Ammning!

Idag blev det två inlägg eftersom jag lagrat ett gammal inlägg o inte hunnit publicerat det. Surställen fungerar utmärkt :-)

Pratade med en vän om ammning idag och tänkte filosofera lite över det. När jag fick miin dotte för fem år sedan så var ammningen en mardröm. Jag hade riktigt ont i kroppen efter en jobbig förlossning och kejsarsnitt. Detta gjorde att jag inte kunde röra mig fullt ut och att sitta upp och amma fungerade helt enkelt inte. Allt gjorde ont och mjölk hade jag dåligt med. Lilltjejen bara skrek och livet kändes som en mardröm. Hon föddes på en torsdagsmorgon och på söndagen åkte vi hem. Jag var trött på att alla kom o slet i mina bröst och ingen hade någon som helst plan för hur vi skulle få ammningen att fungera. När vi kom hem testade vi det mesta, jag ljuger nog inte ens när jag säger att jag prövade att amma upp och ned. Till slut efter ca två veckors övande och prövande fick jag det hela att fungera. Skam den som ger sig men jag förstår att folk ger upp med det här.

När nu min lille kille kom så visste jag ju hur jag skulle göra men det svåra var att lära honom eftersom han var lite svag efter förlossningsäventyret. Lika envis som sist så kämpade jag med sondning och amning. Pumpade med pump och sondade, dag som natt. Till sist gick det och nu äter han helt själv. problemet nu är väl att jag måste amma så mkt. Cirka två gånger på natten, ett par timmar på förmiddagen, ett par kortisar mitt på dagen och sedan ammar jag från kl 17 till 23 eller 02 varje dag. jag ska villigt erkänna att detta är det svåraste "jobb" jag någonsin haft. Ibland gör det skitont och man måste göra det hur trött man än är. Men det är också mysigt att få vara sitt barn så nära och hjälpa det att växa till en stor och självständig människa. Ammning är världes svåraste men härligaste jobb. Ge det tid!
Kram
Bubblan

PS Bilden är från en av de första gångerna Smul och jag möttes <3

Att vara hemma!

Ja jag vet att inläggen inte direkt haglar in här på bloggen men det beror nog mest på att jag inte hinner allt här i världen. Dagarna går åt att ta hand om barnen, pyssla med hästarna o hålla ordning på huset. Hinner man sova så har man tur. Ett par nätter nu har det bara blivit sisådär tre fyra timmars sömn. Har man riktig tur hinner man sova en kvart mitt på dagen :-) Det är inte alldeles lätt att ha min lilla goda femåring hemma. Hon blir förstås uttråkad av att vara hemma så mkt men vi kan ju inte göra något annat. Skulle hon få vara på dagis är det risk att Smul faktiskt dör och det skulle jag inte kunna leva med som du säkert förstår. Därför gäller det att kämpa på även om vägen just nu känns väääääldigt lång. Vi försöker göra små utflykter men det är ju inte så lätt eftersom vi inte kan gå in någonstans. Vi har börjat renovera mitt gamla dockhus vilket vi båda tycker är skoj. om någon råkar veta vart man köper lertegel till dockhus billigt så hojta för usch va dyrt det är :-(

Idag kom vi iallafall på jag och min lilla tjej att vi ska ha surställen. Helt enkelt ett ställe dit man kan gå och sura om man är sur och arg. Sen när man har surat klart så ska vi gå och ge den andra en kram. Ska bli spännande att se om det fungerar imorgon.

Din sjukdom finns inte!

Ja ibland blir man förundrad. Har idag pratat med försäkringskassan för tionde gången eller något. De har äntligen inte betalat ut full ersättning till mig. Det ska bero på att min sjukdom inte finns. Det är nämligen så att jag svimmar när jag ammar. Inte speciellt praktiskt alls. Speciellt inte med ett barn på armen o ett större barn i närheten. Problemet är dessutom att det ibland kan ta en eller ett par timmar innan jag vaknar till. Det beror inte på varken blodtrycket eller blodsockret så min läkare är lite lätt förvirrad. Det finns ingen diagnos för det här, så läkaren kunde bara skriva vad som händer på mitt sjukintyg. Detta konstaterade tanten på försäkringskassan o alltså får jag ingen ersättning. De på försäkringskassan hade kommit fram att de aldrig hört talas om detta o alltså finns det inget problem. Jag måste ju ändå säga att det är bekymmersamt att ligga avsvimmad ensam hemma med två barn. Men det tyckte inte tanten. För hon tyckte att jag kunde ha hand om barnen emellan jag svimmar. Men då funderar jag på att jag ammar ca varannan timma o svimmar lite då och då. Ska min make då fara fram o tillbaka från jobbet o hjälpa till när jag har svimmat. För då kan jag ju ta telefonen o ringa honom ;-) Maken föreslog i af att vi skulle skickar en DVD med Dr House så kunde tanten få se på lite konstiga diagnoser. Bra ide tyckte jag !!!

För övrigt när vi ändå pratar tv-serier måste jag bara säga att jag skarpt gillar serien Mot alla odds som går på SVT. Den är verkligen jättebra!!! En annan serie som vi fastnat fullständigt för här hemma är serien Game of Thrones. Det är verkligen en riktig nagelbitarserie. Det är så spännande så att det är alldeles andlöst tyst i 60 minuter varje onsdag hemma hos oss. Vad har du för favoritserie?

Dagen idag har förutom ett konstigt samtal till försäkrinskassan innehållit en härlig tur i solskenet med dottern o lilla hästen. Det är verkligen supermysigt att vara ute i skogen med min lilla tjej. Hon fick köra vagnen en massa idag o det klarade hon fint. Till hösten är hon anmäld till ridskolan, skruttigt dyrt men jag tror hon komemr gilla det skarpt. Shettisridskola blir det så hon får känna sig lite stor i stallet. Våra gigantiska hästar är lite för stora för henne.

Avslutar med ett kort på min goding.
kram
Bubblan

5 ÅR

För fem år sedan idag föddes min lilla dotter, eller ja liten å liten. Idag är hon fem år. Jag kan inte ens själv fatta hur fort tiden gått. En liten självständig tjej nästan jämt. Utom när hon är rädd för spöken o rävar o annat läskigt ;-) Jag är så himla glad för att jag har både en tjej o en kille. När jag var liten drömde jag om att ha en av varje och för femton dagar sedan gick det i uppfyllelse. Glad är ett ord som inte räcker till. Känns så härligt att få ha lite av varje. det ska bli så spännande att följa mina små godingar i deras liv. Hoppas att man kan vara lite till nytta som förälder när de blivit stora också. Ibland är jag väldigt glad för att jag är lärare och träffar barn och ungdomar av alla sorter, både de enkla och de svåra. Jag tror att jag kommer ha nytta av det som förälder. Men sedan sägs det ju att lärare är de besvärligaste föräldrarna också ;-)

Dagen har varit lite underlig i form av födesledagsfirande, alla paket blev inte riktigt inslagna och firandet blev i form av lite fulsång ( min sångröst kan man skämmas för helt klart ) och Hello Kitty glass. Jag tror vi får ta igen detta nästa år och fira vår tje ordentligt. Barnkalas är ju inte att tänka på eftersom Smul antagligen skulle dö om han fick en dagisförkylning. Så vi laddar med storkalas 15 feb 2013 :-)

Idag  har jag även hunnit med en tur ut i skogen med en av stalltjejerna. Hennes unghäst fick följa med på släp. Stackars kille, han fick verkligen jobba i våra galna backar, men han skötte sig exemplariskt. Även min lille kille jobbade superfint och var verkligen behjälplig hela tiden. Solen strålade så jag fick använda solglasögon, underbart!!!! Bifogar en gammal bild på vår coola tjej, också hon med solglasögon här. Gissar att hon är ca 3 år på bilden. Älskade barn!!!! <3

Kramar 

Bubblan

Alla hjärtans dag

Ja det här inlägget ska inte egentligen handla om alla hjärtans dag men jag kom inte på något bättre ;-) jag tycker alla hjärtans dag är ett rätt fånigt påfund, men visst jag kan tala om för mina älskade att jag älskar dem lite extra en sådan dag så de inte känner sig bortglömda i denna kommersiella yra.

Här hemma går livet vidare i sin gilla takt. Både jag o maken är oerhört trötta eftersom det gäller att mata Smul mitt i natten två gånger. Det tar tid eftersom man ska värma mjölk o amma o byta blöja o allt sånt. Men vi hoppas att det snart ska gå att amma helt o hållet. I natt slog han rekord den lille o ammade 30 minuter alldeles själv, duktig tycker vi men sjukvården tycker inte att det räcker. Hmmm, grrrr eller något. Nu har vi i alla fall hemsjukvård som kommer två gånger i veckan o väger honom o kollar sonden. Tre veckor trodde de att vi skulle få behålla den, jag bara längtar tills den ska bort. Stackars maken är så trött att jag nästan är orolig för honom. han går ju liksom inte på ammningshormoner som jag, fast jag är också rätt trött ska jag säga dig.

Det känns gott att vara hemma o kunna pyssla om hästarna också. Idag ska jag för första gången sedan i november gå vår runda med min äldsta häst. Den tar 40 minuter att gå, ska bli spännande att se hur jag orkar det. Som tur är får jag gott sällskap av en av våra goa hyresgäster. För övrigt har jag klurat en del på det här med tömkörning.


Här är en bild på mig o lillhästen i steg två av vår körning. Vi började med tömkörning ganska tidigt. Han var nog ett och ett halvt år och sedan höll vi på i ett år ungefär. När han fyllt två började vi med att dra släpa. Här på bilden är vår paddock som vi harvade ofta. I början med en vanlig EU-pall och sedan med harven du ser på bilden. Självklart finns det risker med att harva så här men jag har haft den otroliga turen att ha en extremt lugn häst. Varje steg har gått så oförskämt enkelt att både jag o andra har undrat. Det jag klurar på är hur mycket folk i allmänhet tömkör sina hästar. Gör de det för inridningen eller inkörnings skull. Jag gjorde det för inkörningens skull men insåg senare att jag hade väldigt god nytta av det i ridningen. Att sätta på både sadel o vagn har känts som en förlängning av tömkörningen och jag har haft min häst miljötränad tack vare tömkörningen redan i stegen som kom sedan.

Det här är en bild från vår allra första westerntävling. Lillkillen är riden ca 8 månader, maximalt 1 gång per vecka. Vi slog färdigutbildade hästar. Jag tror grundarbetet jag hade gjort verkligen hade nytta här. Vi kunde reglera tempo och hade fin styrning trots så lite ridning.

Sista bilden för idag är en bild på när vi kört ca 8 månader och var iväg på en rasparad. Det tog två timmar! att köra runt travbanan 2 varv men lillen höll sig lugn o fin. Många blev imponerade när de hörde hur ung min häst var då och hur lite han var körd. Bredvid mig i vagnen på bilden sitter hästens uppfödare som träffade honom för första gången sedan han flyttat till mig. Kändes extra kul att kunna bjuda på en tur med min underbara häst.

Så vart ville jag då komma som avslutning på detta inlägg? Jo jag tror att tömkörning är fantastiskt viktgit och att man har det igen hur många gånger som helst om man gör ett bra grundarbete med det. Vad tror du om tömkörningen???

Kram 

Bubblan

Crazy Horse Technique

Så nu ska jag hålla mitt löfte om att förklara detta en gång för alla. Jag får ofta frågan när jag jobbar som tränare vad vi ska göra med dessa hästar som inte kan hålla ett jämnt tempo utan bara ökar och ökar. Jag läste på och hittade den här tekniken på någon hemsida någonstans. När jag sedan letat så har jag inte hittat sidan igen tyvärr. Men nu ska jag hjälpa till och reda ut detta en gång för alla.

Visst har du suttit där en eller annan gång när hästen bara ökar och ökar från det tempo du begärt. Inte speciellt roligt alls. Att sitta o slita i tyglarna tröttnar man på, att byta till skarpare bett och bromsa sig ur situationen ger sällan det resultat man vill ha. Så då är det här en teknik som fungerar. Jag har använt den på flertalet hästar i ca 5 års tid och varit jättenöjd med resultatet.

Först ska man kanske ta bakgrunden till att westenhästar ska gå jämnt och fint. det handlar ju om att cowboyen ska kunna arbeta och lita på sin häst. Har cowboyen begärt att hästen ska röra sig i ett visst tempo så måste han kunna lita på att hästen fortsätter i samma tempo så att ingen olycka händer. Därför är detta något som domaren tittar noga på i gernar som plesure och horsemanship.

Först får du bestämma vilket tempo du ska jobba med för dagen. Är det skritt rekommenderar jag att du leder din häst tills hästen är varm innan du sitter upp och kör denna övning. jag rekommenderar att man kör övningen som ett ensamt ridpass. Man ska ju inte stirra sig blind på klockan när man rider varje gång. Ibland får man vara nöjd med ett kortare pass och ta ett längre en annan dag.

Först rider du in på en stor volt. Se till att den är jämn och fint rund. Detta är viktigt. Vi antar att det är trav som är problemet. Du kommer fram i trav och justerar in det tempo du vill ha. Bestäm en hastighet som känns ok. Tänk på att ta en låg hastighet, det är oftast enklare. Om du tycker det är svårt att veta om och när din häst ökar ta hjälp av någon på marken. När du justerat in rätt tempo släpper du efter lite på tyglarna och ser till att du har den längd som du vill ha på tex tävling senare. Det som mest troligt händer då är att din häst kommer att öka tempot. Då gäller det att vara snabb som attans och vända rakt igenom volten. Rid tvärs över volten och fortsätt i samma varv. Det som händer är att din häst måste krympa vägen och då saktar tempot igen. Om det absolut behövs så bromsa lite med tyglarna men gå snabbt tillbaka till tidigare längd.

Sedan gäller det att ha tålamod. VARJE gång hästen ökar tempot minsta lilla så är det bara till att vända igenom igen.. Detta kan ta lång tid. Jag har hört folk som hållit på en timma första gången. Jag brukar få de flesta hästar att ge sig efter ca 20 minuter men det är ju högst individuellt. Det som gäller är att sätta en gräns för hur lång tid hästen ska klara att gå i samma tempo. Jag kan tycka att två varv på volten borde vara rimligt vid första tillfället. Men en del hästar är svårare än andra och då kanske det bara fungerar med ett varv. Varje ryttare känner ju sin häst själv bäst.

Om du nu är intresserad av att prova denna teknik med handledning så är det bara till att boka ett pass. Skriv en kommentar så kontaktar jag dig :-)

Jag tror förresten att det blir ett inlägg till idag med lite bilder från dagen. men det blir väl senare.
Ha dett gott så länge!
Bubblan

Kampen för ett barn

Har fått lite frågor idag så jag passar på att svara lite på dem.

Jo vi är kvar på sjukhuset. Det vi egentligen väntar på är att Smul ska gå upp i vikt och börja amma ordentligt. Han har en liten slang i näsan som kalla sond och det är den han får mat i just nu utöver det han orkar amma. det är verkligen en kamp. Jag känner att han kan amma men personalen trycker på mat genom sonden och då blir han trött, nöjd och glad. Vilket får till följd att han inte vill amma. Därför kämpar vi för att få komma hem och sköta oss själva. Amning är ju inte så lätt som man kan tro och man måste kämpa med det. men när det väl fungerar så är det hur bra som helst. Jag har så mkt mat just nu att de frågat om jag vill donera bröstmjölk. Självklart kan jag göra det, extremt roligt om man kan hjälpa barn vars mammor inte har så mycket mjölk som jag har.

Sen fick jag en fråga om hur det var med mina smärtor. Ska försöka förklara. Jag har sedan i december haft fruktansvärt ont i min mage. Min svärfar skulle klappa mig på magen dagen innan julafton för att berömma mig för magen. Många gör ju på det viset. Detta resulterade i att jag vek mig dubbelt och skrek rätt ut. Tårarna sprutade på mig i säkert 5 minuter. Stackars svärfar! Då insåg vi att det nog var något fel på mig. Jag fick undersökas av flera läkare på mödravården och de remmiteerade mig till en neurolog. Jag hade så ont att jag hade svårt att gå, stå och ligga ned. Alla sträckor längre än 25 meter var extremt smärtsamma. Till slut fick jag via rätt kontakter tag på en rullstol. ibland ska man vara glad för kontakter ;-) Neurologen kom förresten fram till att nerverna i min mage var antagligen överbelastade på grund av tyngden men hon visste inte säkert.

Sedan rullade jag omkring i min rullstol från början på januari. En god vän till mig håller på med sakarnorial terapi ( hoppas nu jag fick till detta svåra ord rätt). Helt fantastiskt vad detta har hjälpt mig. Rekommenderar den här typen av  behandlingar mer än varmt! Detta har varit det enda som har hjälpt mig. Smärtstillande har ju inte varit att tänka på eftersom jag var gravid. Dessutom hjälper inte vanliga panodil mot nervsmärtor.

Läkarbesöken fortsatte och en fredag var jag hos min läkare. Hon ringde sedan upp mig på måndagen och bad mig komma till sjukhuset morgonen därpå direkt eftersom hon var så orolig för mig. Det kändes väl sådär. men sedan blev det ju bra till sist i alla fall. Nu är smärtorna i magen borta förutom att jag har lite ont efter kejsarsnittet som var planerat sedan länge. Men det visste jag ju att jag skulle ha ont av sedan innan. Det som fortfarande är jobbigt är att gå längre sträckor. Jag har ju liksom inte gått så långt på över en månad. men jag tränar och använder rullstolen när snittet gör ont och jag blir trött i benen. Snart, snart ska jag kunna gå ut på promenad med häst, hund och barnvagn igen. Kanske inte samtidigt men i alla fall.

Här kommer lite bilder från dagen. Grabben har verkligen hur mkt hår som helst. Imorgon blir det till att ta det allra första badet här på sjukhuset. 

Äntligen får vi se mer av hans härliga ögon. De vakna perioderna blir längre och längre. Idag låg han och tittade på lampan väldigt länge.

Det killar i örat! Dessutom kan man dra i sondslangen. han verkar tycka att den är mest i vägen.

ÖÖÖÖhhh det var ingen som såg att jag försökte dra i slangen eller hur?

Vi bor högt, högt upp i sjukhuset nu och trots att jag har en extrem höjdskräck måste jag erkänna att utsikten är himla fin.

Nä gonatt på er kära vänner där ute. Imorgon lovar jag att jag ska skriva om något annat än min lille söte kille. Har lovat att förklara Crazy Horse Technique en gång för alla.

Kram på er från 

Bubblan