Har haft en tuff dag idag. Lilla dottern väckte mig av att hon höll på att kräkas. Fick snabbt väcka maken och be honom sanera sängen medan jag följde henne ner i källaren där vi har vårt badrum och ge henne en nattlig dusch. Två timmar senare var det studs upp och ut i stallet för att släppa ut hästarna. Sen var jag fantastiskt trött och vi somnade om till strax efter tio. Lillan kräktes igen och mer sanering blev det, sen passade katten på att spy ett par gånger samtidigt. Kändes sådär och jag funderade på om det var så att jag bytt bort mitt lärarjobb mot städjobb. Sen blev det till att trycka i henne vätska under hela dagen och ställa in alla aktiviteter i ett par dagar. Jag tror i och för sig att det var något hon ätit. Det var något i hennes köttbullar igår som var hårt så jag tror det var det. men vi tar det säkra för det osäkra. Här ska vi inte smitta någon. jag fick inte ens träffa min underbara hovis idag.
I hagen har det fungerat bättre än jag förväntat mig. Hästarna har delat sig två och två så alla får lite mat. Det fanns till och med mat kvar i foderstationen. Kändes hur bra som helst, äntligen lite ordning och reda :-)
Det som ärligt talat oroar mig mest just nu är min mage som protesterar högljutt. Känns som magsåret är på gång tillbaka. Vill inte att det ska vara så. Jag vill inte vara sjukskriven igen. Den här gången är räddningen mycket längre bort. De som räddade mig sist finns inte med i mitt liv på samma sätt. Känns oroligt.
På onsdag ska jag iallafall träffa lillebror och ta en fika. det ska bli grymt skoj. Jag saknar honom så. Ska bli spännande att se hur det gick med betygen och hur han mår och allt så. Räknar timmar och dagar tills dess. det är fantastiskt att ha världens bästa bror!!!!!
Nä nu är det filmtime och sovdags. Kan tipsa om Beauty & The beast serien som gick för massor med år sedan på SVT, den finns till delar på youtube och är en klar favorit just nu när livet känns lite tungt.
Kramar
Bubblan
Livet är en spännade resa, som småbarnsmamma, lärare, tränare av hästar och en något filosofisk natur kan du förvänta dig allt och lite till i min blogg. Välkommen ombord så reser vi... :-)
20 december 2010
18 december 2010
Gamla vänner och nya!
Hallo dä ute. Idag har det verkligen varit stall för hela slanten. Vi släppte in den nya hyresgästens äst i hagen idag. Det var ganska lugnt eftersom vi inte släppte in lilleman först. Han fick vänta i skogshagen innan jag tog en tur med min körlärare. Det här med körning på det här sättet är verkligen helt nytt för mig. man kan ju göra massor med lite roliga och bra knep. Min körlärare känns verkligen superduktig och är rolig och trevlig, vilket gör mycket eftersom att man kör ju en stund varje gång:-) Känns så gott att äntligen få lite hjälp!!!
Sen fick lilleman äntligen komma ut i hagen o då sprang hästarna förstås en vända till men det var verkligen riktigt lugnt i hagen. De åt inte upp all mat för de var nog helt enkelt inte hungriga.
Mina nya hyresgäster är verkligen hur mysiga som helst och jag ser fram emot att ha dem här under våren, hoppas de stannar länge:-) Nu ska jag bara hitta en medryttare till min lite äldre häst också. Han behöver någon som rider honom lite mer än vad jag hinner.
Dagen avslutades med att jag somnade i soffan och missade Narnia filmen jag har velat se så länge. Fastnade i MI3 istället och den verkade bra. Så helt plötsligt dök det upp ett litet meddelande på min FB. En gammal elev som bara hörde av sig och sa att han saknade mina lektioner. Det känns riktigt gott att få sådana meddelanden. man blir ju glad i hela kroppen. han gick i en år 9 som gick ut i våras som jag blev någon slags bonusmentor för. De hade mig mer som mentor än sin egen mentor. ibland hör man ifrån dem så är och då blir jag så där grymt glad i hela kroppen. kommer säkert gå och le med hela ansiktet i ett par dagar över det för meddelandet. så stort tack för sånt!!!
Nä nu ska jag nog somna om igen, har så ont i magen att jag helst vill glömma allt. Men det är en ny dag på gården imorgon.
Kramar
Bubblan
Sen fick lilleman äntligen komma ut i hagen o då sprang hästarna förstås en vända till men det var verkligen riktigt lugnt i hagen. De åt inte upp all mat för de var nog helt enkelt inte hungriga.
Mina nya hyresgäster är verkligen hur mysiga som helst och jag ser fram emot att ha dem här under våren, hoppas de stannar länge:-) Nu ska jag bara hitta en medryttare till min lite äldre häst också. Han behöver någon som rider honom lite mer än vad jag hinner.
Dagen avslutades med att jag somnade i soffan och missade Narnia filmen jag har velat se så länge. Fastnade i MI3 istället och den verkade bra. Så helt plötsligt dök det upp ett litet meddelande på min FB. En gammal elev som bara hörde av sig och sa att han saknade mina lektioner. Det känns riktigt gott att få sådana meddelanden. man blir ju glad i hela kroppen. han gick i en år 9 som gick ut i våras som jag blev någon slags bonusmentor för. De hade mig mer som mentor än sin egen mentor. ibland hör man ifrån dem så är och då blir jag så där grymt glad i hela kroppen. kommer säkert gå och le med hela ansiktet i ett par dagar över det för meddelandet. så stort tack för sånt!!!
Nä nu ska jag nog somna om igen, har så ont i magen att jag helst vill glömma allt. Men det är en ny dag på gården imorgon.
Kramar
Bubblan
17 december 2010
Skolavslutning
ÄÄÄÄÄÄntligen var det slut på skolan för det här året. Ska man kort sammanfatta mitt år så har det varit rent grymt jobbigt. hade aldrig överlevt utan alla fina fantastiska människor jag har runt omkring mig. Både stora å små. Ett extra tack går ju förstås till mina hjärtegull, ja visst ja du vet ju inte vilka det är. Men det får jag berätta en annan gång. Fantastiska är de i vilket fall, det värsta är bara att jag saknar dem så grymt mycket.
Nåväl, bytt jobb har jag ju gjort, kul men jobbigt. Saknar vänner jag lämnat men älskar alla nya jag har funnit. Det var extra trist att inte få önska en av dem god jul eftersom den personen var på annat håll när jag hade haft chansen.
Skolavslutningen var jättejobbig, det var jobbigt att vara där. Jag kände mig ensam och utsatt och försökte hålla mig undan lite. det lyckades bra och det var jag glad för. Fick skäll av en förälder, för något som egentligen inte ligger på mig men vad gör man det är bara till att lyssna och le :-) Ibland är lärarlivet tufft.
Idag har jag varit och hälsat på en god vän. Det var trevligt och roligt. Massor med roliga samtal och historier. Vi har alltid så himla trevligt. Kul när det inte är vänner man ser varje dag. Då blir det extra mycket att prata om.
Sen kom jag till sist hem efter körning på förskräckligt hala vägar. Då kom våra nya hyresgäster efter en stund. Det känns så gott i magen. De verkar jättetrevliga och jag pratade med en annan vän om att de flyttat in idag. Hon visade sig känna dem ganska väl och sa att de är både trevliga och hjälpsamma, precis det min magkänsla säger också.
Nä nu måste jag faktiskt sova. Är helt galet trött, tack allihop för en härlig dag :-)
Kram
Bubblan
Nåväl, bytt jobb har jag ju gjort, kul men jobbigt. Saknar vänner jag lämnat men älskar alla nya jag har funnit. Det var extra trist att inte få önska en av dem god jul eftersom den personen var på annat håll när jag hade haft chansen.
Skolavslutningen var jättejobbig, det var jobbigt att vara där. Jag kände mig ensam och utsatt och försökte hålla mig undan lite. det lyckades bra och det var jag glad för. Fick skäll av en förälder, för något som egentligen inte ligger på mig men vad gör man det är bara till att lyssna och le :-) Ibland är lärarlivet tufft.
Idag har jag varit och hälsat på en god vän. Det var trevligt och roligt. Massor med roliga samtal och historier. Vi har alltid så himla trevligt. Kul när det inte är vänner man ser varje dag. Då blir det extra mycket att prata om.
Sen kom jag till sist hem efter körning på förskräckligt hala vägar. Då kom våra nya hyresgäster efter en stund. Det känns så gott i magen. De verkar jättetrevliga och jag pratade med en annan vän om att de flyttat in idag. Hon visade sig känna dem ganska väl och sa att de är både trevliga och hjälpsamma, precis det min magkänsla säger också.
Nä nu måste jag faktiskt sova. Är helt galet trött, tack allihop för en härlig dag :-)
Kram
Bubblan
14 december 2010
Snörvel, snörvel och syskonkärlek
Sista tiden har jag varit sjuk en hel del. Just nu snörvlar jag rätt mkt. Har fått en elak förkylning som vägrar ge upp, inte ens massa Alvedon verkar fungera. Jag är ju iofs helt emot sånt men ibland måste till och med jag ge med mig. Jag gillar inte att käka tabletter helt enkelt. Men nu har jag fått ge upp ett par dagar. Jag hade feberfrossa typ igår och idag med. Efter halva dagen gav jag upp och gick hem, ställde in sista utvecklingssamtalet. Ett jobbigt sådant också så det var rätt skönt.
Sen gick jag hem o toksov ett par timmar, men rösten låter som en kratta o jag känner mig inte alls pigg. Funderar på att vara hemma imorgon med så att jag blir frisk ordentligt. Jag känner mej rätt kass faktiskt. Länge sen jag var så här dålig, hostar gör jag också.
Skikcade ett litet SMS imorse till min bror. Han vekade bli glad. Jag typ bara skickade en liten hälsning. Så han vet att ajg tänker på honom. Ni som känner mig väl och läser min blogg vet att jag har ju ingen biologisk bror. Det är kanske lika bra att jag förklarar hur det här hänger ihop.
Förra läsåret hade jag en massa goa glada elever. Två av dem hjälpte mig gansa mycket med små saker. Fixa lite i salen och så. Trevligt och många goa glada skratt hade vi. Den ena av dem har en storebror. denna storerbror hjälpte jag när han skadat sig en gång för massa år sedan. Vi satt på sjukhuset i massor med timmar och då lovade jag denna storebror att ta hand om hans lillebor. Som du säkert fattar var förstås lillebror en av de eleverna som hjälpte mig.
Nåväl i början på vårterminen förra året fick jag blödande magsår. Jag blev jättesjuk o blev sjukskriven under två veckor. När jag sedan kom tillbaka så kom dessa två elever o fullkomligt kastade ig runt halsen på mig. De var så jätteglada att jag var tillbaka på jobbet. Just det där kom att betyda rätt mkt för mig. Jag fortsatte hjälpa dem med smått och gott. Fick dem att öka sin närvaro, räddade dem när de hitta på dumeter eller när det var bekymmer med andra ämnen än just mina. Vi hade kul och skrattade ofta. En av killarna, han utan storebror, kom att stå mig ganska nära. En dag kom det in en annan elev i salen när vi höll på att geja med något.
- Ni låter ju som två syskon sa eleven som kom in.
Vi båda blev alldeles tysta och sen skratta vi lite åt det hela. Men vi insåg nog båda att hon hade rätt.
I slutet på terminen skrev jag ett litet brev till de båda grabbarna och tackade för läsåret och för all hjälp jag fått. På det ena skrev jag under med din bonussyster ( och mitt namn )
Sedan den dagen så kommer det ofta meddelanden från "brorsan" och jag skickar från "syster". Det är en fin och speciell relation som jag är så glad över att jag har. Det är verkligen syskonkärlek mellan oss. det känns speciellt och roligt att ha någon som står en så nära, om man vet att man kan lita på. Han vet att han kan lita på mig i alla lägen, ett förtroende jag aldrig tänker bryta. Han vet att jag finns där i alla lägen, vad det än är, vart det än är och när det än är.
För ett tag sedan var hans mamma jättesjuk och vem var det då som ringde varje dag och kollade läget? Vem oroade sig, kunde inte sova och funderade en massa. Jo jag så klart. jag tror han tyckte jag var lite tjatig ett tag, men jag tror också att han tyckte att det var rätt gott att ha mig där om än på avstånd. hans riktiga familj hälsade så gott när vi hördes när hans mamma kommit hem. Så jag tror de uppskattade engagemanget.
Ja det är en ovanlig vän jag har men roligt är det. Roligare än någon kan förstå, tack för att du finns brorsan :-)
Kramar
Bubblan
Sen gick jag hem o toksov ett par timmar, men rösten låter som en kratta o jag känner mig inte alls pigg. Funderar på att vara hemma imorgon med så att jag blir frisk ordentligt. Jag känner mej rätt kass faktiskt. Länge sen jag var så här dålig, hostar gör jag också.
Skikcade ett litet SMS imorse till min bror. Han vekade bli glad. Jag typ bara skickade en liten hälsning. Så han vet att ajg tänker på honom. Ni som känner mig väl och läser min blogg vet att jag har ju ingen biologisk bror. Det är kanske lika bra att jag förklarar hur det här hänger ihop.
Förra läsåret hade jag en massa goa glada elever. Två av dem hjälpte mig gansa mycket med små saker. Fixa lite i salen och så. Trevligt och många goa glada skratt hade vi. Den ena av dem har en storebror. denna storerbror hjälpte jag när han skadat sig en gång för massa år sedan. Vi satt på sjukhuset i massor med timmar och då lovade jag denna storebror att ta hand om hans lillebor. Som du säkert fattar var förstås lillebror en av de eleverna som hjälpte mig.
Nåväl i början på vårterminen förra året fick jag blödande magsår. Jag blev jättesjuk o blev sjukskriven under två veckor. När jag sedan kom tillbaka så kom dessa två elever o fullkomligt kastade ig runt halsen på mig. De var så jätteglada att jag var tillbaka på jobbet. Just det där kom att betyda rätt mkt för mig. Jag fortsatte hjälpa dem med smått och gott. Fick dem att öka sin närvaro, räddade dem när de hitta på dumeter eller när det var bekymmer med andra ämnen än just mina. Vi hade kul och skrattade ofta. En av killarna, han utan storebror, kom att stå mig ganska nära. En dag kom det in en annan elev i salen när vi höll på att geja med något.
- Ni låter ju som två syskon sa eleven som kom in.
Vi båda blev alldeles tysta och sen skratta vi lite åt det hela. Men vi insåg nog båda att hon hade rätt.
I slutet på terminen skrev jag ett litet brev till de båda grabbarna och tackade för läsåret och för all hjälp jag fått. På det ena skrev jag under med din bonussyster ( och mitt namn )
Sedan den dagen så kommer det ofta meddelanden från "brorsan" och jag skickar från "syster". Det är en fin och speciell relation som jag är så glad över att jag har. Det är verkligen syskonkärlek mellan oss. det känns speciellt och roligt att ha någon som står en så nära, om man vet att man kan lita på. Han vet att han kan lita på mig i alla lägen, ett förtroende jag aldrig tänker bryta. Han vet att jag finns där i alla lägen, vad det än är, vart det än är och när det än är.
För ett tag sedan var hans mamma jättesjuk och vem var det då som ringde varje dag och kollade läget? Vem oroade sig, kunde inte sova och funderade en massa. Jo jag så klart. jag tror han tyckte jag var lite tjatig ett tag, men jag tror också att han tyckte att det var rätt gott att ha mig där om än på avstånd. hans riktiga familj hälsade så gott när vi hördes när hans mamma kommit hem. Så jag tror de uppskattade engagemanget.
Ja det är en ovanlig vän jag har men roligt är det. Roligare än någon kan förstå, tack för att du finns brorsan :-)
Kramar
Bubblan
13 december 2010
Lysande utsikter!
Ja ibland blir lilla jag stolt över saker jag gör. Jag har ju kört in min ena lilla häst alldeles själv. Instruktionsbok hade jag inte och hjälp saknade jag. Jo det är ju förresten en liten lögn för jag hade hjälp i en kvart att få selen på rätt ställe, jag hade ju ingen som helst aning om hur jag skulle sätta fast den :-)
Nåväl i helgen gick jag en liten kurs för en duktig körtränare. jag bekände färg genast genom att avböja all tänkbar hjälp med att ta mig in i ridhuset. Det gick fint o jag hade säkert tre centimeter på varje sida om vagnen till godo. Sen hälsade jag glatt på tränaren och berättade att jag tänkte vinna svenska mästerskapen för min hästs ras till sommaren, hästen är tre år gammal. Han skratta lite och skakade på huvudet. Han såg verkligen ut som han funderade på vilken sorts galning jag var.
Nåväl jag gav mig ut på fyrkantsspåret och körde. Tränaren frågade flera gånger hur gammal hästen var och om det var jag som ägde honom. Han undrade om jag stött på några problem under inkörningen. -Nej svarade jag. Han gav exempel på en massa otäcka saker som kan hända under inkörning och jag svarade: -Nej, det har inte hänt. Sen gick tonläget upp och han nästan skrek men några problem har du väl råkat ut för. -Nej, svarade jag förstås. Sen fick vi lite hjälp med hur jag skulle få hästen att gå i form. Det gick bra det också. Tränaren trodde att hästen skulle sticka vilken sekund som helst. Men jag känner ju min kille så jag var inte så orolig. Efter typ tusen frågor om hästen verkligen var bara tre år konstaterade tränaren att han inte visste vad han skulle göra med mig. Han vågade inte pressa oss mer, jag tyckte att det var bra för ett första pass men nästa gång vill jag nog ha lite mer press. Ska se om jag kan visa lite av vad vi egentligen kan. Vi fick ju inte visa hälften:-) Tränaren skulle dö om han såg hur jag kör ute i skogen. Då är det full fart i S-kurvor utan några som helst problem. Men det är inget jag pressar fram, vi bar kan det liksom. jag är ju orädd så jag bara kör.
Sen fick vi skritta av men jag passade på att galoppera lite också bara för å visa att det kan vi ,med. Tränaren liksom bara suckade, han trodde nog inte att vi kunde det heller. Men det är ju inget problem för oss :-) Han berömde mig en massa och sa att jag ar en väldigt vacker häst. Att han trodde att om fem år så kommer vi att kunna tävla fullt ut i Sverige. Jag sa inte att vi inte har det som mål, men det var ju skoj att höra :-) Mot slutet lät han inte heller så tveksam till våra mål. Jag passade ju på att berätta att hon som vann i somras hade kört sin häst tolv gånger, jag har kört min i ett år lite drygt. Nu och sen har jag ju en bra o vettig tränare också :-) Livet känns helt enkelt toppen. Jag är riktigt stolt över min fina häst och mig själv också förstås. känns som att jag gjort ett riktigt bra jobb :-)
Kram
Bubblan
Nåväl i helgen gick jag en liten kurs för en duktig körtränare. jag bekände färg genast genom att avböja all tänkbar hjälp med att ta mig in i ridhuset. Det gick fint o jag hade säkert tre centimeter på varje sida om vagnen till godo. Sen hälsade jag glatt på tränaren och berättade att jag tänkte vinna svenska mästerskapen för min hästs ras till sommaren, hästen är tre år gammal. Han skratta lite och skakade på huvudet. Han såg verkligen ut som han funderade på vilken sorts galning jag var.
Nåväl jag gav mig ut på fyrkantsspåret och körde. Tränaren frågade flera gånger hur gammal hästen var och om det var jag som ägde honom. Han undrade om jag stött på några problem under inkörningen. -Nej svarade jag. Han gav exempel på en massa otäcka saker som kan hända under inkörning och jag svarade: -Nej, det har inte hänt. Sen gick tonläget upp och han nästan skrek men några problem har du väl råkat ut för. -Nej, svarade jag förstås. Sen fick vi lite hjälp med hur jag skulle få hästen att gå i form. Det gick bra det också. Tränaren trodde att hästen skulle sticka vilken sekund som helst. Men jag känner ju min kille så jag var inte så orolig. Efter typ tusen frågor om hästen verkligen var bara tre år konstaterade tränaren att han inte visste vad han skulle göra med mig. Han vågade inte pressa oss mer, jag tyckte att det var bra för ett första pass men nästa gång vill jag nog ha lite mer press. Ska se om jag kan visa lite av vad vi egentligen kan. Vi fick ju inte visa hälften:-) Tränaren skulle dö om han såg hur jag kör ute i skogen. Då är det full fart i S-kurvor utan några som helst problem. Men det är inget jag pressar fram, vi bar kan det liksom. jag är ju orädd så jag bara kör.
Sen fick vi skritta av men jag passade på att galoppera lite också bara för å visa att det kan vi ,med. Tränaren liksom bara suckade, han trodde nog inte att vi kunde det heller. Men det är ju inget problem för oss :-) Han berömde mig en massa och sa att jag ar en väldigt vacker häst. Att han trodde att om fem år så kommer vi att kunna tävla fullt ut i Sverige. Jag sa inte att vi inte har det som mål, men det var ju skoj att höra :-) Mot slutet lät han inte heller så tveksam till våra mål. Jag passade ju på att berätta att hon som vann i somras hade kört sin häst tolv gånger, jag har kört min i ett år lite drygt. Nu och sen har jag ju en bra o vettig tränare också :-) Livet känns helt enkelt toppen. Jag är riktigt stolt över min fina häst och mig själv också förstås. känns som att jag gjort ett riktigt bra jobb :-)
Kram
Bubblan
10 december 2010
Hotad på jobbet
Hallå där!
Snart är det årests mörkaste dag, men med den fina snön vi har här så blir det ljust och fint ändå.
Idag vsar verkligen ingen bra dag på jobbet. Betygssystemet hade kraschat. Vi kom inte åt mailen. Ingenting fungerade med andra ord. alla behövde hjälp och jag sprang som en yr höna. Kändes sådär.
Sen var det utvecklingssamtal, det första samtalet gick fint, jag hade väntat mig en del kritik men det gick bra o föräldrar och elev lämnade mötet nöjda.
Så till samtal nr 2. Första delen gick fint. Min kollega som var med för att hjälpa mig med eventuell kritik lämnade mötet och kände att det här går nog bra, elv lämnade mötet och pappan säger " Har du tid fem minuter?" Ja visst svarade jag glatt !
Sen börjar han skälla ut mej för saker som han säger att det går rykten om, han är inte beredd att höra min version alls och säger att om du skulle betee dig så här mot mitt barn då skulle jag minsann komma efter dig.
Jag försöker hitta fokus ii mötet igen men det är svårt och jag säger bara att jag förstår att vi har olika åsikter här och vi får respektera varandra för detta. han håller med sedan avslutar vi mötet.
När jag väl fattat att han faktiskt hotat mig så känns det helt hemskt i magen. Tårarna sprutar åt alla håll. Mina kollegor säger att detta är ju inte klokt. De tycker att min chef ska ringa föräldern. Tyvärr var min chef på möte så vi får ta i det där på måndag. Känslan är inte bra och jag är så glad att jag har skyddade telefonnummer. Föräldern kan alltså bara nå mig på jobbet. Det känns bra för där är man ju sällan själv.
Att vara lärare är svårt ibland. Föräldrar är så måna om sina barn. de vill dem så väl och ofta har de svårt att se att det finns flera sidor av en historia.
Kom o tänka på en av mina favoritlåtar. Klicka på länken var den nu hamnade, leta så hittar du den nog , det är verkligen en skön låt, jag älskar Phil Collins musik. Speciellt låten Another Day in Paradise. Den är fantastisk. Lyssna på texten, den är helt underbar.
Nåväl med magont och tårar i ögonen så fick jag lite besök av min allra närmsta vän. Hon tröstade lite o sen prata vi om annat.
Imorgon är en annan dag och på söndag händer det spännade saker. Jag lovar att berätta mer under helgen...
Kram
Bubblan
Snart är det årests mörkaste dag, men med den fina snön vi har här så blir det ljust och fint ändå.
Idag vsar verkligen ingen bra dag på jobbet. Betygssystemet hade kraschat. Vi kom inte åt mailen. Ingenting fungerade med andra ord. alla behövde hjälp och jag sprang som en yr höna. Kändes sådär.
Sen var det utvecklingssamtal, det första samtalet gick fint, jag hade väntat mig en del kritik men det gick bra o föräldrar och elev lämnade mötet nöjda.
Så till samtal nr 2. Första delen gick fint. Min kollega som var med för att hjälpa mig med eventuell kritik lämnade mötet och kände att det här går nog bra, elv lämnade mötet och pappan säger " Har du tid fem minuter?" Ja visst svarade jag glatt !
Sen börjar han skälla ut mej för saker som han säger att det går rykten om, han är inte beredd att höra min version alls och säger att om du skulle betee dig så här mot mitt barn då skulle jag minsann komma efter dig.
Jag försöker hitta fokus ii mötet igen men det är svårt och jag säger bara att jag förstår att vi har olika åsikter här och vi får respektera varandra för detta. han håller med sedan avslutar vi mötet.
När jag väl fattat att han faktiskt hotat mig så känns det helt hemskt i magen. Tårarna sprutar åt alla håll. Mina kollegor säger att detta är ju inte klokt. De tycker att min chef ska ringa föräldern. Tyvärr var min chef på möte så vi får ta i det där på måndag. Känslan är inte bra och jag är så glad att jag har skyddade telefonnummer. Föräldern kan alltså bara nå mig på jobbet. Det känns bra för där är man ju sällan själv.
Att vara lärare är svårt ibland. Föräldrar är så måna om sina barn. de vill dem så väl och ofta har de svårt att se att det finns flera sidor av en historia.
Kom o tänka på en av mina favoritlåtar. Klicka på länken var den nu hamnade, leta så hittar du den nog , det är verkligen en skön låt, jag älskar Phil Collins musik. Speciellt låten Another Day in Paradise. Den är fantastisk. Lyssna på texten, den är helt underbar.
Nåväl med magont och tårar i ögonen så fick jag lite besök av min allra närmsta vän. Hon tröstade lite o sen prata vi om annat.
Imorgon är en annan dag och på söndag händer det spännade saker. Jag lovar att berätta mer under helgen...
Kram
Bubblan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)