ÄÄÄÄÄÄntligen var det slut på skolan för det här året. Ska man kort sammanfatta mitt år så har det varit rent grymt jobbigt. hade aldrig överlevt utan alla fina fantastiska människor jag har runt omkring mig. Både stora å små. Ett extra tack går ju förstås till mina hjärtegull, ja visst ja du vet ju inte vilka det är. Men det får jag berätta en annan gång. Fantastiska är de i vilket fall, det värsta är bara att jag saknar dem så grymt mycket.
Nåväl, bytt jobb har jag ju gjort, kul men jobbigt. Saknar vänner jag lämnat men älskar alla nya jag har funnit. Det var extra trist att inte få önska en av dem god jul eftersom den personen var på annat håll när jag hade haft chansen.
Skolavslutningen var jättejobbig, det var jobbigt att vara där. Jag kände mig ensam och utsatt och försökte hålla mig undan lite. det lyckades bra och det var jag glad för. Fick skäll av en förälder, för något som egentligen inte ligger på mig men vad gör man det är bara till att lyssna och le :-) Ibland är lärarlivet tufft.
Idag har jag varit och hälsat på en god vän. Det var trevligt och roligt. Massor med roliga samtal och historier. Vi har alltid så himla trevligt. Kul när det inte är vänner man ser varje dag. Då blir det extra mycket att prata om.
Sen kom jag till sist hem efter körning på förskräckligt hala vägar. Då kom våra nya hyresgäster efter en stund. Det känns så gott i magen. De verkar jättetrevliga och jag pratade med en annan vän om att de flyttat in idag. Hon visade sig känna dem ganska väl och sa att de är både trevliga och hjälpsamma, precis det min magkänsla säger också.
Nä nu måste jag faktiskt sova. Är helt galet trött, tack allihop för en härlig dag :-)
Kram
Bubblan
17 december 2010
14 december 2010
Snörvel, snörvel och syskonkärlek
Sista tiden har jag varit sjuk en hel del. Just nu snörvlar jag rätt mkt. Har fått en elak förkylning som vägrar ge upp, inte ens massa Alvedon verkar fungera. Jag är ju iofs helt emot sånt men ibland måste till och med jag ge med mig. Jag gillar inte att käka tabletter helt enkelt. Men nu har jag fått ge upp ett par dagar. Jag hade feberfrossa typ igår och idag med. Efter halva dagen gav jag upp och gick hem, ställde in sista utvecklingssamtalet. Ett jobbigt sådant också så det var rätt skönt.
Sen gick jag hem o toksov ett par timmar, men rösten låter som en kratta o jag känner mig inte alls pigg. Funderar på att vara hemma imorgon med så att jag blir frisk ordentligt. Jag känner mej rätt kass faktiskt. Länge sen jag var så här dålig, hostar gör jag också.
Skikcade ett litet SMS imorse till min bror. Han vekade bli glad. Jag typ bara skickade en liten hälsning. Så han vet att ajg tänker på honom. Ni som känner mig väl och läser min blogg vet att jag har ju ingen biologisk bror. Det är kanske lika bra att jag förklarar hur det här hänger ihop.
Förra läsåret hade jag en massa goa glada elever. Två av dem hjälpte mig gansa mycket med små saker. Fixa lite i salen och så. Trevligt och många goa glada skratt hade vi. Den ena av dem har en storebror. denna storerbror hjälpte jag när han skadat sig en gång för massa år sedan. Vi satt på sjukhuset i massor med timmar och då lovade jag denna storebror att ta hand om hans lillebor. Som du säkert fattar var förstås lillebror en av de eleverna som hjälpte mig.
Nåväl i början på vårterminen förra året fick jag blödande magsår. Jag blev jättesjuk o blev sjukskriven under två veckor. När jag sedan kom tillbaka så kom dessa två elever o fullkomligt kastade ig runt halsen på mig. De var så jätteglada att jag var tillbaka på jobbet. Just det där kom att betyda rätt mkt för mig. Jag fortsatte hjälpa dem med smått och gott. Fick dem att öka sin närvaro, räddade dem när de hitta på dumeter eller när det var bekymmer med andra ämnen än just mina. Vi hade kul och skrattade ofta. En av killarna, han utan storebror, kom att stå mig ganska nära. En dag kom det in en annan elev i salen när vi höll på att geja med något.
- Ni låter ju som två syskon sa eleven som kom in.
Vi båda blev alldeles tysta och sen skratta vi lite åt det hela. Men vi insåg nog båda att hon hade rätt.
I slutet på terminen skrev jag ett litet brev till de båda grabbarna och tackade för läsåret och för all hjälp jag fått. På det ena skrev jag under med din bonussyster ( och mitt namn )
Sedan den dagen så kommer det ofta meddelanden från "brorsan" och jag skickar från "syster". Det är en fin och speciell relation som jag är så glad över att jag har. Det är verkligen syskonkärlek mellan oss. det känns speciellt och roligt att ha någon som står en så nära, om man vet att man kan lita på. Han vet att han kan lita på mig i alla lägen, ett förtroende jag aldrig tänker bryta. Han vet att jag finns där i alla lägen, vad det än är, vart det än är och när det än är.
För ett tag sedan var hans mamma jättesjuk och vem var det då som ringde varje dag och kollade läget? Vem oroade sig, kunde inte sova och funderade en massa. Jo jag så klart. jag tror han tyckte jag var lite tjatig ett tag, men jag tror också att han tyckte att det var rätt gott att ha mig där om än på avstånd. hans riktiga familj hälsade så gott när vi hördes när hans mamma kommit hem. Så jag tror de uppskattade engagemanget.
Ja det är en ovanlig vän jag har men roligt är det. Roligare än någon kan förstå, tack för att du finns brorsan :-)
Kramar
Bubblan
Sen gick jag hem o toksov ett par timmar, men rösten låter som en kratta o jag känner mig inte alls pigg. Funderar på att vara hemma imorgon med så att jag blir frisk ordentligt. Jag känner mej rätt kass faktiskt. Länge sen jag var så här dålig, hostar gör jag också.
Skikcade ett litet SMS imorse till min bror. Han vekade bli glad. Jag typ bara skickade en liten hälsning. Så han vet att ajg tänker på honom. Ni som känner mig väl och läser min blogg vet att jag har ju ingen biologisk bror. Det är kanske lika bra att jag förklarar hur det här hänger ihop.
Förra läsåret hade jag en massa goa glada elever. Två av dem hjälpte mig gansa mycket med små saker. Fixa lite i salen och så. Trevligt och många goa glada skratt hade vi. Den ena av dem har en storebror. denna storerbror hjälpte jag när han skadat sig en gång för massa år sedan. Vi satt på sjukhuset i massor med timmar och då lovade jag denna storebror att ta hand om hans lillebor. Som du säkert fattar var förstås lillebror en av de eleverna som hjälpte mig.
Nåväl i början på vårterminen förra året fick jag blödande magsår. Jag blev jättesjuk o blev sjukskriven under två veckor. När jag sedan kom tillbaka så kom dessa två elever o fullkomligt kastade ig runt halsen på mig. De var så jätteglada att jag var tillbaka på jobbet. Just det där kom att betyda rätt mkt för mig. Jag fortsatte hjälpa dem med smått och gott. Fick dem att öka sin närvaro, räddade dem när de hitta på dumeter eller när det var bekymmer med andra ämnen än just mina. Vi hade kul och skrattade ofta. En av killarna, han utan storebror, kom att stå mig ganska nära. En dag kom det in en annan elev i salen när vi höll på att geja med något.
- Ni låter ju som två syskon sa eleven som kom in.
Vi båda blev alldeles tysta och sen skratta vi lite åt det hela. Men vi insåg nog båda att hon hade rätt.
I slutet på terminen skrev jag ett litet brev till de båda grabbarna och tackade för läsåret och för all hjälp jag fått. På det ena skrev jag under med din bonussyster ( och mitt namn )
Sedan den dagen så kommer det ofta meddelanden från "brorsan" och jag skickar från "syster". Det är en fin och speciell relation som jag är så glad över att jag har. Det är verkligen syskonkärlek mellan oss. det känns speciellt och roligt att ha någon som står en så nära, om man vet att man kan lita på. Han vet att han kan lita på mig i alla lägen, ett förtroende jag aldrig tänker bryta. Han vet att jag finns där i alla lägen, vad det än är, vart det än är och när det än är.
För ett tag sedan var hans mamma jättesjuk och vem var det då som ringde varje dag och kollade läget? Vem oroade sig, kunde inte sova och funderade en massa. Jo jag så klart. jag tror han tyckte jag var lite tjatig ett tag, men jag tror också att han tyckte att det var rätt gott att ha mig där om än på avstånd. hans riktiga familj hälsade så gott när vi hördes när hans mamma kommit hem. Så jag tror de uppskattade engagemanget.
Ja det är en ovanlig vän jag har men roligt är det. Roligare än någon kan förstå, tack för att du finns brorsan :-)
Kramar
Bubblan
13 december 2010
Lysande utsikter!
Ja ibland blir lilla jag stolt över saker jag gör. Jag har ju kört in min ena lilla häst alldeles själv. Instruktionsbok hade jag inte och hjälp saknade jag. Jo det är ju förresten en liten lögn för jag hade hjälp i en kvart att få selen på rätt ställe, jag hade ju ingen som helst aning om hur jag skulle sätta fast den :-)
Nåväl i helgen gick jag en liten kurs för en duktig körtränare. jag bekände färg genast genom att avböja all tänkbar hjälp med att ta mig in i ridhuset. Det gick fint o jag hade säkert tre centimeter på varje sida om vagnen till godo. Sen hälsade jag glatt på tränaren och berättade att jag tänkte vinna svenska mästerskapen för min hästs ras till sommaren, hästen är tre år gammal. Han skratta lite och skakade på huvudet. Han såg verkligen ut som han funderade på vilken sorts galning jag var.
Nåväl jag gav mig ut på fyrkantsspåret och körde. Tränaren frågade flera gånger hur gammal hästen var och om det var jag som ägde honom. Han undrade om jag stött på några problem under inkörningen. -Nej svarade jag. Han gav exempel på en massa otäcka saker som kan hända under inkörning och jag svarade: -Nej, det har inte hänt. Sen gick tonläget upp och han nästan skrek men några problem har du väl råkat ut för. -Nej, svarade jag förstås. Sen fick vi lite hjälp med hur jag skulle få hästen att gå i form. Det gick bra det också. Tränaren trodde att hästen skulle sticka vilken sekund som helst. Men jag känner ju min kille så jag var inte så orolig. Efter typ tusen frågor om hästen verkligen var bara tre år konstaterade tränaren att han inte visste vad han skulle göra med mig. Han vågade inte pressa oss mer, jag tyckte att det var bra för ett första pass men nästa gång vill jag nog ha lite mer press. Ska se om jag kan visa lite av vad vi egentligen kan. Vi fick ju inte visa hälften:-) Tränaren skulle dö om han såg hur jag kör ute i skogen. Då är det full fart i S-kurvor utan några som helst problem. Men det är inget jag pressar fram, vi bar kan det liksom. jag är ju orädd så jag bara kör.
Sen fick vi skritta av men jag passade på att galoppera lite också bara för å visa att det kan vi ,med. Tränaren liksom bara suckade, han trodde nog inte att vi kunde det heller. Men det är ju inget problem för oss :-) Han berömde mig en massa och sa att jag ar en väldigt vacker häst. Att han trodde att om fem år så kommer vi att kunna tävla fullt ut i Sverige. Jag sa inte att vi inte har det som mål, men det var ju skoj att höra :-) Mot slutet lät han inte heller så tveksam till våra mål. Jag passade ju på att berätta att hon som vann i somras hade kört sin häst tolv gånger, jag har kört min i ett år lite drygt. Nu och sen har jag ju en bra o vettig tränare också :-) Livet känns helt enkelt toppen. Jag är riktigt stolt över min fina häst och mig själv också förstås. känns som att jag gjort ett riktigt bra jobb :-)
Kram
Bubblan
Nåväl i helgen gick jag en liten kurs för en duktig körtränare. jag bekände färg genast genom att avböja all tänkbar hjälp med att ta mig in i ridhuset. Det gick fint o jag hade säkert tre centimeter på varje sida om vagnen till godo. Sen hälsade jag glatt på tränaren och berättade att jag tänkte vinna svenska mästerskapen för min hästs ras till sommaren, hästen är tre år gammal. Han skratta lite och skakade på huvudet. Han såg verkligen ut som han funderade på vilken sorts galning jag var.
Nåväl jag gav mig ut på fyrkantsspåret och körde. Tränaren frågade flera gånger hur gammal hästen var och om det var jag som ägde honom. Han undrade om jag stött på några problem under inkörningen. -Nej svarade jag. Han gav exempel på en massa otäcka saker som kan hända under inkörning och jag svarade: -Nej, det har inte hänt. Sen gick tonläget upp och han nästan skrek men några problem har du väl råkat ut för. -Nej, svarade jag förstås. Sen fick vi lite hjälp med hur jag skulle få hästen att gå i form. Det gick bra det också. Tränaren trodde att hästen skulle sticka vilken sekund som helst. Men jag känner ju min kille så jag var inte så orolig. Efter typ tusen frågor om hästen verkligen var bara tre år konstaterade tränaren att han inte visste vad han skulle göra med mig. Han vågade inte pressa oss mer, jag tyckte att det var bra för ett första pass men nästa gång vill jag nog ha lite mer press. Ska se om jag kan visa lite av vad vi egentligen kan. Vi fick ju inte visa hälften:-) Tränaren skulle dö om han såg hur jag kör ute i skogen. Då är det full fart i S-kurvor utan några som helst problem. Men det är inget jag pressar fram, vi bar kan det liksom. jag är ju orädd så jag bara kör.
Sen fick vi skritta av men jag passade på att galoppera lite också bara för å visa att det kan vi ,med. Tränaren liksom bara suckade, han trodde nog inte att vi kunde det heller. Men det är ju inget problem för oss :-) Han berömde mig en massa och sa att jag ar en väldigt vacker häst. Att han trodde att om fem år så kommer vi att kunna tävla fullt ut i Sverige. Jag sa inte att vi inte har det som mål, men det var ju skoj att höra :-) Mot slutet lät han inte heller så tveksam till våra mål. Jag passade ju på att berätta att hon som vann i somras hade kört sin häst tolv gånger, jag har kört min i ett år lite drygt. Nu och sen har jag ju en bra o vettig tränare också :-) Livet känns helt enkelt toppen. Jag är riktigt stolt över min fina häst och mig själv också förstås. känns som att jag gjort ett riktigt bra jobb :-)
Kram
Bubblan
10 december 2010
Hotad på jobbet
Hallå där!
Snart är det årests mörkaste dag, men med den fina snön vi har här så blir det ljust och fint ändå.
Idag vsar verkligen ingen bra dag på jobbet. Betygssystemet hade kraschat. Vi kom inte åt mailen. Ingenting fungerade med andra ord. alla behövde hjälp och jag sprang som en yr höna. Kändes sådär.
Sen var det utvecklingssamtal, det första samtalet gick fint, jag hade väntat mig en del kritik men det gick bra o föräldrar och elev lämnade mötet nöjda.
Så till samtal nr 2. Första delen gick fint. Min kollega som var med för att hjälpa mig med eventuell kritik lämnade mötet och kände att det här går nog bra, elv lämnade mötet och pappan säger " Har du tid fem minuter?" Ja visst svarade jag glatt !
Sen börjar han skälla ut mej för saker som han säger att det går rykten om, han är inte beredd att höra min version alls och säger att om du skulle betee dig så här mot mitt barn då skulle jag minsann komma efter dig.
Jag försöker hitta fokus ii mötet igen men det är svårt och jag säger bara att jag förstår att vi har olika åsikter här och vi får respektera varandra för detta. han håller med sedan avslutar vi mötet.
När jag väl fattat att han faktiskt hotat mig så känns det helt hemskt i magen. Tårarna sprutar åt alla håll. Mina kollegor säger att detta är ju inte klokt. De tycker att min chef ska ringa föräldern. Tyvärr var min chef på möte så vi får ta i det där på måndag. Känslan är inte bra och jag är så glad att jag har skyddade telefonnummer. Föräldern kan alltså bara nå mig på jobbet. Det känns bra för där är man ju sällan själv.
Att vara lärare är svårt ibland. Föräldrar är så måna om sina barn. de vill dem så väl och ofta har de svårt att se att det finns flera sidor av en historia.
Kom o tänka på en av mina favoritlåtar. Klicka på länken var den nu hamnade, leta så hittar du den nog , det är verkligen en skön låt, jag älskar Phil Collins musik. Speciellt låten Another Day in Paradise. Den är fantastisk. Lyssna på texten, den är helt underbar.
Nåväl med magont och tårar i ögonen så fick jag lite besök av min allra närmsta vän. Hon tröstade lite o sen prata vi om annat.
Imorgon är en annan dag och på söndag händer det spännade saker. Jag lovar att berätta mer under helgen...
Kram
Bubblan
Snart är det årests mörkaste dag, men med den fina snön vi har här så blir det ljust och fint ändå.
Idag vsar verkligen ingen bra dag på jobbet. Betygssystemet hade kraschat. Vi kom inte åt mailen. Ingenting fungerade med andra ord. alla behövde hjälp och jag sprang som en yr höna. Kändes sådär.
Sen var det utvecklingssamtal, det första samtalet gick fint, jag hade väntat mig en del kritik men det gick bra o föräldrar och elev lämnade mötet nöjda.
Så till samtal nr 2. Första delen gick fint. Min kollega som var med för att hjälpa mig med eventuell kritik lämnade mötet och kände att det här går nog bra, elv lämnade mötet och pappan säger " Har du tid fem minuter?" Ja visst svarade jag glatt !
Sen börjar han skälla ut mej för saker som han säger att det går rykten om, han är inte beredd att höra min version alls och säger att om du skulle betee dig så här mot mitt barn då skulle jag minsann komma efter dig.
Jag försöker hitta fokus ii mötet igen men det är svårt och jag säger bara att jag förstår att vi har olika åsikter här och vi får respektera varandra för detta. han håller med sedan avslutar vi mötet.
När jag väl fattat att han faktiskt hotat mig så känns det helt hemskt i magen. Tårarna sprutar åt alla håll. Mina kollegor säger att detta är ju inte klokt. De tycker att min chef ska ringa föräldern. Tyvärr var min chef på möte så vi får ta i det där på måndag. Känslan är inte bra och jag är så glad att jag har skyddade telefonnummer. Föräldern kan alltså bara nå mig på jobbet. Det känns bra för där är man ju sällan själv.
Att vara lärare är svårt ibland. Föräldrar är så måna om sina barn. de vill dem så väl och ofta har de svårt att se att det finns flera sidor av en historia.
Kom o tänka på en av mina favoritlåtar. Klicka på länken var den nu hamnade, leta så hittar du den nog , det är verkligen en skön låt, jag älskar Phil Collins musik. Speciellt låten Another Day in Paradise. Den är fantastisk. Lyssna på texten, den är helt underbar.
Nåväl med magont och tårar i ögonen så fick jag lite besök av min allra närmsta vän. Hon tröstade lite o sen prata vi om annat.
Imorgon är en annan dag och på söndag händer det spännade saker. Jag lovar att berätta mer under helgen...
Kram
Bubblan
8 december 2010
Krympolin!
Tänk ibland skulle man verkligen vilja ha ett sånt där medel som krymper allt på lämpliga tillfällen. Ordet kommer nog från någon bok jag har läst någon gång, nån som kan komma ihåg vilken bok ordet krympolin kommer ur? I min hjärna står det helt stilla...
Idag hade jag iaf önskat att jag hade krympolin, jag har nämligen storstädat vårt hus. Jo visst älskar jag vårt hus o jag klagar inte egentligen över dess storlek, men när man har 297 kvadratmeter att städa så inser man att det är ett heltidsjobb när man väl sätter igång. Jag och lilla dottern som är hemma för att hon har vattkoppor har städat i åtta timmar men jag inser att jag skulle kunna hålla på lika länge till. Då hann jag inte dammtorka hela huset ändå. Städning är nog ett tillfälle då jag skulle ha det där krympolinet. Det är inte så tråkigt egentligen för det blir ju himla fint när det är klart men det tar ju sån förgjordad tid.
I övrigt har jag o hyresgästen släppt hästarna i paddocken en sväng så de fick leka av sig lite. de busade o sparkade bakut en hel del.
Imorgon väntar lite jobb som tränare med en ny och lite spännade häst som tydligen gillar att stegra sig, jag undviker att rida den i det längsta tänker jag. Men jag skrittade på den i elgen och då gick det fint. Skall bli kul att se vad ryttaren åstadkommit sedan jag var där i helgen.
Så, det var nog allt för idag. Ha det bäst!
Eran alldeles egna
Bubblan
I övrigt har jag o hyresgästen släppt hästarna i paddocken en sväng så de fick leka av sig lite. de busade o sparkade bakut en hel del.
Imorgon väntar lite jobb som tränare med en ny och lite spännade häst som tydligen gillar att stegra sig, jag undviker att rida den i det längsta tänker jag. Men jag skrittade på den i elgen och då gick det fint. Skall bli kul att se vad ryttaren åstadkommit sedan jag var där i helgen.
Så, det var nog allt för idag. Ha det bäst!
Eran alldeles egna
Bubblan
6 december 2010
Jippi o välkommen!
Jag har haft rätt ont i magen på sista tiden. Misstänker att mitt eländiga magsår gör sig gällande igen. Känns väl sådär mindre käckt. Har faktiskt käkat lite medicin för att få bukt med det värsta så jag inte hamnar där igen.
Men ikväll så känns det genast mycket bättre. Ny hyresgäst med sin häst flyttar in om ungefär två veckor. det ska bli så gott att få lite hjälp i stallet igen. För er som följde min gamla blogg så vet ni att min nuvarande hyresgäst skadat ryggen riktigt illa i en ridolycka. Så hon har ingen stalltjänst just nu. Men nu kanske allt lättar lite granna. Vill helst inte ens tänka på hur jobbigt det har varit ett tag. Men nu så känns allt lite ljusare. Mycket faktiskt. Välkomna hoppas jag att ni känner er!!!
Idag var en lång dag på jobbet. Jag jobbade över ända tills klockan var sju, men jag fick hur mkt som helst gjort. Känns riktigt bra faktiskt. Dessutom har jag en supersnäll arbetskamrat som höll mig sällskap. Vi jobbar så himla bra ihop. Känns gott o ha en sådan vän på mitt jobb.
Nä nu är det nog sovdags snart. Saknar några hjärtevänner riktigt mycket just nu. Men jag vet att de finns där ute och de vet att jag finns där för dem.
Kram på er allihop
er alldeles egen
Bubblan
Men ikväll så känns det genast mycket bättre. Ny hyresgäst med sin häst flyttar in om ungefär två veckor. det ska bli så gott att få lite hjälp i stallet igen. För er som följde min gamla blogg så vet ni att min nuvarande hyresgäst skadat ryggen riktigt illa i en ridolycka. Så hon har ingen stalltjänst just nu. Men nu kanske allt lättar lite granna. Vill helst inte ens tänka på hur jobbigt det har varit ett tag. Men nu så känns allt lite ljusare. Mycket faktiskt. Välkomna hoppas jag att ni känner er!!!
Idag var en lång dag på jobbet. Jag jobbade över ända tills klockan var sju, men jag fick hur mkt som helst gjort. Känns riktigt bra faktiskt. Dessutom har jag en supersnäll arbetskamrat som höll mig sällskap. Vi jobbar så himla bra ihop. Känns gott o ha en sådan vän på mitt jobb.
Nä nu är det nog sovdags snart. Saknar några hjärtevänner riktigt mycket just nu. Men jag vet att de finns där ute och de vet att jag finns där för dem.
Kram på er allihop
er alldeles egen
Bubblan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)