ett och annat filosofiskt inlägg. Så om du vill lära känna mig och livet på vår lilla gård så hörs vi imorgon. Välkommen till min värld!
Kramar er alldeles egna
C