Lite tur kanske?

Känns faktiskt som om min jäkla otur har vänt lite. Turen till sjukhuset i fredags gick ju bra. Vi sa att det kändes som om nyttig övning att åka dit med tanke på hur jobbigt vi tyckte att det var sist. Positiv var iaf upplevelsen.

Haft en tuff helg med hög feber och svårt att andas. Men det har släppt lite idag. Har varit på sjukhuset för att operera i ögonen. en skada jag fått av graviditeten. men när jag kom dit tyckte doktorn att det såg så bra ut att det inte behövdes göras något åt nu. Han ville träffa mig igen i vår. Vilken bra julklapp!!! Jag som varit så rädd och orolig för det här. Snällaste M följde med som moraliskt stöd. Gott att ha en sådan vän vid sin sida <3

När nu allt känns lite lättare så tog jag mod till mig och tog tag i något jag funderat länge på. Jag skickade följande mail till patientnämden i Göteborg;

Hej!

För det första vill jag säga att detta mail inte alls handlar om att jag är missnöjd med vården jag har fått och får. Men jag har en fundering som jag och flera av mina bekanta funderar över. Vet inte om ni kan hjälpa mig men kanske :-D

 

Jag är en person som åker bil till sjukhuset. Precis som många andra. Jag åker inte till sjukhuset för att det är så fantastiskt roligt eller för att jag ibland ens vill. När jag väl kommer dit ska jag parkera min bil. Varje gång funderar jag över vart mina skattepengar försvinner någonstans. Jag måste nämligen betala 10 kr per timma från åtta på morgonen tills åtta på kvällen. Sedan är det tre kronor per timma. Jag funderar över varför parkeringsavgiften på våra sjukhus i Göteborg är så pass hög som tio kronor i timman. Som jag sa innan så är det med mig som med många andra att vi faktiskt måste parkera vid sjukhuset. Det finns ingen maxtaxa och jag kan få betala ca 130 kr per dygn för att bara vara på sjukhuset. Utöver de pengar jag sedan lägger på att få vård.

 

Att betala för vård som vi alltid gjort tycker jag inte är något att diskutera men varför ska jag betala så mycket för att ställa min bil på ett ställe där jag redan betalar med hjälp av mina skattepengar. Att jag dessutom ibland måste springa ikapp med parkeringsvakten för att inte få böter känns helt orimligt. Var är medmänskligheten och etiken i detta läge????

 

Med siffror saxade direkt från Sahlgrenskas egen hemsida får vi reda på följande :

En vanlig dag på sjukhuset har vi:

• 30 förlossningar
• 500 akutbesök
• 2200 läkarbesök

Räknar man lite lågt på dessa siffror så kommmer man fram till följande.

Om Akutbesöken och läkarbesöken betalar för ca 3 timmars parkering á 10 kr blir det 81000 kr per dag i inkomst för sjukhuset i form av BARA parkeringsavgifter.

Räknar man på förlossningarna och räknar med att de betalar för 12 timmar så blir det 3600 kr perr dag.

 

Om man sedan slår ut detta på ett år blir det nästan 31 miljoner!!!!! kronor i bara parkeringsavgifter. Är detta rimligt? Vad kostar det att driva parkeringarna? Kan det kosta 31 miljoner? Jag tycker det här känns totalt orimligt och vill väcka frågan för diskussion. Kan man inte åtminstone få till att man har en maxtaxa per dag. Vi patienter har det tufft nog ändå utan att behöva springa ikapp med parkeringsvakter och lägga ut orimliga summor på att ställa vår bil som i vissa fall krävs för att vi över huvudtaget ska kunna ta oss till vården. Jag hoppas ni kan hjälpa mig att väcka denna fråga på rätt ställe och föra upp den i ljuset.

 

Med vänliga hälsningar

XXXXX ( mitt namn )

Kände mig som en gnällkärring men vill ändå väcka frågan.

31 miljoner är ganska mycket pengar för att ha hand om ett par parkeringsplatser. Eller vad tycker du?

Kram från gnällkärringen

Bubblan

Tur till förlossningen

Ja tänk så det kan gå. Jag har i flera dagar mått helt kass. Huvudvärk o förkylning. I förrgår hittade min BM äggvita i urinen o blodtrycket var långt över det vanliga. Inget vidare med andra ord. men hem från sjukan fick jag iaf åka med löfte om att vila lite extra o komma in om huvudvärken blev värre. och det blev den. Huvudet kändes som om det skulle hoppa av axlarna. det blixtrade i hela huvudet o sen började jag kräkas. Då tänkte jag att det här är nog vad jag skulle kalla värre. efter att ha läst på lite o tittat på mina fötter som svullnat så kände jag att ringa förlossningen nog kunde vara en klok idé. De tyckte jag skulle komma in bums.

Jag for med en god väns hjälp till min mamma och lämnade dottern. Maken mötte upp o in for vi. Väl på förlossningen tog de en massa provet, kollade hjärtljudet och sen fick vi vänta. Efter två timmar i en soffa kikandes på lite tv och en del snack med ett annat par så fick vi reda på att värdena hade förbättrats. Infektion i kroppen o maxdos med panodil så ska jag nog kunna stå upprätt om några dagar.

Vi blev så fantastiskt väl mottagna. Alla var så lugna o snälla. Det kändes som om de fattat att jag är tokskraj och att min förra förlossning var skitkass. Veckans ros till alla som hjälpte till med allt. Både på hemmaplan och på sjukhuset.

Idag har jag tagit det ganska lugnt. En liten körtur med lillkillen som ska på träning imorgon. Massor av sova o en snabb rengöring av selen var allt jag orkade idag. Nu blir det till att vara vara vaken tills hostan lagt sig. Känner att min otur vänt lite. Vill ju vänta lite med att föda barn. O den ligger faktiskt jättebra där den är nu ett antal veckor till. man blir ju rädd ju... Skönt att allt gick så bra.

Kramar
Bubblan

Hatar sjukhus!!

Har varit på sjukhuset idag igen. Insett att jag hatar eländet. Dessutom verkar det som om att jag lär få vara kvar där snart. Havandeskapsförgiftning på G. Inte bra alls. Jag har ju iofs känt på mig att den här bebisen ska komma tidigt. Men snart känns lite för snart. Oroar mig för pållarna förstås o familjen. Hur ska det här gå om jag ska ligga på sjukhus. Det kommer bli en intressant jul i så fall. USCH!  Just nu är det sängläge som gäller för min del, usch så trist!!! Jag som hatar att ligga still. men nu så måste jag iaf tills jag ska in på nästa kontroll. Blir spännande att ta hand om sjuk häst o vara sjuk själv. Skulle behöva typ tusen extra armar känns det som. Ja som jag har sagt ett tag nu, det kan inte bli så värst mycket värre, men det går väl det med... Får lägga mig till med att vara lite positiv tror jag :-D

Imorgon blir det iaf lugnt o skönt o sen en tur i skogen. Ska bli skönt med lite luft för mitt onda huvud. Huvudvärk är inget vidare ska jag säga. Längtar till på söndag då det är körträning. Något att se fram emot!!!!
Ha en go kväll o sov gott!
Bubblan

Händelserik vecka!

Ja se vad som kan hända när man inte riktigt hänger med. Förra helgen kändes det som om att jag grät konstant. Stackars gammelgubben hade ont i benet o jag kände mig lätt påhoppad både här o där. Blodsockren gick åt helvete, vilket är jättefarligt för min lilla bebis i magen o livet kändes skit. Hur som helst bestämde jag att nu får jag väl ändå ta mitt ansvar för att avliva min stackars skadade kille. Beslutet var tungt, men jag har lovat mina grabbar att de aldrig ska få lida i onödan. Sagt och gjort, jag ringde veterinären o bokade tid för undersökning och eventuell avlivning. Tårarna sprutade åt alla håll o den stackars tjejen som jag pratade med i telefon, det var ett under att hon hörde vad jag sa alls.

Tog med min härliga medryttare o for till kliniken. Jag försökte övertala mig själv att det skulle gå bra men innerst inne visste jag att det kunde vara tomt i min transport på hemvägen. Väl där fick vi vänta i nästan en timma efter utsatt tid. Klumpen i magen blev större och större och jag insåg att det här kunde vara mina sista minuter med min älskade kille. Min allra första egna häst.

Väl inne på undersökningen var veterinären först tyst, väääääldigt länge. Hon kallade in en kollega och de kikade båda på svullnaden. Till sist kläcker hon ur sig att det här borde gå bra. Det är en blödning i ett förstärkningsband i benet och om fyra till sex månader borde han vara helt ok igen. Det är väl ungefär då jag kan börja rida igen så jag tar det med god ro. Nu får grabben strosa omkring hemma på gårdsplanen och vara kung där. Han tar det så lugnt och fint. det svåra är att linda benen tre fyra gånger per dag eftersom min kära mage är i vägen, men jag kämpar på och knycklar ihop mig så gott det går.

Det var måndagens äventyr det. Dagarna går och i torsdags kväll ska vi ta in hästarna. Lillkillen går ensam i hagen o rätt vad det är så hojtar någon : -Han blöder!

Innerst inne tänker man nä det här är ju inte så farligt och sant kan det ju bara inte vara. Inser att det är väldigt sant. Grabben har slitit loss en stor flik i överläppen på 4x2 cm. Blodet droppar en hel del. In med honom i spolspiltan och jag inser ganska kvickt att jag måste ha dit veterinären omgående. Veterinären är där på en halvtimma och tycker det ser bra ut. Med hjälp av snälla människor i stallet så bedövar de honom med minsta möjliga dos och skär bort den lösa fliken. Tur var det att han fick så liten dos för han somnade till rätt fort. Känslig kille det där! jag vågade förstås inte vara med när veterinären skar det var ju min älskade häst som skulle opereras. Slutligen fick vi beröm för vår fina spolspilta och snäll häst av veterinären vilket var väldigt roligt. Bidrager med lite bilder på vårt stall sist i dagens inlägg.

Nu har jag iaf farit iväg till huvudstaden för att gå på gloden horseshow med en gammal och väldigt kär vän. Ansvaret hemma har lillchefen hand om. Hon hade förresten beställt både jacka och schabrak med en variant på vår företagslogo. Söta lillchefen!!! Hon är för go :-D Kvällen på globen ska bli riktigt rolig. Jag har önskat att få gå på den i flera år men aldrig haft möjligheten. Men ikväll vinkar jag till folket hemma i tv-soffan. Hoppas bara jag inte gör som hemma och bara lipar när alla fina shownummer kommer igång. Det hör liksom hemmasoffan till!

Här kommer stallbilderna. ha en härlig helg allihop!
Kramar
Bubblan

Usch !

Det känns som om jag inte gör annat än gråter just nu. igår grät jag typ hela kvällen. Alla folk är så negativa till min hästs skada. Visst folk försöker komma med goda råd om ditten och datten. Men lite positiv energi hade ju inte skadat. Tur att det finns någon enstaka människa som är sådan iaf. Det är väl det man får leva på :-D i övrigt känns det som om jag bara lipar så fort någon nämner min häst eller hans namn. O tårarna verkar aldrig ta slut. Hur som haver så får vi se vad medicinering ger o sen får vi bestämma om han ska avlivas eller inte. Lugnt och fint ska vi nog får tillbaka honom på benen tänker jag. Det är ju liksom inte bråttom heller eftersom jag ändå inte jag ändå inte kan rida något alls just nu. Tjocka magen är ju ivägen. Det får ta den tid det tar.

Igår var jag iaf ute på en himla trevlig tur med min andra häst och en riktigt god vän. Det känns som om vi känt varandra i hundra år fastän det inte är så. Sådana vänner ska man vara rädd om.  Vi tog typ världens längsta skrittrunda, härligt o trevligt på alla sätt och vis. Lite energi som behövs för att orka med allt annat.

Nu längtar jag iaf tills nästa helg då blir det en tur till Globen horseshow och kvällsshowen. Har önskat åka dit i flera år men äntligen fanns chansen. lite typiskt att behöva åka hemifrån när hästen är sjuk men roligt ska vi ha jag och min väninna.

Nä nu ska jag vila lite, sedan blir det tre tjugominuters skrittprommenader med grabben, ridtur om magen håller och lite allmänt småfix.
´Ha en skön dag
Bubblan

Stackars pållen!

Min lilla gubbe eller snarare min äldsta häst har skadat sig i hagen. En sena är svullen men fästena till den verkar vara fina. Veterinären är jättepositiv o det känns gott. Så nu blir det boxvila i minst 10 dagar o sen får vi se. Men utan några mediciner så gick svullnaden ner rejält på ett dygn så jag ser ljust på tillvaron.

Nu ber jag lite om ursäkt men eftersom det är min blogg så skriver jag vad jag själv tycker här. Det finns saker som förvånar mig. Ringde distriktsveterinären igår. Deras kommentar när jag beskrev skadan var typ ja vi kommer o avlivar hästen imorgon. Kändes ju sådär bra att höra på telefon. Sedan skrev jag ett litet inlägg på Facebook om att min häst hade trolig senskada, genast börjar ett antal av mina bekanta prata om alla hästar som de fått avliva på grund av liknande skador. Om hur viktigt det var att kasta sig iväg till djursjukhuset o undersöka hästen från topp till tå annars skulle det vara avlivning på stört. Känns ju superbra att höra. Ja visst jag kan förstå att man som vän vill komma med positiva o bra förslag om vad man kan göra men att börja rabbla alla hästar som hit o dit dött av liknande skador kändes inte direkt tröstande som alla verkar vara i alla andra fall. jag blev jätteledsen o besviken. har typ lipat hela gårkvällen o flera gånger idag. Jag tänker inte skriva mer om hur det går för min häst på FB. Det blir här i bloggen istället. Negativa minnen om hästar som dör kan ni bespara mig här, de kommentarerna kommer jag att låta bli att publicera. Så är det. Om det nu är nån som känner sig stött så varsegod, min blogg mina åsikter!!! Jag är jättebesviken på alla som inte visar lite moraliskt stöd när man går igenom något svårt. Det gör ju alla annars så varför inte idag kan man undra. Just nu känner jag att jag skiter i vilket jag klarar mig ändå!

Nåväl har också varit på julmarknad idag och ätit lussekatt. Riktigt trevligt, gott sällskap i form av min hovslagarr med familj hade vi också. Vi hade en supertrevlig kväll, skönt efter allt elände jag haft de sista dagarna. Nu ska vi bara ta tag i lite runtomkring livet så blir det nog bra också.
Gonatt!
Bubblan

2-0

Idag känns det lite som att vinsten är på min sida. För att ta saker i rätt ordning så vet du kanske om du brukar läsa min blogg att jag kämpat för att bli snittad i samband med födseln av det barn som jag bär i min mage just nu. Detta har jag ju fått godkänt sedan tidigare. 1-0 med andra ord. i natt vaknade jag dock av att jag grät, hela ansiktet var fyllt med tårar. Kanske berodde det på att jag läst om hur snittet kommer att gå till. Jag har kass smärttröskel. Så det känns hemskt bara det även om ryggmärgsbedövningen tar det just i själva operationen. men efteråt. Hur som helst vaknade jag iaf ca kl 3 i natt av att jag grät. Inte en alldeles härlig känsla.

Mitt önskemål är ju givetvis att bli sövd, jag vet att det finns risker med det men jag tänker ändå att det är värt det. Jag vill inte fortsätta vara den ledsna människa jag varit efter min dotters födelse. Det har påverkat mitt liv mer än det borde och jag tycker att nu är det min tur att få det som jag vill eftersom det faktiskt är något som är nåbart. Eller åtminstone borde vara det. Jag hoppas att sjukvården ska fortsätta lyssna på mig.

Så till match nr två. Den vann jag också och äntligen har jag fått en sjukskrivning som varar lite mer än ett par veckor. Så nu blir det till att vara hemma fram tills förlossningen på heltid. Tur är väl det. Så nu kan jag äntligen satsa lite på mig och min kropp. Hålla ordning på blodsockret blir väl det stora jobbet men också att hålla sig i form. Sedan är det snart dags för att mäta hjärtljudet på bebisen två gånger i veckan. Barnmorskebesök typ en gång i veckan, Auroramottagning ( hjälp för förlossningsrädda ) och sedan ska jag fixa till mina ögon. De har fått lite bristningar av blodsockret under graviditeten så de ska lysas med laser. Riktigt läskigt om du frågar mig. Men det ska ju göras det också.

Så nu är det liksom två matcher kvar känner jag. 1 Ögonen , 2 Att bli sövd.

Som tur är jag envisare än en åsna så det kommer nog att gå bra. Men håll gärna tummarna :-D
Kramar
Bubblan